Bonzai

 
 
 
Bonzai
 
 
En bonzai är ett litet träd i miniatyr. För att få det att se ut som det gör, det vill säga precis som ett stort träd fast mindre, behövs mycket omsorg och tuktan. Med ståltråd, sekatör och tålamod får trädgårdsmästaren bonzaien att se ut precis som orginalet.
Låt oss nu tänka en liten tanke angående bonzaier. Trädgårsmästaren placerar ett frö i jorden och ser till att jorden är förberedd. Han vattnar och gödlar och sätter sig att vänta på att det ska börja gro. Fröet börjar växa och upp kommer ett skott ur jorden, men samtidigt kommer där ogräs som vill kväva det lilla skottet. Trädgårdsmästaren tar och rensar bort ogräset.
 Han ser på medan plantan växer och växer och ser att han kanske behöver tukta den lite genom att klippa en gren här eller där, kanske räta upp plantan genom att binda upp den eller forma grenarna med hjälp av ståltråd. Och så här håller trädgårdsmästaren på länge, för att göra ett bonzaiträd tar tid. Vattna, gödsla, rensa, tukta , klippa med sekatören och forma grenarna till att vara som orginalet, det stora trädet, det är ett jobb som kräver tålamod.
Men varför pratar jag om bonzaier, vad har det med saken att göra? Om vi ser på berättelsen med lite andra ögon så kan vi kanske förstå vad jag tänker. Trädgårdsmästaren är Gud själv. Han planterar oss i jorden, ser till att vi får vatten och näring i form av Guds ord. Han rensar bort ogräset, det som inte hör hemma i vårt liv. Dessa prövningar kan göra ont, det kan finnas saker som vi inte vill skiljas från, men om det inte rensas bort kommer dessa saker att till slut kväva oss. Vi växer av prövningarna och nu kanske Herren måste tukta oss ännu mer. Då tar Han fram sin sekatör för nu har våra grenar blivit lite tjockare och tuktan gör ont. Han kanske måste ta bort saker ur vårt liv, än här och och än där. Han har det tålamod som krävs för att göra ett bonzaiträd av oss. Han själv är orginalet och vi blir tuktade till Hans avbild, det är bara frågan om vi låter Honom ta fram sekatören i våra liv.
Många gånger kan tuktan göra ont men smärtan är övergående och något som vi ska tänka på är att det kommer att göra ännu mer ont om vi växer krokigt och får "förslitningsskador".
Tänk dig en gammal vindpinad tall som växer utmed strandkanten, härjad av väder och vind. Om Herren hade fått klippa dem när de var små plantor hade de vuxit upp till busktallar och inte varit så krokiga och vindpinade.
Om jag då ser på mig själv i speglen ser jag då en gammal vindpinad tall? Eller ser jag början till ett vackert litet bonzaiträd?
Låter jag Herren tukta mig och använda sin sekatör, eller har kanske till och med ogräset börjat kväva mig?
Jag kan bara hoppas att Herren ser i mig ett ämne till att kunna bli en bonzai en vacker dag och att Hans tålamod inte tar slut innan jag har nått dit.
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s