Monthly Archives: mars 2010

Vad är det värsta som kan hända?

 
 
 
 
Vad är det värsta som kan hända?
 
 
 
Har du någon gång tänkt tanken till slut, vad är det värsta som kan hända mig?  Varför skulle man tänka en sådan tanke frågar du dig? För att när du har definierat det värsta som kan hända dig är det mycket lättare att ta beslut som rör dig i ditt liv. Det blir lättare att leva mer medvetet och med en mening. Lättare att ta beslut mot ett visst mål.
Om jag skulle svara på frågan, vad det värsta är som kan hända mig, skulle det vara att jag skulle dö. Det är det värsta som kan hända mig. Om jag då står inför ett beslut i mitt liv och tvekar kan jag då fråga mig den här frågan, och om jag sedan frågar mig vad som händer om jag tar beslutet som jag tvekar över så är ju svaret detsamma, jag kan fortfarande dö.
Man kan leva ett helt liv utan att göra någonting och ändå kommer du förr eller senare att dö. Jag vill då hellre leva mitt liv så att jag vet att jag har gjort det jag skulle göra och kunna säga det när min tid är ute att jag inte har försökt att smita ifrån min kallelse. Jag vill kunna stå inför Jesu tron en dag och när han frågar vad jag har gjort för honom , då ska jag kunna säga att "jag har gjort det du bad mig om Herre".
Så ta en funderare på vad det värsta är som skulle kunna hända dig och ta sedan hjälp av svaret när du bestämmer hur du ska leva ditt liv, vilka beslut du ska ta. Låt inte rädslan för det "värsta" hindra dig från att leva det liv Gud har gett dig.
Annonser

Är det någon som hör?

 
 
 
Är det någon som hör?
 
 
Hjälp! Är det någon som hör mig? Finns det ingen som kan hjälpa mig? Jag behöver hjälp! Jag orkar inte mer….
Inget svar. Det är så tyst att man kan höra en knappnål falla. Var är alla? Varför svarar de mig inte? Varför får jag ingen hjälp. Bara någon som kan lyssna och kanske visa mig vad jag gör för fel. Bara någon som sträcker ut en hand och håller mig flytande. Bara någon som kan hålla om mig i stunder när jag behöver någon. Bara någon…Tårarna trillar nerför kinderna och gör ränder i ansiktet. Inuti ekar ännu ropet på hjälp. Om bara någon kunde ….
Plötsligt finns du där. Du tar min hand och håller den hårt. Torkar mina tårar med din hand. Ger mig ett leende som värmer och säger att du finns här för mig, om jag vill prata, gråta eller skratta , eller kanske bara vara. Du erbjuder dig att vara min vän. Kan inte riktigt förstå det , men någon  hörde mitt rop på hjälp och här är du. Nästan som en ängel, i alla fall sänd från ovan. Vet inte om jag vågar tro på det du säger. Vågar jag lita på dig? Går du inte bara när jag behöver dig som mest? Rädslan av att vakna och inse att du bara var en dröm gör mig stel och inbunden. Vågar inte öppna mig för dig? Om jag nyper mig kanske du försvinner och det är ju det sista jag vill.
Du säger att jag inte är ensam, du säger att du har en vän som du vill att jag ska lära känna. En vän som aldrig sviker. Den bästa vän man kan ha. Du frågar om jag vill träffa honom…
Har du någonsin hört ett sådant rop på hjälp? Har du i så fall sträckt ut din hand för att hjälpa? Nästa gång kanske det är du som ropar och väntar och ingen kommer. Så många där ute ropar på hjälp utan att bli hörda. Var uppmärksam och lyssna, kanske kan din hand bli någons räddning. Du behöver inte vara speciell, bara vara en vän, kunna lyssna och sträcka ut handen.

Spegel, spegel på väggen….

 
 
 
Spegel spegel på väggen…
 
 
 
 
 
Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som i speglen är.
Är det så du känner när du tittar dig själv i speglen. Vet du vem det är som tittar på dig? Eller är personen i speglen en okänd människa? Är det verkligen du eller är det den person som din omgivning har skapat. Den person som människorna runt omkring dig tror att du är och har gjort dig till, utan att du själv har velat det. Är det ditt yttre skal? Det hölje som du visar upp utåt, eller är det verkligen du?
Många gånger visar vi upp en fasad utåt och gömmer den vi verkligen är av rädsla för att inte bli accepterad som den man är.  Men att inte vara sann i sig själv skapar en känsla av olust, en känsla av att inte veta vem man är. Man blir vilsen och vilsna människor irrar runt utan mål och mening. Vi är alla olika och måste få lov att vara det och bli accepterade precis som vi är utan att behöva sätta på oss masker eller fasader för att kunna vistas bland folk. Så nästa gång du tittar dig i speglen och ser den där fasaden, släng bort den, kasta den på soporna  och låt alla få se vem Du är. Du är värdefull. Du är älskad för att du är du. Du är accepterad som den du är.
Det finns en som känner dig, för att han har skapat dig och han älskar dig över allt. Han älskade just dig så myckat att han gav sitt liv för dig.

Visste du att…

 
 
 
Visste du att..
 
 
 
om Gud hade haft ett kylskåp så hade ditt foto suttit där så att alla kunde se det och om han hade haft en plånbok så skulle han ha haft ditt foto där också bara för att kunna ta fram det och visa det för alla.
Visste du att du faktiskt är hans ögonsten? Du är speciell för honom. Du är faktiskt hans favorit, det är kanske lite svårt att tro det men så är det faktiskt. Han skapade dig till sin avbild. Du liknar honom.
Visste du att han är helt tokig  dig? Nähä, säger du, då skulle jag inte råka ut för både det ena och det andra och problemen skulle inte hopa sig så i mitt liv. Jo han är tokig i dig. Han har aldrig lovat dig dagar utan smärta eller problem, däremot har han lovat dig kraft och styrka att ta sig igenom smärtan och att visa vägen ut ur problemen.
Så känn dig privilegierad, du är Allhärskarens, den Allsmäktiges, Herrens absoluta favorit och du har en speciell plats i hans hjärta …
och kanske till och med i hans plånbok eller kylskåp om han hade något.
 
 
 

Beröring

 
 
 
Beröring
 
 
En fjäderlätt smekning, en känsla som av en ljummen vind på kinden. En solstråle som kittlar dina sinnen och gör ditt frusna hjärta varmt. En kram eller en klapp på axeln från någon du tycker om. En tanke som letar sig fram i djupet av ditt innersta, som slår rot och börjar spira och skapar något nytt inom dig. En känsla av liv. Beröring…
Du blir berörd av olika människor, saker, tankar och ord. Överallt möter vi något som berör oss. Utan beröring av ande, kropp och själ, försvinner själva livet. Men i bland blir beröringen fel…
En örfil, fysisk eller psykisk, spelar ingen roll. En knuff, ord som sårar, som trycker ner, som skapar sår i själen. Beröringen finns där men du önskar att du kunde stänga av. Bara försvinna, aldrig mer känna något.
Låt dig istället få omfamnas av nåden, omslutas av Jesu armar,o ch beröras av den helige andes eld. Det kan läka varje sår, hela varje skadad själ och upprätta dig inifrån.Det kan ge dig kraft och styrka att skaka av dig beröringar som du inte behöver.

Lyfter blicken

 
 
 
Lyfter blicken
 
 
Ögonen öppnas och möts av en grå dag. I mitt hjärta finns trots allt en varm känsla, en tillfredsställelse. Allt i livet är långt ifrån perfekt, problemen gör sig påminda vart man än vänder sig. Runt omkring mig finns ett oändligt antal höga berg med sylvassa klippor. Svarta, ogästvänliga, otillgängliga. Där mellan klipporna ser jag ögonen på farliga bestar som lurar på att få hoppa på mig och slita mig i stycken. Vägen här nere mellan klipporna, en smal stig, full av sylvassa stenar, som gör ont i mina fötter när jag går barfota stigen fram, den verkar aldrig ta slut. Men plötsligt märker jag en förändring. Stenarna under mina sargade fötter blir mjukare, rundare, de gör inte lika ont längre. Mellan stenarna börjar små gröna grässtrån sticka fram. Är detta början på slutet på den här dalen? Lyfter blicken ett ögonblick upp emot bergen, och ser , ja jag kan se det, inser det med hela mitt hjärta, att det är där uppifrån som min hjälp ska komma.
Den grå, regntunga himlen öppnas plötsligt av en liten solstråle som sakta letar sig ner mellan klipporna och när den når mitt ansikte, värmer den hela min varelse. Tillfredställelsen smyger sig in i mitt hjärta trots alla hemska omständigheter.
En enda solstråle kan lysa upp en rasad värld och få den att verka mindre raserad. En enda solstråle kan värma upp ett fruset hjärta och ge hopp om en framtid som inte är fylld av sylvassa stenar och blodtörstiga bestar. Den kan ge hopp om gröna ängar, solsken som värmer och porlande vattendrag som släcker törsten för den törstande. Den kan ge hopp om seger, en framtid fylld av skir grönska.
Om du befinner dig i dalen så låt den ensamma solstrålen få leta sig ner till dig och värma upp ditt hjärta, och lyft din blick upp till bergen.

Pekpinnar och storsläggan

 
 
 
Pekpinnar och storsläggan
 
 
Pekpinnar eller storsläggan, nej tack! Hur ont kan det inte göra om någon kommer och försöker banka in en åsikt med storsläggan i ditt medvetande. Hur ont gör det inte om någon sticker pekpinnar i din sida, skickar gliringar varje gång den personen tycker att du gör något fel, något som inte stämmer med hans egen övertygelse.
Nej tack, det är det sista jag önskar.
En förändring hos någon måste få komma inifrån. Du kan aldrig klistra på en förändring på en person, förr eller senare kommer den klisterlappen att ramla av och det som finns under att komma i ljuset igen. Du kan med respekt för den andra personens nuvarande åsikter göra honom/ henne medveten om vad för valmöjligheter som finns. Du kan på ett respektfulls sätt visa på din åsikt och om det är något som personen kan ta till sig så kommer han/hon göra det och göra en förändring inifrån.
Min önskan är att det här, i min blogg, inte ska finnas varken pekpinnar eller storsläggor, utan ord som får dig som läsare att tänka efter. Ord som talar om min åsikt, min tro, min övertygelse, men att orden talar om den för dig med respekt för att du kanske inte alls tycker precis som jag, och det behöver du inte heller göra. Kanske kan något av det jag skriver gå in i ditt medvetande och få dig att tänka i andra banor än du brukar. Om inte så har i alla fall jag gjort ett försök, kanske sått ett litet frö, som även om det inte börjar gro med en gång, kanske någon gång i framtiden kan växa och bli en vacker ros. I naturen finns det frö som innan de kan börja gro måste gå igenom till exempel en skogsbrand. De behöver den starka hettan för att kunna börja gro. Kanske behöver du en egen skogsbrand för att mina ord ska kunna gro i ditt inre.
Så skulle du hitta pekpinnar eller släggor i mina ord, så förlåt…..