En resa

 
 
 
En resa
 
 
 
Bestämmer mig för att göra en resa. En resa till ett välkänt ställe men ändå så outforskat. En lågbudgetresa men som kan göra att jag hittar en skatt, en dyrbar pärla, så vacker som ingen annan.
Resan ska gå inåt. In i mitt eget hjärta. Känner mig lite som Dr Livingstone, när han med iver beger sig
in i hjärtat av det svartaste Afrika.
Så många rum, så många dörrar. De allra flesta är öppna så att man kan se rakt in.
 Till några rum står dörren lite på glänt och man måste komma nära för att se, men väl nära, ser och hör man perfekt.
Passerar förbi några trasiga dörrar, hängandes i ena gångjärnet och jag kan höra att det är någon där inne som arbetar med att laga och fixa till det som är trasigt.
En del dörrar är stängda, men har ett litet fönster så att man kan få kika in, men fönstret sitter rätt så högt så man orkar inte stå och kika in hur länge som helst.
Korridorerna verkar aldrig ta slut, men det konstiga är att jag vet exakt var jag befinner mig och vart jag ska gå, jag som till och med kan villa bort mig i en stor affär. Allt känns bekant. Det är inte tyst. Överallt hörs ljuva toner utom framför de trasiga dörrarna där det lät mer som dysharmonier av toner. Utanför vissa dörrar är det toner som utstrålar glädje, utanför andra låter det mer åt det melankoliska hållet. Det är inte heller tomt här, utan hela tiden möter jag människor.
Det är full rörelse hela tiden, men på ett organiserat sätt. Ingen knuffas eller trängs eller krockar. För det mesta befinner de sig inne i rummen eller går från det ena till det andra rummet.
Jag kommer fram till ett rum som är låst och igenbommat och färgen har flagnat på dörren och jag tänker att nån gång borde jag nog komma tillbaka hit och försöka att öppna den här dörren och göra den fin igen, men inte nu, det får bli en annan resa. Jag har ju inte nått fram till målet än, men jag tror inte att det är så långt kvar…
Jag fortsätter framåt och där.. där är den, den sista oöppnade dörren. Den som bara kan öppnas från ena hållet, inifrån.
Jag tittar över axeln och ser att jag plötsligt har fått sällskap av en man, strålande vacker, ögon som brunnar, vita kläder och han verkar vara på väg mot samma dörr. Vi stannar båda två utanför dörren och knackar på.
Hjärtats innersta rum….
Dörren öppnas inifrån och när den går upp ser jag att ett bord står dukat där inne för två. Jag anar att det kommer att bli en underbar middag, att jag har hittat det jag sökte….
Skatten
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s