Monthly Archives: november 2009

Ögon som ser

 
 
Ögon som ser
 
 
 
 
Dina ögon sveper över jorden,
söker efter någon som kan tillbe dig,
ära dig ,tro på dig, låta dig få vara centrum.
Jag vill ropa till dig, här är jag, jag vill!
men mina lungor räcker inte till för att överrösta bruset från världen runt mig
så det enda som återstår är att vänta på att din blick ska fastna på mig
Jo, du kommer att se mig,
du ser mig, för vart kan jag fly för ditt ansikte, du som finns överallt.
Hur skulle jag kunna undkomma ditt öga, du som ser allt?
Inte någonstans kan jag gömma mig.
Du ser rakt igenom och känner hela mig.
Du vet varje tanke jag tänker,
varje ord som kommer ur min mun,
varje liten sak som jag gör ser du.
Din kärleks blick vakar över mig,
dag och natt, dag och natt,
i evighet.

Advent

 
 
 
 
Advent
 
 
Idag är det första advent. Ordet advent betyder ankomst. Men vems ankomst är det vi väntar på?
Ibland kan man nästan undra om vi inte har glömt bort vem det är vi väntar på eller
om han som vi egentligen väntar på har blivit utbytt mot en skäggig gubbe i röda kläder
som går och bär en alldeles överfylld tung säck på ryggen.
Mycket av det vi gör den här tiden på året kretsar kring allt annat än den verkliga anledningen till advent.
Det är så mycket som drar och lockar oss bort ifrån honom vars ankomst vi egenligen väntar på, vår frälsare, Jesus, Davids son, Messias.
Julklappar ska planeras och köpas, julgodis och pyssel i långa banor, städa, feja och pynta hela huset och gärna trädgården också.
Gardiner ska bytas bara för att tas ned om ett par veckor igen.
Ibland får jag en sån lust att bara ställa mig upp och ropa stopp.
Visst jag tycker om julen, men det måste finnas en gräns för hur mycket man måste göra och nånstans där långt bort i skymundan kommer den verkliga anledningen till firandet.
Låt  inte huvudpersonen komma i skymundan den här julen.
Låt oss ta hans intåg i Jerusalem som förebild för hur vi ska motta vår hedersgäst.
När han kommer ridande på en liten åsna ropar folket "Hosianna, davids son , välsignad vare han som kommer i Herrens namn". Hosianna har här en dubbel betydelse, det betyder både "rädda oss" och på samma gång är det ett ord för "att hylla" någon.
Så en uppmaning till oss alla är att vi ropar ut vårt Hosianna till den som verkligen ska ha det
och inte till en rödklädd gubbe med skägg.
Och om vi kan sätta ut en tallrik gröt på trappan till gubben i rött kan vi väl sätta fram en extra tallrik på vårt julbord
till hedersgästen och vem vet, du kanske får en konung som bordsgranne….
 

Verktyg

 
 
 
 
Verktyg
 
 
Ingen annan är som du.
Du är skapad till hans avbild, det är vi alla, men det finns ingen som är likadan som du.
Varför då jämföra sig med någon annan. Det är en av de värsta sakerna vi kan göra. Att jämföra oss med andra. Vi har alla olika gåvor och Gud har en plan med ditt liv och en annan plan med mitt.  Redan innan du hade blivit till visste Han hur du skulle se ut och hur du skulle vara och vet du vad, Han älskar dig precis som du är. Du är Hans ögonsten.
Om du jämför dig med andra och tycker att alla andra är så mycket bättre än du, nedvärderar du dig själv och Guds skapelse.
Han hade inte haft några som helst problem att skapa dig annorlunda om Han hade velat, men Han valde att skapa dig sådan du är.
 När han hade skapat dig såg Han på dig och sa "att det var gott".
Gud lade ner i dig ett antal gåvor och de vill Han använda.
 Även om du tycker att du är ingenting så har du just det som ingen annan har och därför kommer han att vilja använda just dig.
 Alla har vi något unikt och om vi öppnar upp för Hans ledning kan vi låta honom få använda det som Han har lagt ner i oss. Men Gud Han är en gentleman. Han tränger sig inte på. Om du inte låter Honom använda dig kommer Han inte heller att göra det. Det enda Han önskar är att du är Honom nära och att du är ett redskap i Hans händer, men så länge du inte säger till Honom att här är jag använd mig, så låter Han bli.
För att bygga något behövs flera olika sorters redskap. Såg, hammare, spik, fil, sandpapper, måttstock, vinkelhake och säkert en hel del massa annat. Om Gud nu ska bygga något så måste Han ha olika verktyg i sin verktygslåda. Man kan inte såga med en hammare och inte mäta med en fil. Varje verktyg har sitt speciella användningsområde. Precis som du och jag har olika gåvor.
Är du villig att vara ett verktyg i Guds verktygslåda? Är du villig att låta Honom använda dig inom ditt speciella användningsområde?
Tala då om det för Honom idag.

Inte nu igen

 
 
 
Inte nu igen
 
 
 
Nej, inte nu igen!
Varför ska ord vara så hårda och vassa ibland?
Varför lät jag sådana ord komma över mina läppar?
Varför förstod jag inte att det jag sa sårade?
Varför?
Jag ville ju bara hjälpa.
Men du tog det inte som hjälp
utan kniven gick rakt in i ditt hjärta
och det började blöda.
Varför?
Vad kan jag göra för att förbinda dina sår?
Hur kan jag ställa allt till rätta?
Måste få förklara för dig hur jag tänkte.
Säga att jag hade fel.
Att om jag kunde svälja orden jag redan sagt
 skulle jag göra det.
Snälla lyssna en gång till.
Du undrar varför.
Jag vill bara säga förlåt.

Genomstrålad

 
 
 
 
Genomstrålad
 
 
 
Vill vara nära dig, omsluten av dig.
Vill ha dig i mitt liv, varje minut, varje sekund.
Vill vila i din famn, innesluten i dina starka armar.
Genomstrålad av din kärlek.
Buren av din omsorg.
Under ditt beskydd, varje dag.
Du ger av din frid till mig
och den genomsyrar hela min varelse.
I din närhet är jag hel.
I din närhet är jag fri.
I din närhet är jag mig själv
och älskad för den jag är.
Du ger mig liv
ett liv värt varje sekund det innehåller.
Du är liv, mitt liv.
 

Kläder som passar

 
 
 
 
Kläder som passar
 
 
Kan du när du ser dig i speglen se att de kläder du har sitter som de ska och varken är för stora eller för små?
Eller är det så att den kostym du har på dig är på tok för stor eller kanske inte går att knäppa?
Om så är fallet, varför fortsätter du med de kläderna på?
Vi känner oss som bäst när vi får lov att vara bekvämt klädda. Och det är också då som vi presterar på topp.
Låt mig ta med dig till en episod som du säkert känner till och det är episoden om David och Goliat. Ni vet lille David kommer till hären och får höra hur Goliat smädar Gud och han går till Kungen och säger att -Vad får den som slår ner Goliat? Låt mig göra det.
Kungen sätter då på honom sin stridsrustning och ger honom sitt svärd, men eftersom David är liten och Kungen stor, drunknar nästan David i den rustningen och svärdet är i stort sett helt oanvändbart för honom på grund av dess tyngd.
Vad gör då David? Går han ut i striden i den alltför stora rustningen?
Nej han säger till Kungen att- Jag kan inte strida så här, och så tar han av sig den och då när han är bekväm i sina egna herdekläder slår han ner Goliat med några stenar och en slunga.
Är du bekväm i dina kläder är då frågan du måste ställa dig. Har du rätt storlek på rustningen/kostymen?
Om inte kanske det är dags för en shoppingrunda.
 
 

Det största miraklet

 
 
 
 
Det största miraklet
 
 
 
Igår fick vi ännnu en gång vara med och bevittna det största miraklet i en människas liv.
Det är helt underbart att se hur Gud ordnar och använder inte bara en person, utan det stora miraklet är ofta ett resultat av en kedja av händelser och personer.
Varje människas liv kan liknas vid ett parti schack, där Gud spelar på ena sidan och personen i fråga på den andra.
Gud han flyttar varje spelpjäs på schackbrädet tills personen i fråga är i schack matt och inte kan annat än att ge upp.
Det är otroligt att se den förvandling som personen går igenom från att ha varit nere, ledsen och orolig till att få en fridfull blick, känna sig lycklig och tillfreds med tillvaron även om själva tillvaron inte har förändrats i sig.
Men det som har förändrats är attityden och säkerheten om att du inte längre går igenom allt det här som du brottas med i ditt liv ensam. Det finns från och med detta ögonblick någon vid din sida, som går med dig, någon som visar vägen och som bär dig när du inte orkar att gå själv…
och det är insikten om detta som förändrar dig och ditt sätt att tänka.
Det finns inget bättre, ingen glädje kan vara större än att få möjligheten att vara delaktig i att en människa får ta emot det största miraklet. Det fyller hela dig med en glädje så stor och mäktig att du tror att du ska spricka och rinna över…
Så tack Gud för det allra största miraklet, frälsningen,
och tack för att jag fick vara en av alla spelpjäser på schackbrädet i det här partiet.