Månadsarkiv: oktober 2009

Livets mening

 
 
 
 
Livets mening
 
 
Många människor går runt och försöker komma på vad som är meningen med livet. Varför finns jag, varför går jag runt på den här jorden, vad är meningen med mitt liv, det är frågor som man kan ställa sig. Jag har ställt mig samma frågor och kommit fram till följande.
Vi människor är skapade av Gud för att tillbe, och tillbe bara Honom, men tyvärr är det så att alla människor inte har förstått vad det är som ska tillbes.
Alla tillber vi något, det ligger i vår natur, vi är skapade till detta. Här i världen finns så mycket vi kan tillbe, som lockar oss och drar oss bort ifrån vår skapare. När något i våra liv får större utrymme än Gud har, då kan vi säga att vi tillber detta.
Det kan vara så mycket, till exempel pengar. Man kanske bara lever livet för att tjäna pengar, arbetet tar all tid, man lever för att arbeta. Det kan vara skönhet, allt kretsar runt hur du ser ut, vilka kläder du har, hur modet är, vilka trender som finns, hårfärg, skönhetsoperationer, man kan känna att man måste se ut på ett visst sätt. Vi kan också tillbe det sociala livet, våra vänner, bekantskaper, allt i livet kretsar runt när nästa fest eller tillställning är, vilka som ska komma, när du ska kunna klämma in en lunch i ditt fullspäckade schema med din bästa kompis och för att inte tala om alla vännerna på facebook eller liknande. Du måste hela tiden uppdatera din status på nätet och om du inte gör det är det ingen som kommer att bry sig om dig mer.
Alkohol, droger ja till och med mat kan vi tillbe. När detta får kontroll över våra liv och får större utrymme än det borde få. När vi låter detta komma emellan vår relation med Gud då har vi skapat oss avgudar som vi tillber.
Jag tror att vi alla kan känna i oss mer eller mindre i något av det som har blivit nämnt eller så tänker du instinktivt på något annat när du läser detta. Vi har alla våra avgudar, ingen är fri från detta så låt oss reflektera över var vi lägger vår tid och våra prioriteringar så kanske vi tillsammans kan avsätta åtminstone några av dem och låta Gud få en högre plats i våra liv och på så sätt fullfölja meningen med vårt liv.
 

Så länge du är här

 
 
 
Så länge du är här
 
 
 
Känns det som om dina böner inte når längre upp än till taket? Kan du sjunga massor med lovsång men anden faller ändå inte? Kan det vara så att du är så upptagen med det du ska göra för Guds verk och hur du gör det att du glömmer bort den verkliga anledningen till varför du gör det?
Ibland kan vi bli så upptagna med att göra kyrka, alla aktiviteter, själva stilen på utförandet att vi glömmer bort anledningen till ATT vi gör det. Vi är så upptagna med planering att vi tappar bort det verkliga syftet och glömmer bort att bjuda in huvudpersonen till hela vårt jippo, för utan huvudperson är allt det vi gör till ingen nytta. Det blir bara ett spel för gallerierna, ett tomt skal. Som ett urblåst ägg, fint på ytan men tomt inuti. Då kan vi sjunga i timmar och himlen kommer ändå inte och vi kan be och ropa så mycket vi orkar men det händer ändå inget. Huvudpersonens närvaro är det som gör skillnaden mellan äkthet och fejk.
Är huvudpersonen inbjuden till det du gör? Eller står du som ett frågetecken och undrar vem huvudpersonen är? Du kanske till och med trodde det var du själv som skulle stå i centrum.
Men hallå….
huvudpersonen det är Jesus…..
Jesus, så länge Du är här spelar inget annat nån roll. Välkommen!

Vem har kontroll?

 
 
 
Vem har kontroll?
 
 
I det samhälle vi lever i ses det som fult att inte ha kontroll. Kontroll på dig själv, på ditt liv, på allt som händer runt omkring dig. Helst ska man planera varje liten enskild sekund av sitt liv och man ska helst ha full koll på allt som händer i ens närhet och runt omkring en, och helst ska man ha full koll på vad vännerna gör också.
Att erkänna sig svag och säga att jag behöver hjälp ses som något konstigt, fult och något som får dig att sjunka i värde. Att låta någon annan än sig själv hjälpa till att leda, guida eller ta kontroll över livet är uteslutet. Allra helst ska du vara så självständig så att du inte behöver någon annan än dig själv.
Men hur många går inte i den här fällan? Man tror att man har full koll på allt, och så snurrar allt bara fortare och fortare tills en dag då bubblan spricker och du fattar att du egentligen har NOLL KOLL och kaoset kommer över dig som en störtskur mitt i en stormvind.
Innan det händer dig, ta dig en funderare på om det kanske trots allt är så att du behöver någon som kan hjälpa dig att kontrollera ditt liv. I så fall låt då Honom få göra det. Jesus är den bästa planeraren man kan ha, mycket bättre än alla almanackor som finns. Lämna över livets fjärrkontroll till Honom och erkänn att du behöver Hans hjälp.
 I din svaghet gör Han dig stark men bara om du ger Honom chansen

Tänk om

 
 
 
Tänk om
 
 
 
Tänk om Adam och Eva hade fått stanna i Edens lustgård.
Tänk om Noah inte hade byggt sin ark.
Tänk om David inte hade kunnat skriva sånger.
Tänk om….
Tänk om Maria hade sagt nej till ängeln när han kom för att tala om att hon skulle föda Guds son.
Tänk om Josef hade förskjutit Maria efter att han fick veta att hon var havande.
Tänk om Jesus inte hade varit lydig och gjort Faders vilja.
Tänk om han hade vägrat att offra sig för vår skull.
Tänk om …..
Tänk om jag inte hade tagit beslutet att följa Honom.
Tänk om jag hade fortsatt leva mitt liv som förut.
Tänk om jag kunde få hela världen att förstå att utan Jesus är livet tomt och innehållslöst.
Tänk om hela jordens befolkning skulle ta emot Jesus och bekänna Honom som sin frälsare.
TÄNK OM…..
Ett så litet ord på två bokstäver kan förändra ALLT.
 
 
 
 
 

Nyttig frustration

 
 
 
Nyttig frustration
 
 
Har du någon gång velat göra något, och inom dig så vet du exakt hur det ska se ut, men när du försöker så blir inte resultatet som du hade sett för ditt inre öga.  Man kan känna sig totalt otillräcklig, värdelös, som man inte duger nåt till. Man kan ha hela huvudet fullt av ideer och tankar men man vet inte hur man ska kunna realisera dem. Det händer mig faktiskt ganska ofta. Jag kan se för mitt inre öga hur slutresultatet ska vara men jag liksom fastnar på vägen. Frustrerande eller hur?
Till exempel när jag har en sång inom mig och ska försöka att spela den, jag vet då inom mig hur jag vill att den ska låta men när jag försöker att spela den då blir det inte alltid som jag har tänkt mig den, och i detta fallet beror det på att jag inte är en tillräckligt bra pianospelare.
Det som är bra med den här sortens frustration är att ju mer man vill något desto hårdare jobbar man för att uppnå det man vill. Det vill säga i mitt fall ju mer jag vill kunna spela den här sången desto mer måste jag öva för att det ska låta som jag vill. Och som alla vet, ju mer man övar desto bättre blir man på det man försöker göra. Jag tror att detta är ett sätt som Gud använder för att få oss att utvecklas och växa. När vi sen ser att vi gör framsteg, även om det bara är små framsteg, så kan vi känna en viss tillfredställelse över att vi inte gav upp när allt kändes hopplöst. Och vi kan tacka Gud för att han ger oss tålamod att hålla på med det som frustrerar oss, och för att Han kommer att ge oss det vi behöver för att komma framåt och växa.

Ett renoveringsobjekt

 
 
 
Ett renoveringsobjekt
 
 
 
När man är ute och åker runt kan man ibland få syn på sådana där hus som i princip verkar fallfärdiga men som man ser att någon precis har köpt. Alltså sådana där riktiga renoveringsobjekt. Sådana som man tror inte är beboliga egentligen och kanske framför allt inte under vinterhalvåret, och man kanske tänker tanken när man kör förbi, att stackars de som har köpt det här huset, de lär ju ALDRIG bli färdiga med den här renoveringen. 
Många gånger kan våra liv jämföras med sådana ruckel. Vi är alla renoveringsobjekt. Jesus har köpt vårt ruckel till liv med blodet Han betalade på golgata kors och vi är Hans renoveringsobjekt. Vi kan ha varit hur fallfärdiga som helst men när Han såg oss såg Han vilken potential det fanns i våra liv och Han började det mödosamma arbetet med att bygga upp oss. Det är inte säkert att det går med rasande fart men Han har det tålamod som krävs för att få det precis som Han vill. Det är Han som har ritningen och Han har fått bygglov ifrån Högre ort och priset är ju redan betalt.
Är vi villiga att låta Honom göra en total makeover i våra liv? Eller spjärnar vi emot med alla våra krafter precis som en rostig spik? Jag tror att många av oss har sett TV-programmen som handlar om hur det kommer några inredningsfixare till ett ganska kaotiskt men normalt hem och vips , innan programmet är slut har de gjort om hela rucklet till nåt som mer liknar ett slott. Och säkert har ni som jag tänkt att det skulle varit underbart om nån kunde komma och göra så hos mig.
Jesus har all tid i världen att göra detta med dig och mig. Han har inte bråttom. Han har hela livet på sig. Och när vi en dag får lämna denna värld är jag säker på att Han pustar ut och lutar sig bakåt och tittar på sitt renoveringsobjekt och känner sig nöjd med vad Han har åstadkommit och tänker att det har varit mödan värt.
 Vi kanske till och med kan hjälpa Honom lite på traven genom att inte agera rostig spik.

Vem ser du i speglen?

 
 
 
Vem ser du i speglen?
 
 
 
Morgon igen. Vaknar sätter fötterna på golvet och går upp. Går ut i badrummet och när lampan tänds ser jag det.
Det där ansiktet i spegeln mitt framför ögonen på mig. Det ler mot mig och önskar mig god morgon. Vilka ögon! De vackraste ögon jag någonsin har sett. Så till brädden fyllda av kärlek att det bara flödar ut genom dem. De talar om för mig att jag är älskad, precis som jag är och att jag är värdefull. Jag låter mig omfamnas av den här kärleken en stund och känner att jag vaknar till liv. Kraften till att möta den här nya dagen liksom bara strömmar in i mig. Det kommer att bli en underbar dag, jag vet det.
Tittar en gång till i speglen och ser en person som är lycklig över att få ännu en dag att kunna få vara i den högstes vilja, tillfreds med vad livet ger även om det innehåller svåra saker, en person som är tolerant mot andra människor. En person som ger respekt och får respekt, en person som möter andra med ett leende och som kan förmedla vänskap och kärlek till sin omgivning.
Tanken slår mig att är det här verkligen jag, eller är det någon annans spegelbild jag ser i speglen och jag tänker för mig själv att om det är jag så får jag nog se till att arbeta hårt för att nå upp till det jag ser, men kanske kan jag få hjälp med det av personen i speglen, för själv vet jag att jag kommer att misslyckas. Min mun formar några ord till personen där i speglen.
God morgon, tror Du att Du skulle kunna hjälpa mig att leva upp till min egen spegelbild idag? Jag skulle bli hemskt tacksam om Du ville göra det, för jag klarar mig inte själv. Kan Du inte gå med mig idag? Vara tillsammans med mig, viska i mitt öra om jag skulle råka göra nåt som jag inte borde. Det skulle vara skönt att veta att Du är med mig, att jag har Dig där vid min sida så jag kan prata med Dig när jag behöver någon att dela mina tankar med. Snälla.
Min spegelbild nickar och ler mot mig, ett leende som får mig att smälta, och jag ser hur munnen formas till ord. "Jag är med dig alla dar intill tidens slut".
 

Nuet, guds gåva

 
 
 
Nuet, Guds gåva
 
 
 
Är du en av dem som önskar att du vore någon annanstans än just här och nu? Många av oss kan nog känna igen oss i detta. Vem har inte längtat bort till varmare länder när det regnar och blåser snålblåst utanför eller som den där eländiga dagen när allt går fel, då önskar man att man inte var just på " fel plats". Många gånger är vår önskan att befinna oss någon annanstans än just där vi är för tillfället. Vad vi kanske inte tänker på är att då förlorar vi den del av himlen som tillfaller oss här på jorden.
När drömmen om ett bättre liv förtär oss och när minnena från förr lägger fälleben för oss och när skräcken för vad som komma skall styr över vårt sätt att leva vårt liv, då har vi tappat bort den enda gåvan. Den absolut största gåvan Gud har gett oss, förutom möjligheten till frälsning, nämligen nuet, just det här ögonblicket. För även om nuet bjuder på både trevliga och otrevliga upplevelser så finns där en mening med det, nämligen att vi ska växa i erfarenhet.
Vi kan inte mana fram framtiden, och kan absolut inte förändra det förflutna, det som är gjort är gjort, men det är vårt ansvar att förvalta nuet på bästa sätt. Just det här ögonblicket kommer aldrig igen. Det finns bara ett nu, för i nästa ögonblick är det ett annat.
Förvaltar vi vårt nu på bästa sätt? Eller försöker vi fly ifrån det?
Bästa sättet att ta reda på det är att föröka fånga det.
 
 
 

Ensam

 
 
 
 
Ensam
 
 
 
Ensam hemma. Allt är tyst. Så tyst att man hör väggklockan ticka. Tick tack, tick tack. Rogivande.
Ensam är jag ju egentligen inte, jag har ju DIG. Du finns ju med mig alltid. Det har Du lovat. Och det är så skönt att veta det.
Nu när ingen annan hör kan jag ju komma till Dig med vad som finns på mitt hjärta. Du vet allt det där som man går och funderar på.
Ska jag berätta för Dig om min dag? Ja visst kan jag det, men Du vet ju redan allt, Du har ju varit med hela dagen, men eftersom Du ber om det…….
Och Du, Du vet det där med….. som jag gjorde. Jag skulle nog inte gjort det. Det var dumt! Förlåt, det var inte meningen, jag tänkte mig inte för. Kan Du inte hjälpa mig när jag kommer i såna situationer igen? Jag behöver verkligen Din hjälp, för jag klarar inte det själv, snälla hjälp mig. Och Du vet det där som slank ur min mun när jag skulle prata med…..hur kunde jag säga så, och vad fick mig att ens tänka den tanken. Jag kände inte igen mig själv. Jag önskar att Du hade kunnat hejda mig där innan jag trampade i klaveret, men nu är det gjort och jag får ta den smällen. Som Du brukar säga , "som man sår får man skörda" . Jag får väl krypa till korset och be om förlåtelse. Ja det måste jag , det är det enda jag kan göra och hoppas att … förlåter mig. Och såg Du när … kom fram till mig och hörde Du som … gapade på mig. Det verkade som om "någon" hade vaknat på fel sida idag, men jag vet att … inte har det så lätt så även om jag kände mig sårad så förlåter jag…
Men Du, jag kom precis på att jag totalt glömde bort att Du var med mig en stund idag. Kan Du förlåta mig? Hur kunde jag glömma bort Dig? Min allra, allra bästa vän. Du som alltid finns där även när jag glömmer, när jag inte har tid med Dig, även om jag sviker Dig så sviker Du aldrig mig. Du tränger Dig aldrig på utan väntar tålmodigt tills jag har tid med Dig.
Hur ska jag kunna tacka Dig för allt vad Du gör för mig? Orden räcker inte till och allt vad jag försöker att göra är bara en liten, liten droppe i havet och dessutom går mycket av det snett. När jag försöker göra nåt riktigt bra så snubblar jag och faller. Men Du, Du är där och hjälper mig upp igen, borstar bort dammet från mina kläder och plåstrar om mina sår. Uppmuntrar mig till att fortsätta och inte ge upp. Och det verkar som om energin som kommer ifrån Dig aldrig tar slut, för mina batterier laddas upp på nytt, varje dag.
Det är så skönt att ha Dig här hos mig. Att veta det att jag inte är ensam, vad som än händer så finns Du där. Att jag kan få vila i Din famn. Att Du tar hand om mig.
Ett enda ord , men ett ord som betyder så mycket.
 
TACK
 

Ett ögonblick i evigheten

 
 
 
Ett ögonblick i evigheten
 
 
 
Jag befinner mig mitt i en enorm skara. Runt omkring mig står människor och änglar, alla förväntansfyllda. Allt är ljust. Överallt dit mitt öga når finns varelser. Alla väntar vi på samma sak, det vet jag innerst inne. Vi väntar och förundras över härligheten, heligheten skönheten, över de underbara tonerna som fyller hela atmosfären. Toner som av miljoner röster. Luften vibrerar av helighet, som om allt var obefläckat och rent. Jag tittar mig omkring, se ser jag på mig själv. Varelserna runt omkring mig pratar med varandra eller står för sig själv och bara låter sig uppslukas av heligheten i luften. Men fastän jag ser att deras munnar rör sig kan jag inte höra vad de säger. Det är prat utan ord, det enda som hörs är musiken. Ljuvlig, underbar, himmelsk musik, som en mäktig kör. Men även om den låter som om det vore miljoner röster så är den ändå svag men på samma gång så kraftfull att den fyller hela rummet.
Rummet är egentligen inget rum. Det finns inga väggar, inget slut. Det är som en oändlig rymd.
Melodin. Jag har aldrig hört den förut, men på samma gång känns den både familjär och bekant som om jag hade sjungit den tusen gånger och jag kommer på mig själv med att nynna med i den även om jag inte kan den. Sången, den går rakt in i mitt hjärta och fyller hela mig med förundran. Känner mig så otroligt liten där jag står, men på intet sätt utanför. Gemenskapen flödar. Jag får känslan av att jag är en del av den här enorma familjen och vi är här tillsammans.
Jag vet nu varför jag är här!
Det här är vad jag är skapad till, vad vi alla är skapade till, varenda en av oss. Att tillbe Konungen,Lejonet av Juda, Guds lamm, Han som sitter på tronen.
Plötsligt ser och hör jag att det händer nåt, där långt borta. En änglakör sveper in och den underbara musiken ökar nu i styrka ända tills den blir till ett öronbedövande dån men det konstiga är att melodin är ändå melodiös och vacker och jag känner hur hela min kropp fylls av musiken. Jag ser hur varelserna framför mig, en efter en faller ner på sina ansikten och jag får till slut se varför.
KONUNGEN KOMMER!
Alla ropar Helig, Helig, Helig, ära vare lammet, han som sitter på tronen.
Mina ben bär mig inte längre och också jag faller ner på mitt ansikte. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, sjunga eller vara tyst, vara stilla eller hoppa upp och dansa. Allt hade mitt hjärta velat göra, eller inget. Hela jag är till brädden fylld med känslor. Känslor så underbara men på samma gång så svåra att beskriva.
Jag är som förlamad, förlorad, förundrad av den Helighet som infinner sig över och i allt. Det är som om den heligheten sveper med sin eld över mig och renar och tar bort allt som är smutsigt. Jag kan inte resa mig och jag vill inte heller. Medan jag ligger där på mitt ansikte inför DEN HELIGE fylls jag av en sådan kärlek till allt och jag vet instinktivt att den kommer från HONOM.
Han som har älskat hela världen.
Önskar att det här ögonblicket kunde vara för evigt……
men väckarklockans ilskna tjutande talar om för mig att det är dags att gå upp och gå till jobbet. Men inom mig bär jag med mig det här ögonblicket av evigheten.
 I EVIGHET