Monthly Archives: september 2010

I väntans tider

 
 
 
I väntans tider
 
 
Inget är som väntans tider.
Tiden går väl aldrig så sakta som när du väntar på något. Det kan vara något som du längtar efter, det kan vara ett bönesvar, det kan vara den rätta tidpunkten för något du ska göra, det kan vara ett tilltal från Gud. Vad det än är du väntar på, så känns väntan oändligt lång, och du vill försöka på alla sätt och vis skynda på resultatet. Men det går inte.
Tålamod, tålamod, tålamod.
Att ha tålamod är en andens frukt. Att kunna vänta utan att bli desperat, att kunna förtrösta på att det finns något bortom det du ser och att även om du inte ser eller känner det just nu så vet du att det kommer i sin tid. Och när den tiden kommer vet du att det är dags! Då är din väntan slut, du klarade tålamodsprovet. Du hängde kvar till slutet.
Och du… det är inte långt kvar nu. Lite till orkar du, håll ut, väntan är snart över.
Snart slipper du gå i väntans tider.
Annonser

Blickar framåt

 
 
 
Blickar framåt
 
 
 
Jag har bestämt mig
jag ser inte tillbaks
vänder mig inte om
utan har siktet inställt
dit min näsa pekar
Blickar framåt
utan rädsla
utan skam
Blickar framåt
och glömmer allt
som innan har varit
läker alla sår
för jag vet
att även för mig
 kommer en ny vår
kanske inte idag
kanske inte imorgon
 men om jag blickar framåt
kan jag inte missa den
för där framme i tiden
 finns det du har för mig
 Blickar framåt
vänder mig inte om
det som varit
är över
 det som varit
har hänt
men framför finns nya saker
som du vill för mig
Blickar framåt
med blicken fäst på dig
då kan jag inte missa
vägen du valt för mig
 
 
 
 

När solen har gått ned

 
 
 
När solen har gått ned
 
 
Dagen går mot sitt slut,
fastän den just har börjat,
i alla fall kan det ibland kännas
 som att natten kommer mitt på dagen.
Den sol som lyste i ditt liv,
 har försvunnit
och kvar finns bara ett töcken
mörker
kyla
en frostig stämning.
men just där
i mörkret
finns en liten strimma ljus,
som för varje steg du närmar dig det ,
växer sig starkare och starkare.
Ljuset ifrån himlen
ljuset ifrån honom
 som kallas för världens ljus
både bländande och behagligt på samma gång
omsluter dig
leder och visar vägen i ditt mörker.
Du tar ett steg i taget
mot ljuset
mot hoppet
mot framtiden
och innerst inne
i djupet av ditt hjärta vet du
 att ljuset från himlen
har kommit för att stanna.
Mörkret skrämmer dig inte längre
 vad som än händer
 finns ljuset där inom dig
så varje gång solen går ner
vet du att blicka inåt,
mot ljuset
och din sol skall inte mer gå ner
 ej heller månens sken avta.
Vad gör det om världes sol går ner,
när du har din egen inom dig?
 

Lugn , bara lugn

 
 
 
Lugn , bara lugn
 
 
Inre frid
En känsla av lugn
En säker visshet att allt kommer att bli bra
En visshet att Gud är med i allt
Att han leder varje litet steg du tar
Känslostormarna som innan var i uppror,
har nu stannat och ligger stilla 
som den spegelblanka ytan på en djup sjö
 i en riktigt vindstilla kväll 
Du känner hur livet sakta men säkert
 åter fyller din kropp,
det liv som bara för ett tag sen ville fly ifrån dig,
flyta bort med alla tårfloder,
men nu har tårfloden sinat
Det rinner inte mer nerför dina kinder,
små vattenbäckar som vattnar ditt bröst.
Regnperioden har stannat av,
en ny tid ligger framför dig,
en ny tid full av spirande grönska och hopp
Hopp om något bättre,
hopp om inre frid,
hopp om livet
Det regnperioden har gjort är att den har vattnat
det som har blivit sått in i ditt liv,
vatten som ger dig liv,
som låter dig blomma ut
och grönska
Efter regn kommer solsken,
 lika säkert som att Guds nåd
 är ny varje morgon,
just för dig.
Lugn, bara lugn
allt kommer att ordna sig
Lugn
 

Kvicksand

 
 
 
Kvicksand
 
 
Ett steg, ett till , och ett till. Fötterna känns som bly. Det är knappt du orkar hålla kroppen upprätt. Dina krafter är totalt slut! Du står på kanten till att helt enkelt ge upp, kasta in handduken, släppa taget, låta dig falla. Ett steg till. Då händer det! Marken du trampade på med det sista steget var inte det fasta klippan som du alltid har haft under fötterna utan den ger vika under dina fötter. Du har trampat i kvicksand!
Du sjunker bara djupare och djupare , ju mer du försöker att komma tillbaka upp på klippan, desto längre ned i kvicksanden sjunker du. Hjälp! Är det någon som hör! Hjälp mig!
Dina krafter är slut och du känner att viljan sinar. Inget betyder något mer. Det får gå hur det vill. Det kan inte bli värre än vad det redan är . Det kan bara gå åt ett håll, det kan bara bli bätte! Men hur? Du känner ett par starka armar ta tag i dig och sakta , sakta dra dig upp ur kvicksanden. Det går inte fort men det går i alla fall åt rätt håll. Du sjuker inte längre! Vems armar? Vem orkar bära dig? Vem lyfter dig upp? Vem?
Efter en lång stund ligger du i alla fall där på den fasta klippan igen. Du orkar inte stå upp men det är i alla fall fast mark under dig igen. En stunds vila… sen kommer kanske kraften tillbaka. En stund att pusta ut… då hör du rösten, som tränger rakt in i ditt hjärta. -Jag är med dig alla dagar, även dem som är tunga och jobbiga, även dem som känns som kvicksand. Glöm inte det! Jag är med!

Stenen

 
 
 
Stenen
 
 
En gång för länge sedan i ett kungarike långt borta regerade en kung. En dag fick han för sig att han skulle göra ett litet experiment. Han gick ut på vägen till staden och mitt där på vägen lade han en stor stenbumling, sedan satte han sig gömd vid sidan av vägen för att vänta och se, vad som skulle hända.
Då det var marknadsdag i staden dröjde det inte länge tills det började att komma folk längs vägende flesta välbärgade köpmän och när de fick syn på stenen gick många runt den andra klättrade över den , men nästan alla skyllde på kungen och klagade på att han inte höll sina vägar i kungariket fria från hinder. De muttrade och blev arga men ingen av dem gjorde några som helst försök till att flytta på stenen.
Efter en stund kom en fattig bonde med ett lass grönsaker på ryggen som han skulle in till marknaden för att sälja. När han fick syn på stenen, la han ner sin börda och gick fram till stenen och började med mycket möda och stort besvär föröka flytta den ur vägen och till slut hade han baxat stenen så att den kom vid sidan av vägen istället för mitt på den som innan. När han sedan reste sig och rätade på sin rygg, fick han syn på en läderpåse som låg på vägen just där stenen hade legat och han tog upp den och tittade i den.
I påsen låg en stor summa guldpengar och en lapp skriven utav kun gensjälv där han skrev att pengarna i påsen tillhörde den person som tog bort stenen från vägen. Bonden blev mäkta förvånad och både glad och tacksam.
Kungen som satt där i sitt gömställe blev också glad av att se glädjen i bondens ögon och han tänkte i sitt stilla sinne att så många som bara gick förbi hindret och knorrade över att det fanns där, men ingen annan än den här bonden gjorde något försök till att flytta på hindret.
Bonden i den här historien lärde sig det som många av oss aldrig kommer att förstå. Varje hinder i vår väg representerar en  möjlighet till att bli bättre om vi agerar istället för att bara klaga. Så låt inte de hinder som idag står i din väg få segra över dig utan tvärtom, se lite längre och gör något bra utav dem.

Bästa utsikten

 
 
 
Bästa utsikten
 
 
På långt håll kunde man höra folkmassornas rop och sorl. Det kom närmare och närmare, Sackaios satt i sitt hem och var så nyfiken på det som han visste hände där utanför och bestämde sig för att gå ut för han ville så gärna se honom. Han hade hört så mycket om vad den mannen hade gjort och han ville se med egna ögon vem denne mannen var, om han verkligen var den många sa att han var, Messias.
När Sackaios kom ut på gatan fick han trängas med alla de andra men han insåg ganska snart att han aldrig skulle få syn på honom för det var så mycket folk och han var alldeles för kort till växten. Sackaios fick då en genial idé, han sprang en annan väg och klättrade upp i ett träd som stod precis vid vägkanten. Därifrån hade han mycket bra utsikt över det som skulle gå förbi. Han tänkte, här uppe ser jag allt som händer, bästa utsikten faktiskt, men ingen ser mig och det är ju bra eftersom de alltid spottar efter mig när jag går på gatan bland människorna, för mitt arbetes skull, jag måste ju också försörja mig. Så han gömde sig där uppe och väntade. Han behövde inte vänta länge. Snart såg han att folkmassorna närmade sig med Jesus i spetsen. Han tittade  och förundrades över att det var en vanlig man han såg komma gående, men ändå inte , det var nåt speciellt med honom, han utstrålade frid och kärlek. Han fick en outgrundlig lust att bara lämna allt och följa den här mannen.
När Jesus var precis under trädet stannade han plötsligt och tittade upp. Nej han ser mig, han hittar mig, var första tanken som for genom Sackaios huvud. Jesus tittar på honom och hans blick möter Sackaios som tittar ner. Jesus säger: Sackaios, skynda dig ner och gå hem , jag kommer till dig för att äta kvällsmåltid med dig om en stund.
Sackaios skyndade sig ner från trädet  och hälsade Jesus välkommen hem till sig och han kände en stor glädje, men runt omkring honom så började folket att viska sinsemellan. Se, Vad gör han? Ska han äta med syndare? Hur kan han?
Men Sackaios ställde sig upp och sa till alla som hörde, och till Jesus. -Hälften av vad jag äger ska jag ge till de fattiga, och har jag tagit ut för mycket skatt av någon ska jag betala tillbaka det fyrfaldigt. Jag vill göra rätt för mig, har jag felat ska jag stå för det.
Jesus log mot honom och sa: Idag har räddningen kommit till ditt hus Sackaios och till dem som stod runt omkring sa han: Han är också en son av Abraham och människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och för att rädda det.
Är du förlorad? I så fall söker Jesus dig och vill rädda dig.