Om jag bara….

Om jag bara…
Skriken och pratet från folket på gatan är högt och ljudligt. Folk skrattar och ropar, de trängs och knuffas. Jag försöker att göra mig så osynlig det bara går. Längst fram kan jag ana honom. Han går där i en klunga av sina närmaste. Folk försöker desperat komma inpå honom för att om så bara få se honom för en kort sekund.
Jag bestämmer mig. Jag borde egentligen inte men jag kan inte låta bli. Det finns nåt i honom som lockar och drar och kanske är det som de säger att han kan göra under. Vad har jag att förlora? Ingenting. Det kan inte bli värre än vad det är. Folk går redan långa omvägar när jag går fram och jag måste hela tiden förvarna alla om att gå undan. Min kraft den är slut, jag orkar inte mer. Om jag ändå kunde…
Med bestämda steg och med mina sista krafter banar jag mig väg genom folkmassan. Det är så mycket människor så att jag tack och lov blir osynlig i mängden. Sakta kommer jag närmare honom och jag kan nu se ryggtavlan på honom. Det finns liksom en atmosfär av frid över honom där han går även fast allt är kaos runtomkring. Med en sista kraftansträngning tränger jag mig förbi de sista männen som går bakom honom och jag sträcker ut min hand. I mitt huvud finns bara en tanke: om jag bara kunde få röra vid honom så kanske jag kunde bli frisk och få kraft. Om jag bara…
Där, jag nuddade vid något. Jag tror att det var tofsen på manteln. Åh att jag inte nådde ändra fram..Jag får försöke en gång till.
Han stannar plötsligt upp, ser sig omkring och frågar: -Vem rörde vid mig?
Hans vänner säger lite småleende: -Mästare, det är ju så många som rör vid dig. Folk knuffas och trängs.
– Ja men det här var annorlunda, jag kände hur det gick ut kraft ifrån mig. Den som rörde vid mig gjorde det med tro.
Helst av allt vill jag sjunka genom marken och försvinna. Vad har jag gjort? Nu kommer jag ju att bli upptäckt. Vad tänkte jag på? Ja, ja , jag får väl stå för vad jag har gjort och bli straffad därefter och säger därför: -Det var jag!
Alla vänder sig om och tittar. Men Han, han ser på mig med sina djupa ögon och säger till mig: -Din tro har hjälpt dig. Du är frisk.
Då känner jag det, det känns i hela kroppen. Kraft!
Jag vågade och vann. Vågar du?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s