Violin med tre strängar

 
 
 
En violin med tre stängar
 
 
En gång skulle en berömd violinst spela en konsert. Den här violinisten var väldigt speciell för på grund av en sjukdom i benen kunde han knappt gå. Han tog sig fram släpandes benen efter sig med hjälp av kryckor. Och så även när han skulle gå in på scenen den här dagen. Publiken satt i konserthallen andäktigt tysta och såg på när han oändligt sakta och mödosamt tog sig fram till stolen mitt på scenen där han skulle sätta sig att spela på sin violin. Pianisten som skulle ackompangera honom satt redan på sin plats bakom flygeln och väntade.
Violinisten lyfte upp sitt instrument och satte det under hakan och började att spela ett mycket svårt klassiskt stycke och när han drar stråken över strängarna går plötsligt en sträng av.
Violinisten stannar upp. Hur ska han kunna fortsätta spela det svåra stycket utan den fjärde strängen? Efter bara några sekunder börjar han sakta spela igen, först lite trevande, sedan med mer säkerhet. För varje ton han egentligen skulle ha spelat enligt noterna hittar han en ny ton i sitt inre. En ton som är i fullkomlig harmoni med de andra men ändå inte samma som förut.
Vad vill det här visa oss?  Att ibland är det en musikers uppgift att upptäcka hur mycket musik man egentligen kan göra av det som blir kvar. Att inte ge upp bara för att förutsättningarna förändras till det sämre. Kanske kan man definiera livet på det här sättet. Vi har alla något att lära här vare sig vi är musiker eller inte. Här har vi alltså en man som har vigt stor del av sitt liv till att öva hur man spelar ett stycke under förutsättningarna att han har en fyrsträngad violin och i samma ögonblick som han ska uppföra stycket förändras förutsättningarna drastiskt och han förlorar en sträng, och har nu bara tre. Istället för att avbryta konserten gör han det bästa han kan av det han har. Och det han gör den kvällen är så mycket bättre än det han brukar bara för att han låter Gud använda det han han och är även om det är brutet, handikappat eller sönderslaget.
Hab 3:17-19

“Ustedes saben,… algunas veces… la tarea del artista es descubrir cuánta música uno puede hacer con lo que aún le queda”.

 
 
 
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s