Livets mening

 

 

 

 

Livets mening

 

 

Många människor går runt och försöker komma på vad som är meningen med livet. Varför finns jag, varför går jag runt på den här jorden, vad är meningen med mitt liv, det är frågor som man kan ställa sig. Jag har ställt mig samma frågor och kommit fram till följande.

Vi människor är skapade av Gud för att tillbe, och tillbe bara Honom, men tyvärr är det så att alla människor inte har förstått vad det är som ska tillbes.

Alla tillber vi något, det ligger i vår natur, vi är skapade till detta. Här i världen finns så mycket vi kan tillbe, som lockar oss och drar oss bort ifrån vår skapare. När något i våra liv får större utrymme än Gud har, då kan vi säga att vi tillber detta.

Det kan vara så mycket, till exempel pengar. Man kanske bara lever livet för att tjäna pengar, arbetet tar all tid, man lever för att arbeta. Det kan vara skönhet, allt kretsar runt hur du ser ut, vilka kläder du har, hur modet är, vilka trender som finns, hårfärg, skönhetsoperationer, man kan känna att man måste se ut på ett visst sätt. Vi kan också tillbe det sociala livet, våra vänner, bekantskaper, allt i livet kretsar runt när nästa fest eller tillställning är, vilka som ska komma, när du ska kunna klämma in en lunch i ditt fullspäckade schema med din bästa kompis och för att inte tala om alla vännerna på facebook eller liknande. Du måste hela tiden uppdatera din status på nätet och om du inte gör det är det ingen som kommer att bry sig om dig mer.

Alkohol, droger ja till och med mat kan vi tillbe. När detta får kontroll över våra liv och får större utrymme än det borde få. När vi låter detta komma emellan vår relation med Gud då har vi skapat oss avgudar som vi tillber.

Jag tror att vi alla kan känna i oss mer eller mindre i något av det som har blivit nämnt eller så tänker du instinktivt på något annat när du läser detta. Vi har alla våra avgudar, ingen är fri från detta så låt oss reflektera över var vi lägger vår tid och våra prioriteringar så kanske vi tillsammans kan avsätta åtminstone några av dem och låta Gud få en högre plats i våra liv och på så sätt fullfölja meningen med vårt liv.

 

Så länge du är här

 

 

 

Så länge du är här

 

 

 

Känns det som om dina böner inte når längre upp än till taket? Kan du sjunga massor med lovsång men anden faller ändå inte? Kan det vara så att du är så upptagen med det du ska göra för Guds verk och hur du gör det att du glömmer bort den verkliga anledningen till varför du gör det?

Ibland kan vi bli så upptagna med att göra kyrka, alla aktiviteter, själva stilen på utförandet att vi glömmer bort anledningen till ATT vi gör det. Vi är så upptagna med planering att vi tappar bort det verkliga syftet och glömmer bort att bjuda in huvudpersonen till hela vårt jippo, för utan huvudperson är allt det vi gör till ingen nytta. Det blir bara ett spel för gallerierna, ett tomt skal. Som ett urblåst ägg, fint på ytan men tomt inuti. Då kan vi sjunga i timmar och himlen kommer ändå inte och vi kan be och ropa så mycket vi orkar men det händer ändå inget. Huvudpersonens närvaro är det som gör skillnaden mellan äkthet och fejk.

Är huvudpersonen inbjuden till det du gör? Eller står du som ett frågetecken och undrar vem huvudpersonen är? Du kanske till och med trodde det var du själv som skulle stå i centrum.

Men hallå….

huvudpersonen det är Jesus…..

Jesus, så länge Du är här spelar inget annat nån roll. Välkommen!

Vem har kontroll?

 

 

 

Vem har kontroll?

 

 

I det samhälle vi lever i ses det som fult att inte ha kontroll. Kontroll på dig själv, på ditt liv, på allt som händer runt omkring dig. Helst ska man planera varje liten enskild sekund av sitt liv och man ska helst ha full koll på allt som händer i ens närhet och runt omkring en, och helst ska man ha full koll på vad vännerna gör också.

Att erkänna sig svag och säga att jag behöver hjälp ses som något konstigt, fult och något som får dig att sjunka i värde. Att låta någon annan än sig själv hjälpa till att leda, guida eller ta kontroll över livet är uteslutet. Allra helst ska du vara så självständig så att du inte behöver någon annan än dig själv.

Men hur många går inte i den här fällan? Man tror att man har full koll på allt, och så snurrar allt bara fortare och fortare tills en dag då bubblan spricker och du fattar att du egentligen har NOLL KOLL och kaoset kommer över dig som en störtskur mitt i en stormvind.

Innan det händer dig, ta dig en funderare på om det kanske trots allt är så att du behöver någon som kan hjälpa dig att kontrollera ditt liv. I så fall låt då Honom få göra det. Jesus är den bästa planeraren man kan ha, mycket bättre än alla almanackor som finns. Lämna över livets fjärrkontroll till Honom och erkänn att du behöver Hans hjälp.

 I din svaghet gör Han dig stark men bara om du ger Honom chansen

Tänk om

 

 

 

Tänk om

 

 

 

Tänk om Adam och Eva hade fått stanna i Edens lustgård.

Tänk om Noah inte hade byggt sin ark.

Tänk om David inte hade kunnat skriva sånger.

Tänk om….

Tänk om Maria hade sagt nej till ängeln när han kom för att tala om att hon skulle föda Guds son.

Tänk om Josef hade förskjutit Maria efter att han fick veta att hon var havande.

Tänk om Jesus inte hade varit lydig och gjort Faders vilja.

Tänk om han hade vägrat att offra sig för vår skull.

Tänk om …..

Tänk om jag inte hade tagit beslutet att följa Honom.

Tänk om jag hade fortsatt leva mitt liv som förut.

Tänk om jag kunde få hela världen att förstå att utan Jesus är livet tomt och innehållslöst.

Tänk om hela jordens befolkning skulle ta emot Jesus och bekänna Honom som sin frälsare.

TÄNK OM…..

Ett så litet ord på två bokstäver kan förändra ALLT.

 

 

 

 

 

Nyttig frustration

 

 

 

Nyttig frustration

 

 

Har du någon gång velat göra något, och inom dig så vet du exakt hur det ska se ut, men när du försöker så blir inte resultatet som du hade sett för ditt inre öga.  Man kan känna sig totalt otillräcklig, värdelös, som man inte duger nåt till. Man kan ha hela huvudet fullt av ideer och tankar men man vet inte hur man ska kunna realisera dem. Det händer mig faktiskt ganska ofta. Jag kan se för mitt inre öga hur slutresultatet ska vara men jag liksom fastnar på vägen. Frustrerande eller hur?

Till exempel när jag har en sång inom mig och ska försöka att spela den, jag vet då inom mig hur jag vill att den ska låta men när jag försöker att spela den då blir det inte alltid som jag har tänkt mig den, och i detta fallet beror det på att jag inte är en tillräckligt bra pianospelare.

Det som är bra med den här sortens frustration är att ju mer man vill något desto hårdare jobbar man för att uppnå det man vill. Det vill säga i mitt fall ju mer jag vill kunna spela den här sången desto mer måste jag öva för att det ska låta som jag vill. Och som alla vet, ju mer man övar desto bättre blir man på det man försöker göra. Jag tror att detta är ett sätt som Gud använder för att få oss att utvecklas och växa. När vi sen ser att vi gör framsteg, även om det bara är små framsteg, så kan vi känna en viss tillfredställelse över att vi inte gav upp när allt kändes hopplöst. Och vi kan tacka Gud för att han ger oss tålamod att hålla på med det som frustrerar oss, och för att Han kommer att ge oss det vi behöver för att komma framåt och växa.

Ett renoveringsobjekt

 

 

 

Ett renoveringsobjekt

 

 

 

När man är ute och åker runt kan man ibland få syn på sådana där hus som i princip verkar fallfärdiga men som man ser att någon precis har köpt. Alltså sådana där riktiga renoveringsobjekt. Sådana som man tror inte är beboliga egentligen och kanske framför allt inte under vinterhalvåret, och man kanske tänker tanken när man kör förbi, att stackars de som har köpt det här huset, de lär ju ALDRIG bli färdiga med den här renoveringen. 

Många gånger kan våra liv jämföras med sådana ruckel. Vi är alla renoveringsobjekt. Jesus har köpt vårt ruckel till liv med blodet Han betalade på golgata kors och vi är Hans renoveringsobjekt. Vi kan ha varit hur fallfärdiga som helst men när Han såg oss såg Han vilken potential det fanns i våra liv och Han började det mödosamma arbetet med att bygga upp oss. Det är inte säkert att det går med rasande fart men Han har det tålamod som krävs för att få det precis som Han vill. Det är Han som har ritningen och Han har fått bygglov ifrån Högre ort och priset är ju redan betalt.

Är vi villiga att låta Honom göra en total makeover i våra liv? Eller spjärnar vi emot med alla våra krafter precis som en rostig spik? Jag tror att många av oss har sett TV-programmen som handlar om hur det kommer några inredningsfixare till ett ganska kaotiskt men normalt hem och vips , innan programmet är slut har de gjort om hela rucklet till nåt som mer liknar ett slott. Och säkert har ni som jag tänkt att det skulle varit underbart om nån kunde komma och göra så hos mig.

Jesus har all tid i världen att göra detta med dig och mig. Han har inte bråttom. Han har hela livet på sig. Och när vi en dag får lämna denna värld är jag säker på att Han pustar ut och lutar sig bakåt och tittar på sitt renoveringsobjekt och känner sig nöjd med vad Han har åstadkommit och tänker att det har varit mödan värt.

 Vi kanske till och med kan hjälpa Honom lite på traven genom att inte agera rostig spik.

Vem ser du i speglen?

 

 

 

Vem ser du i speglen?

 

 

 

Morgon igen. Vaknar sätter fötterna på golvet och går upp. Går ut i badrummet och när lampan tänds ser jag det.

Det där ansiktet i spegeln mitt framför ögonen på mig. Det ler mot mig och önskar mig god morgon. Vilka ögon! De vackraste ögon jag någonsin har sett. Så till brädden fyllda av kärlek att det bara flödar ut genom dem. De talar om för mig att jag är älskad, precis som jag är och att jag är värdefull. Jag låter mig omfamnas av den här kärleken en stund och känner att jag vaknar till liv. Kraften till att möta den här nya dagen liksom bara strömmar in i mig. Det kommer att bli en underbar dag, jag vet det.

Tittar en gång till i speglen och ser en person som är lycklig över att få ännu en dag att kunna få vara i den högstes vilja, tillfreds med vad livet ger även om det innehåller svåra saker, en person som är tolerant mot andra människor. En person som ger respekt och får respekt, en person som möter andra med ett leende och som kan förmedla vänskap och kärlek till sin omgivning.

Tanken slår mig att är det här verkligen jag, eller är det någon annans spegelbild jag ser i speglen och jag tänker för mig själv att om det är jag så får jag nog se till att arbeta hårt för att nå upp till det jag ser, men kanske kan jag få hjälp med det av personen i speglen, för själv vet jag att jag kommer att misslyckas. Min mun formar några ord till personen där i speglen.

God morgon, tror Du att Du skulle kunna hjälpa mig att leva upp till min egen spegelbild idag? Jag skulle bli hemskt tacksam om Du ville göra det, för jag klarar mig inte själv. Kan Du inte gå med mig idag? Vara tillsammans med mig, viska i mitt öra om jag skulle råka göra nåt som jag inte borde. Det skulle vara skönt att veta att Du är med mig, att jag har Dig där vid min sida så jag kan prata med Dig när jag behöver någon att dela mina tankar med. Snälla.

Min spegelbild nickar och ler mot mig, ett leende som får mig att smälta, och jag ser hur munnen formas till ord. "Jag är med dig alla dar intill tidens slut".