Monthly Archives: januari 2010

Snökristaller

 
 
 
Snöskristaller
 
 
Härom dagen snöade det. Inte bara vanlig snö utan snökristaller, små unika stjärnor. Varje snöflinga är unik. Sådan vill jag vara. Medan jag cyklade mellan mina jobb föll kristallerna på min svarta jacka och mina tankar började vandra. Mot min jacka syntes varje snökristall tydligt. Den hade ju motsatt färg mot själva kristallen, och så föll stjärnorna ju en och en. Sedan tittade jag ner på marken. Där det var barmark syntes de ganska väl, men de smälte ganska fort i kanterna, men där det redan låg snö sedan innan, där försvann kristallerna i mängden och syntes inte längre som enskilda kristaller, de bara gjorde snötäcket vitare.
Är det inte så att när vi som kristna, om vi står ensamma så syns vi klart som kristallen mot den svarta jackan.Ibland kan det vara nödvändigt att se varje kristall för sig men ibland kan det vara jobbigt att stå ensam utan någon att luta sig mot. Om vi är i en mindre grupp så suddas vi liksom ut i kanterna, vi smälter liksom ihop till ett vi.Vikänslan genererar samhörighet och vi kan känna oss tryggare och om vi är många tillsammans så kan vi få lysa upp tillvaron och få ljuset från Jesus att lysa klarare i samhället. Tillsammans är vi starka.
Annonser

Om du inte kommer tillbaka

 
 
 
Om du inte kommer tillbaka
 
 
 
 
Om du kanske inte kommer tillbaka, kom ihåg vad jag sa till dig igår. Jag ska aldrig glömma dina ögon när jag som far skapade dig. Jag tog dig med till månen och från stormen skyddade jag dig. Fastän du har gått ifrån mig och din kärlek har tagit slut och du förnekar min existens och det jag känner för dig så kommer denna stjärna alltid lysa för dig, och säga till dig att  jag är lika sann som att färgen på ditt hjärta är röd som blod. Fastän du har gått ifrån mig så är min kärlek densamma. Den tar aldrig slut .
Om du kanske inte kommer tillbaka, glöm inte att jag älskar dig. Jag gav mitt liv för dig. För din skull förblev jag tyst. Min faders rike lämnade jag för din skull. När jag letade efter din kärlek gav jag allt.  Var inte rädd, jag skyddar dig,  jag är här. Kom tillbaka till mig , jag väntar här på dig.
Fastän du har gått långt bort och din kärlek har slocknat, så är min kärlek den samma, outröttlig. Och även om du förnekar min blotta existens och min kärlek för dig, så kommer detta ljus att alltid lysa klart och säga till dig att jag är lika sann som att färgen på ditt hjärta är röd som blod. Blod som rann för dig. Röd som kärleken från fadern som offrade sin son för dig.
 
inspirerad av "Como el color de la sangre" av Alex Campos
 

Konstnärens tavla

 
 
 
Konstnärens tavla
 
 
Konstnären får en bild i sitt inre och tänker att han måste måla den bilden. Han ser till att plocka fram alla grejor han behöver, han formar förutsättningarna och börjar skissa. En linje här och en linje där, snart är skissen färdig och konstnären ser på sin skiss och tänker: DET ÄR GOTT.
Han tar fram penslar och färger och börjar att måla, han målar så noga han kan och han stannar ofta upp för att btetrakta konstverket och vända blicken tillbaka inåt till den bild han har inom sig, den bilden som han kan se med sitt inre öga. Han suddar och målar över allt för att det ska bli så likt orginalet  som möjligt. Varje skugga, varje färg ska vara perfekt. Han arbetar tålmdigt och metodiskt och långsamt. Han stressar inte för han vet att han har tid på sig.
Du och jag är som tavelduken i konstnärens händer och konstnären är ingen annan än vår Gud, vår skapare själv. Det är han som håller i penseln och som målar oss till att bli precis så som han har tänkt sig. Så som han såg oss för sitt inre öga i skapelsens sekund. Låt inte någon annan klottrare få smyga sig in på natten och dra stora svarta streck över den vackra målningen.Tillåt inte att någon annan kommer och suddar eller lägger till något på tavlan. Låt konstnären själv få färdigställa sitt mästerverk i fred.
DU är hans mästerverk

Som en blomma

 
 
 
Som en blomma
 
 
Som en blomma i din trädgård, som en blomma på dina blomsterängar vill jag vara. Vattnad av din kärleks dagg, omgiven av dina andra blommor och tillsammans utgör vi en skönhet i din lustgård. Jag kan känna mig som en maskros blan alla vackra blommor, den ena skönare och mer väldoftande än den andra, men även maskrosor är vackra när de får blomma på dina ängar och tillsammans med andra blommor. Även maskrosen är skapad av dig och även om den är ratad av människor så är den som den vackraste ros i dina ögon. Tack för att jag får vara en maskros i din trädgård.
Som en stjärna på din himmel vill jag vara, en bland många. En bland alla dessa glittrande, glimmande himmelsdiamanter.
Kan hända är jag inte den stjärna som lyser klarast men min stjärna lyser och sprider sitt sken i nattens mörker. Låt mig få lysa så att människor kan ta ut riktningen efter dess ljus, som man gjorde förr. Låt mig få lysa och leda vägen fram till dig.
Tack för att jag får vara en pärla i ditt pärlhalsband som du varje kväll hänger upp på himlen.

Om du blir trött på vägen

 
 
 
Om du blir trött på vägen
 
 
Tycker du att vägen känns lång och svår? Blir du trött i benen ibland och känner det som om du bara inte orkar mer? Vet du vad, varför inte ta en liten paus, sätta dig ner på vägkanten och vila benen. På samma gång kan du ställa in kompassen så att den pekar åt rätt håll.
 Det gör dig inte sämre för att du tar en paus och hämtar nya krafter inför det som ligger framför dig. Om du känner att vägen som ligger bakom dig har tagit alla dina krafter kanske du ska sätta dig med ryggen åt det hållet, så att du inte faller för frestelsen att gräva ner dig i det tunga . Sätt dig med ryggen mot det du redan har avklarat och med ansiket mot det som ligger framför dig så att du kan se vad som ligger framför och sondera terrängen. Sondera terrängen genom att be Gud visa dig vad Han har för planer. På så sätt lämnar du dåtiden bakom dig och blickar in i framtiden. Du lämnar det svåra och blickar in i de välsignelser som Gud vill ge dig i framtiden. Så vila nu en liten stund och sen fortsätter du framåt med förnyad kraft när du känner att benen bär dig igen.
 
"Si te sientas en el camino, ponte de frente a lo que aun has de andar y de espaldas a lo ya andado."

Förlustens etapper

 
 
 
Förlustens etapper
 
 
Alla har vi förlorat något, något vi har tyckt väldigt mycket om. Det kan ha varit en person eller en sak eller något annat men känslan och etapperna som känslan går igenom är de samma.
När förlusten precis är ett faktum, fylls vi av känslor av förnekelse. Det här är inte sant, jag måste drömma. Bara jag vaknar igen så finns det där igen. Vi vill inte tro att det är sant, vi förnekar det. Denna känsla övergår sedan i vrede. Vi frågar oss varför. Varför händer det just mig och varför just nu? Vi är arga för att vi inte hade kontroll på händelserna. Vem är vi då arga på? Många gånger skyller vi nog på Gud för det är ju han som har kontrollen och styr och ställer allt. När vreden har lagt sig börjar vi så sakta att köpslå med Gud. Om jag gör det här så kan du väl ge mig det jag förlorat tillbaka. Jag gör vad som helst! Känner vi igen oss? Vi försöker övertyga Gud att han gjorde fel som tog det vi förlorade ifrån oss, men som alla vet kan man inte köpslå med Gud och vi förlorar också den fajten och ger upp och går då in i fasen av depression. Vi ger helt enkelt upp. Inser att vi förlorat och att loppet är kört och när vi sedan har insett det är det inte mycket mer kvar att göra än att acceptera.
Om du i en förlust tyr dig till Herren ger han dig kraft och styrka att acceptera  det som gör ont och ta sorgen, uttrycka den och gå vidare till att bli starkare än innan. Men många gånger glömmer vi bort Herren och vill finna en snabb väg ut ur sorgen och smärtan men då finns där alltid en liten rot kvar som kan skjuta rotskott och börja gro igen och vi blir inte helt fria.
Processen är inte smärtfri men den gör dig fri.

Stanna hos mig

 
 
 
Stanna hos mig
 
 
Allt jag någonsin ville göra var att sitta vid dina fötter, glömma bort alla sysslor och måsten. Men "måstena" de gjorde sig påminda och jag sprang iväg åt ett annat håll. Jag lämnade min plats vid dina fötter och sysslade med annat. Jag bytte ut mina prioriteringar mot oviktiga saker och lät dig stå där i skuggan av allt annat som bara "måste" göras.
Men jag hade fel. Jag har insett det. Bara i din närhet finns mitt liv. Det liv som du vill ge mig. Ett liv fyllt av kärlek och nåd. Inte ett problemfritt liv, det har du aldrig sagt, men ett liv där inte problemen får ta överhanden och vara i centrum för den platsen är redan upptagen av dig.
Jag kan förstå om du tröttnade på att vänta på mig, så mycket som jag sprang omkring och försökte hinna med det ena och det andra, helst femtioelva olika saker på samma gång. Jag har full förståelse för om du har tröttnat på att vänta och lämnat mig. Så jag väljer nu att ödmjuka mig inför dig och ber dig, snälla, stanna hos mig. Jag behöver dig. Varje minut varje sekund behöver min själ dig. Du är luften som jag andas.
Stanna hos mig.