Månadsarkiv: oktober 2010

Vänskap

Vänskap är något vi alla behöver. Vi är alla mer eller mindre beroende av vänner. Vänner får oss att känna oss speciella, älskade, omtyckta, vänner finns där i vått och torrt, de lyssnar och backar upp dig, talar dig till rätta och uppmuntrar dig, lyssnar på dig och litar på dig.Om du vill ha en väskap som är djup och hållbar behöver du underhålla den och dessutom kan du inte alltid vara den som styr . Du måste våga att visa din svaghet  och göra dig svag för att kunna ha en äkta djup vänskap.

Vänner  tjänar varandra. När var senaste gången som du hjälpte en vän med något han eller hon behövde? Om du inte kommer ihåg är det förmodligen för att du lever ett liv i ensamhet.. En vän är någon som du är tillsammans med inte bara för vad den personen kan ge till dig utan för att han/hon är din vän. En vän lyssnar även när det egentligen inte finns tid, han/hon lägger ifrån sig det han har för händerna om du behöver ett öra som lyssnar, en  skuldra att gråta mot eller någon som skrattar tillsammans med dig. Vänner letar normalt inte efter någon som är världsbäst på att snacka , vältalig eller helt ekelt har det utan de letar väldigt ofta efter någon som helt enkelt har tid att lyssna. Brukar du göra det? Lyssna alltså. Om inte kanske det är dags att börja, vem vet hur många det finns där ute som önskar att just du skulle lyssna på dem. Kanske är du vännen som de har sökt.

Som hav utan salt

 
 
 
Som hav utan salt
 
 
Som en sockermunk utan socker
som en räksmörgås utan räkor
som en strand utan sand
som havet utan salt
som cocacola utan kolsyra
som kaffe utan koffein
som en bok utan ord
som en sång utan toner
som en storm utan vind
som ett ansikte utan kind
som en mun utan läppar
 som en äpplepaj utan äpplen
som julen utan Jesusbarnet
som en kyrka utan präst
som en travtävling utan häst
inget av det ovan vore väl något att ha
 om inte det andra fanns med,
 och alla dessa saker ovan
 är bara en bild på, ja på hur
  man kan likna livet utan Jesus

Förtröstan

 
 
 
Förtröstan
 
 
Förtröstar du på Herren? Litar du på att han vet vad som är bäst för dig? Även när det ser ut som om allting kommer att gå åt pipan. Litar du på att han har kontroll över allt som händer och sker runt omkring dig? Eller låter du dig bli upprörd och uppjagad när saker och ting inte går precis som du vill? Du kanske hellre litar på din egen kraft  eller andra människors kraft och förmåga att göra det som är rätt för dig, än att lita på Herren?
I Guds ord står det klart och tydligt att vi bör förtrösta på Herren. Han vill ha full koll. Han vill ha din odelade uppmärksamhet och tilllit. Han vill att du ska lämna allt till honom och lita på att han vet det som är bäst för dig.
I Jeremia står det att den som inte förtröstar på Herren  utan på människor han ska vara förbannad, han ska bli som en torr buske och skall inte få se något gott komma, utan bo i ett ökenlandskap. Men vad menar han med dessa ord? Ja så som jag kan se det menar han att den som förtöstrar på sin egen eller andra människors kraft inte kommer att få tal del av Guds välsignelse.
Den som däremot förtröstar på Herren, står det i verserna efter att han kommer att bli som ett träd som växer intill ett vattendrag. Även om hetta och torka omger det så kommer det ändå att ha vatten genom att det sträcker ut sina rötter och tar näring och vatten från bäcken. Det trädet vissnar inte och slutar heller inte att bära frukt.
Välsignad kommer den bli som förtröstar på Herren.
Vad tänker du göra?
 

Laodikeia

 
 
 
Laodikeia
 
 
 
I Uppenbarelsebokens tredje kapitel kan vi läsa om församlingen Ladiocea. En församling som tycker att den är rik att den har funnit rikedom och att du inte saknar någonting. Men hur kan då Ängeln se så helt olika på den här församlingen.
Ängeln säger att ” du är varken kall eller varm” och ”du förstår inte att just du är ömkansvärd och fattig och blind och naken”.
Men det är just i dessa ord som vi kan se vad felet ligger i den här fösamlingen. Den förstår inte! Den kan inte se!
Församlingen i Laodikeia saknar undervisnig. Utan undervisnig kan inte församlingen utvecklas andligt sett, den stannar i växten och de fortsätter att vara andliga spädbarn. Spädbarn dricker mjölk men när de blir större bör de gå över till fast föda eller hur? Denna församling dricker fortfarande mjölk.
Om en person är sjuk och ska söka efter ett botemedel måsta han ju först veta vad det är han lider av. Om inte insikten om att något är fel finns , så finns ju egentligen inte felet, och då finns det ju inget som måste åtgärdas.
Ju mer kunskap och insikt man har desto bättre kan man undersöka sig själv.
Ju mer vi känner till och har fått undervisning om i Guds ord desto bättre kan vi bli på att rannsaka oss själva. Men inte ens att rannsaka oss själva är tillräckligt. 
I ordspråksboken står det i kap20 vers 9 ” vem kan säga : Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd?”
Vi behöver alla någon som kan tillrättavisa oss när vi gör saker som vi inte borde till exempel av oförstånd eller ovishet. Vi kan komma inför Herren och bli tysta och stilla och låta honom tala till oss , men vi behöver också någon andlig fader eller moder som kan tillrättavisa oss. Det spelar ingen roll om du så är pastor för den största kyrkan i världen , du behöver det i alla fall.
Har du samma problem som församlingen i Laodikeia?
Nu när vi har hittat problemet är det ganska enkelt att lösa det. Börja studera Guds ord och du kommer snart att bli varm igen, du kommer snart att märka att du kan se, och du kommer snart att märka att du har en mängd barnsjukdomar, men som alla kan botas med rätt medicin. Kan du inte studera ordet själv , be någon om hjälp, de kan sedan hjälpa dig att visa på vad som kan behövas behandlas i just ditt liv, men kom ihåg, med kärlek, omtanke och nåd. Inte med pekpinnar eller storsläggan

Hur tacklar du natten?

 
 
 
Hur tacklar du natten?
 
 
Hur tacklar du din natt, dina problem, din öken? Tycker du synd om dig själv? Varför måste jag gå igenom detta? Försöker du peppa dig själv genom att säga att Gud inte vill att du ska ha det så här? Gör du allt för att hitta utvägar ut ur nattens mörker?
Vet du, jag har gjort samma sak så många gånger men.. jo där finns ett men. Jag tror inte alltid att dessa vägar kommer från Gud.
Gud har en mening med allt som sker , även om vi inte kan förstå den. Han har en mening med att det händer svåra saker i våra liv. Vi kan många gånger tycka att livet är orättvist och fruktansvärt och undra varför men Gud han vet varför vi måste gå igenom prövningar och svårigheter. Varför vi måste gå genom elden och bli renade och formade.
När smeden ska forma ett stycke järn måste han först lägga det i elden så att det blir mjukt och formbart , för att sedan ta ut det och banka på det tills det kallnar, sedan ytterligare en gång in i elden för att bli mjukt , och bankas igen med släggan. Denna process pågår hela tiden tills järnet har fått den form som smeden vill att det ska ha.
När Gud låter dig gå igenom nattens mörker, när han låter dig vara i öknen , när han låter dig gå igenom svåra saker , se det inte då som att han har lämnat dig, utan som att han försöker att säga något till dig, forma dig. Kämpa då inte emot och försök undkomma natten eller problemet genom att fly, utan låt det omsluta dig och få den effekt på ditt liv som Gud vill att det ska ha.
 Låt Jesus få vara ljuset i ditt mörker. Matt 11:28
 

Vem är som du?

 
 
 
Vem är som du?
 
 
Vem är som du, himlens fader?
Ingen finns någonstans
som är dig lik.
Du är enastående,
unik,
 underbar,
 allsmäktig,
och jag kan inte finna ditt like
varken i himlen eller på jorden.
Du fyller himlens grund med glödande kol,
du spänner ut dess blå bakgrund mellan dina fingrar.
Du planterar varje träd,
buske,
blomma
för att förgylla den jord som  du har givit till dina barn.
Dina barn som du har skapat,
inte för att du hade lust,
 inte för att du just då fick en ingivelse ,
 inte för att inte hade något annat att göra ,
 utan för att de skulle älska och tillbe dig.
För att de skulle bli dina ögonstenar 
 och för att du skulle älska dem som ingen annan.
Ja vem finns som du, ingen,
nej ingen kan mäta sig med dig,
min Gud.
 

Stranden

 
 
 
Stranden
 
 
Nere vid stranden slår vågorna in mot strandkanten. Ett stilla kluckande hörs när de slår mot stenarna. Sakta närmar du dig vattnet, barfota och med sand mellan tårna. Du har gått ner till stranden för att ta en promenad, för att tala med Gud, du tycker att du kommer honom närmare här, vid vattenkanten. Du börjar sakta tala med Gud om allt det du känner, allt det som tynger dig, allt det du är tacksam för ja allt som har hänt. En impuls får dig att istället för att gå på sanden , ta steget ut i vattnet och låta vågorna smeka dina fötter. Vattnet känns ljuvligt och du böjer dig ner för att kavla upp dina byxor.
Du hör Guds röst inom dig som säger till dig, "vad är du rädd för? Varför stannar du vid strandkanten när jag vill låta hela dig få bli genomdränkt med min ande? Våga få ta emot mer av mig. Kliv ut i vattnet och låt dig bli blöt".
Du tvekar en stund men sen börjar du att gå längre och längre ut i vattnet och ju längre bort ifrån stranden du kommer desto närmare Gud känner du dig. Som om att om du lägger ner ditt kontrollbehov och lämnar allt till Gud. Ju längre ut i vattnet du kommer desto närmare Gud känner du dig. Till slut har du bara näsan ovanför vattenytan och du tar ett djupt andetag och låter dig helt översköljas av vattnet. Du låter dig översköljas av Guds ande, fyllas till brädden.
Och du tänker, varför har jag aldrig vågat innan….?
Många gånger när vi närmar oss Gud står vi som om vi hade stannat vid strandkanten. Vi tycker att det räcker att blöta ner fötterna, men Gud vill ge oss så mycket mer ,bara vi vågar gå ut i vattnet och ta emot. Vågar du?