Brev från ett barn

 
 
 
 
Brev från ett barn
 
 
Jag vet inte hur många gånger jag har läst ditt brev, Far och försökt förstå det ofattbara, att du trots alla mina fel och brister älskar mig och vill vara tillsammans med mig. Så många gånger som jag har svikit dig eller gjort saker jag inte borde gjort och ändå Far, är din kärlek till mig intakt, oförändrad, evig.
Jag förstod inte eller ville inte se att det jag gjorde var fel och att det gjorde dig illa. Ville inte se att jag kanske inte borde gått min egen väg utan föjlt den stig som du hade trampat upp för mig istället för att rusa rakt ut i snårskogen med, allt vad trassligheter det innebär. Kunde inte se att jag genom att dra mig undan från dig istället för att komma till dig med mina problem, sårade dig. Jag tyckte väl bara att jag besparade dig en massa jobbigheter. Därför käre Far drog jag mig undan och höll mig på avstånd, just för att jag inte stod ut med att veta att du skulle bli ledsen för allt det jag har gjort som har varit emot din vilja.
Du skulle bara veta Far vad jag har saknat dig och hur många gånger jag har varit på väg att ringa till dig eller haft handen på dörrhandtaget till ditt hus, men i sista stund har modet att be om förlåtelse svikit mig. Men nu Far, ber jag om din förlåtelse för alla gånger jag har sårat dig eller gjort emot din vilja.
Jag kan nu förstå all de gånger du talade skarpt till mig och att jag behövde alla de tillsägelser som i den stunden tycktes så hopplöst onödiga. Jag kan nu förstå att du bara ville mig väl, och att du hade ett annat, liksom övergripande perspektiv på sakerna och att du verkligen visste vad du pratade om. Hur många gånger körde jag inte huvudet i väggen för att jag inte lyssnade på dig.
Min envishet och stolthet gjorde att jag efter ett tag slutade att be dig om råd för jag fick ju inte de råd jag ville ha. Men Far, om jag ändå hade följt dina råd, tänk så mycket smärta, problem och oro som jag hade besparat både mig och dig. Men det som är gjort är gjort och de konsekvenserna får jag ta men jag kan ju alltid försöka ändra det som kommer.
Far, jag vill att du ska veta att jag ångrar mig av hela mitt hjärta och att jag verkligen ska försöka börja om på nytt och den här gången ska vi gå tillsammans, du och jag. Jag vill komma hem, Far.
Förlåter du mig?
 
 
(Detta inlägg hör ihop med ett inlägg för ett par dagar sedan kallat "Ett brev från en far" och tillsammans är de en lite annorlunda version av den förlorade sonen. Luk 15:11-32)
 
 
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s