Törstig

 
 
 
Törstig
 
 
Vad hett det är! Så torrt, till och med svetten torkar innan den blir till en droppe på pannan. Ingen skugga, ingenstans att gömma sig. Inget vatten. Det är nog det värsta. Ingenstans att släcka törsten. Denna törst som bränner i dig, som gör att det knastrar mellan tänderna och tungan i din mun känns som sandpapper. Du skulle göra vad som helst för ett glas vatten..
Du känner för att gråta, du vet inte varför men tårarna bara bränner innanför ögonlocken och vill inte komma ut eller så kanske de kommer ut men dunstar lika fort. Du tänker tillbaka på den tiden du gick på gröna ängar med den porlande bäcken jämte dig, den med friskt och gott vatten. Då kunde du dricka dig otörstig bara genom att sträcka ut handen. Det scenariot känns plötsligt så väldigt långt borta.
Stressen och paniken över att inte få tag på vatten börjar härja i ditt inre, i din kropp och i ditt sinne. Du ropar ut din ångest ut i tomma intet, men ingen hör. Ingen finns där för att ge dig vatten, hjälp. Du kastar dig ner på knä och börjar frenetiskt banka på marken framför dina knän. Du vränger ut och in på dig själv, ja till slut ger du upp, du kapitulerar.
Du faller ihop med ansiktet mot marken och drar ett djupt andetag, som om det är ditt sista. Just när du inser att du kommer att törsta ihjäl i den här öknen, och att det inte finns någon anledning till att kämpa mer, just då…
En stor tung vattendroppe på din panna. En till, en till. Förvirrad reser du dig upp och ser att där du bankade med dina bara händer har en källa sprungit fram. En källa med friskt och klart vatten och det är droppar från den som stänker på ditt ansikte. Du inser din litenhet och känner tacksamheten bubbla upp inom dig till den skapare som du en gång var så nära och som du inser att du aldrig mer vill gå ifrån igen. Du tar dig fram till källan, sakta och ödmjukt som om du väntade på att den skulle försvinna mitt framför ögonen på dig men den finns där och du sträcker ut din kupade hand och dricker. Dricker… girigt och för att släcka all din törst. Inom dig hör du orden, "den som dricker av mitt vatten ska aldrig törsta mer".

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s