Och se, där dog han…

Och se, där dog han
Klockan är tidig gryningstimma, ännu har inte solen gått upp. Jag vaknar upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Reser mig raskt upp utan att tänka två gånger , så har jag lärt mig i armén. Jo, jag är soldat. Soldat i den romerska armén i Jerusalem. Idag ska jag tjänstgöra hela dagen. Idag är ju inte vilken dag som helst, det är idag som han ska korsfästas. Ni vet han som kallar sig Judarnas konung, Messias, Jesus från Nasareth. Jag ska vara med. Men tänk om det är sant det de säger om honom? ….Men plikten framför allt.
Hela truppen samlad till tjänst. Jag får order att fläta en törnekrona att sätta på hans huvud medan mina soldatkamrater piskar och hånar honom. De delar upp hans kläder mellan sig och när han är helt sönderslagen drar de fram det stora träkorset och säger åt honom att bära det fram till Golgata. Han kan knappt stå på benen och han vacklar till av smärta när jag sätter kronan på honom. Han ser på mig…
Sakta börjar färden genom folkmassan fram till Golgata. Jag kan se att för varje steg han tar lider han och jag skulle vilja rusa fram och hjälpa honom att bära korset. Han vacklar och faller, soldatkamraterna reser honom upp , men efter bara ett par steg faller han igen. Jag ser mig om och ser en man stå vid sidan längst fram i folkmassan som kantar via dolorosa. Jag hugger tag i honom och befaller honom att hjälpa till att bära korset. Folkmassan ropar och hånar Jesus från Nasareth. Spottar på honom och knuffas.
Det tycks mig som en evighet innan vi kommer fram till Golgata och jag tänker sakta att om jag tyckte det var en evighet , vad tyckte då inte han? Han stönar och skriker ut sin smärta när mitt befäl drar spikarna genom hans händer och fötter. Jag vänder mig bort..
och när korset reses passar jag på att klia mig i öronen för att inte höra skriket.
Jag ställer mig på vakt. Där … ser jag några av hans lärjungar och en kvinna som heter Maria  och Jesu moder. De sitter tillsammans och ber. Det måste vara svårt för dem.
Mina soldatkamrater fortsätter att häckla honom. Får de aldrig nog? De försöker ge honom att dricka gammalt surt vin. Ropar till honom att hoppa ner från korset om han nu är den han säger sig vara , Guds son. Jag tittar upp på honom lite ur ögonvrån. Han ropar med sprucken trött röst” Far förlåt dem för de vet inte vad de gör”. De orden gör ett djupt intryck i mitt hjärta.
 Ser att han talar med de två andra som också korsfästes den dagen. Undrar lite vad de säger, men jag står för långt ifrån för att höra.
Det är hett, det har blivit sjätte timmen på dagen och plötsligt blir det mörkt. Folk blir rädda, jag måste få ordning på dem . De springer omkring som yra höns. Jag måste medge att det är lite skrämmande. Jag hör honom ropa ”Eloi , Eloi, lema sabachtani? Jag förstår inte, ropar han på profeten Elia eller? Hur länge ska mörkret vara?
Tre timmar senare hörs ett dån från himlen och han ropar högt ” Fader, i dina händer lämnar jag min ande” och gav upp andan. I samma stund brast förhänget i templet.
Jag blickar upp mot honom och inser i samma ögonblick att han måste ha varit Guds son , precis som han sa. Vad har vi gjort? Hjälp! Vi har dödat Guds son. Förlåt mig Gud!
Annonser

2 responses to “Och se, där dog han…

  1. Intressant hur du tänkt dig in i hur en av soldaterna kanske kan ha tänkt. Bra skrivet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s