Månadsarkiv: januari 2011

Mörkrummet

Bilden av Hans ansikte kan framkallas endast i mörkrummet.

Ibland kan vi gå igenom tider av skugga , mörker och dysterhet. Det kan tyckas som om dessa tider finns där till ingen nytta, och vi frågar oss varför vi ska behöva genomlida dessa tider av sorg , dysterhet , problem eller oro. Men även om vi känner det som om Gud på något sätt tycks ha lämnat oss vind för våg så har han inte det , vi har bara hamnat i hans hands skugga. Där i skuggan är vi fortfarande under hans beskydd, nära honom , även om vi inte ser det för att mörkret runt omkring oss inte låter oss se klart.

En fotograf som ska framkalla ett foto måste göra det i ett rum där det inte finns något ljus. När man kommer in i mörkrummet måste ögonen få vänjas vid mörkret men efter ett tag så ser du faktiskt även små detaljer där inne. Fotot som ska framkallas läggs i en vätska som får bilden att framträda, först vagt , men sedan klarare och klarare.

När vi är i mörkrummet kan bilden av Hans ansikte många gånger klarna och bli tydligare för oss. Där i mörkrummet framträder bilden av Gud på ett tydligare sätt än vad vi kanske någonsin skulle ha sett den i dagsljuset eller i strålkastarens sken där ljuset bländar och sticker oss i ögonen.

Befinner du dig i mörkrummet just nu? Ta vara på tillfället att låta dina ögon vänjas vid det knappa ljus som låter dig se där inne, och ta tillfället i akt att studera Hans ansikte, för just där, i mörkrummet framkallas bliden av Hans ansikte just för dig.

Älskar du mig?

 Efter Jesu död  var som vanligt lärjungarna tillsammans . De gjorde saker tillsammans , bad, umgicks , ja till och med arbetade. En kväll sa Simon Petrus till några av de andra lärjungarna , ”Jag ger mig ut och fiskar , jag kan inte bara sitta här med armarna i kors, jag blir tokig. Jag kan inte sluta tänka på mästaren, är det nån som följer med?” Genast var det flera andra av lärjungarna som reste sig och tillsammans gick de ner till Tiberiasjön , lade ut  båten och rodde ut på sjön för att slänga i näten.

Hela natten höll de på och det skingrade deras tankar lite i alla fall på det hemska som hade hänt med deras mästare. Han fanns inte mer. Speciellt Simon Petrus tyckte det var hemskt. Han kände sig som en svikare. Han hade ju dyrt och heligt lovat att vara där för Jesus men ändå hade han svikit honom , när hans mästare som allra bäst hade behövt hans hjälp. Simon Petrus var så ångerfylld, bitterheten gnagde i honom och ibland önskade han sig bort från allting. Det var liksom som nu när han hade förnekat det enda han hade kärt , så var ingenting värt något längre. Han kände skam och skuld.

Tidigt på morgonen , i gryningen började de styra kosan mot stranden . Där på stranden långt där framme såg de att någon hade tänt en brasa och satt sig att värma sig brevid elden.  När de kom i land frågade mannen dem om de inte hade fått någon fisk men de svarade med nedstämda huvuden att” Nej tyvärr, ingen fisk i näten idag” . Mannen sa då till dem att ro ut igen och att de skulle slänga i näten på andra sidan. Lärjungarna tittade lite konstigt på varandra men gjorde som mannen sa. Plötsligt hade de så mycket fisk att de inte ens orkade dra in näten så fulla var dem.

Den förste som förstod vem mannen på stranden var, var den lärjunge Jesus älskade och han sa till  Simon Petrus som i det ögonblicket förstod att mannen på stranden inte kunde vara någon annan än mästaren , den han älskade så högt, men som han hade svikit. Han hoppade ur båten redan innan den kom in till land och han ömsom simmade och sprang in till strandkanten.

Efter att de hade ätit några av de många fiskarna som de hade fångat , grillade över glödande kol på elden som nu bara var en stor röd glödhög , vände sig Jesus, Mästaren till Simon Petrus och sa: ” Simon, Johnannes son, älskar du mig mer än vad de andra gör?” Simon Petrus tittade ner i backen , full av ånger över sitt svek och sa med knappt hörbar röst: ”Ja herre, du vet att jag har dig kär” Jesus såg på honom och sa: ”För mina lamm på bete ” och för andra gången upprepade han frågan: ”Simon , Johnannes son, älskar du mig?” Simon Petrus , vågade inte titta men svarade ännu en gång lite högre den här gången ,”Herre du vet att jag har dig kär”. Jesus bad honom: ”var en herde för mina får” . Men Jesus vände sig ytterligare en gång till Simon Petrus och sa : ”Simon , Johnannes son , har du mig kär?”

När Simon Petrus för tredje gången hörde frågan brast det för honom, och han svarade gråtande ”Herre du vet att jag har dig kär, du vet allt, hur ska jag kunna dölja nåt för dig, du vet att jag har dig kär”. Jesus bara log och såg honom i ögonen och sa: ”för mina får på bete”

Är du  en  Simon Petrus? Kanske har du svårt att stå upp för din tro alla gånger. Känner du att du har förnekat det käraste du har? Vet du, Jesus frågar dig idag  ”älskar du mig?” Och du , han frågar dig inte bara en gång utan lika många gånger som du har förnekat honom, bara för att du ska kunna känna upprättelse, för att du ska slippa ågern, skammen, alla de dåliga skuldkänslorna  över att ha förnekat det du mest av allt älskar. Han vet vad du känner, han vet allt, han dömer dig inte , utan älskar dig och vill använda dig. Låt dig bli utfrågad idag av mästaren, och ge honom ditt ärliga svar på varje fråga.

Vad kan jag ge?

 Vad har jag som du inte redan äger? Ingenting kan jag komma med som inte redan är ditt.Två tomma händer är allt jag har, två fötter villiga att gå, ett hjärta fyllt av tacksamhet. Men ingenting att ge till dig, varken guld eller myrra , ingen skatt har jag nedgrävd i mitt liv, ingenting som anstår en kung som du.

Men det jag har det ger jag dig, av hela mitt hjärta, med all vilja i världen som jag kan uppbringa. Jag ger dig min tillbedjan, min tid, mina händer och fötter, de är dina att använda som du finner för gott. Jag ger dig min beundran för du är allt jag vill vara, tänk om jag kunde likna dig i åtminstone något. Jag ger dig mitt hjärta, att forma och mjuka upp så att det kan känna det du känner för resten av mänskligheten, jag ger dig min kärlek, utan förbihåll, den är din, jag är din. Helt och hållet, regera över mig, du min kung.

Här , ta emot, jag ger dig allt jag har, jag ger dig mina drömmar mitt liv, min framtid, mitt förflutna, ja jag ger dig hela mig

Vem är jag?

Vem är jag?

En helt vanlig människa,

varken bättre eller sämre.

Många fel och brister,

försöker att göra det som är rätt,

men som inte alltid lyckas.

Vem är jag?

En människa som försöker

göra sitt bästa ,

inte göra sig ovänner,

utan alltid ge det bästa av mig själv

till de som finns omkring mig.

Vem är jag?

Någon som önskar komma dig nära,

någon som är älskad av dig

trots mina fel och brister

Någon som du har öppnat din stora fadersfamn för,

någon som älskar att krypa upp i din famn

och bli innesluten av din nåd

Vem är jag?

En tacksam själ

en törstig och hungrig själ.

En syndare frälst av nåd

Ett rop ur djupet

Sitter här och tittar in en vägg, försöker klämma fram något att säga till dig, men allting bara studsar tillbaka på mig själv. Orden som kommer ur min mun går inte igenom upp till dig. Det är som om inget av det jag säger kommer ifrån mig, det är bara tomma ord, en ramsa att rabbla, för sakens skull. Åh Herre jag är så trött på det, åh Herre gör mig arg, ledsen, låt tårarna trilla nedför mina kinder, låt längtan riva i min kropp att få känna din närvaro, att få känna din andes kraft. Åh Herre gör det här kalla hjärtat till ett varmt och innerligt bultande hjärta för dig. Låt inte den onde få ta tag i mig och få mig bort från dig.

Så många gånger har man suttit så här, försökt tala till Gud , men att orden bara studsar tillbaks, de kommer inte längre än till taket. Tomma ord, ord utan mening, känner ni igen er? Det händer alla, det är så lätt att hamna där, utanför Guds närhet, så lätt…

Men Herre jag ber att de som sitter där ute just nu idag och försöker nå fram till dig med dessa torra böner, jag ber att du ska komma över dem med din andes eld och att det ska få flamma upp en eld i deras hjärtan. En eld som kan få dem att gråta, skratta, bli arga och få den onde att fly. Låt dessa rop ur djupa torra brunnar inom oss nå upp till dig Herre och kom med ditt regn och fyll på med ditt levande vatten så att de torra brunnarna inte längre sinar utan vi kan få dricka av livets klara källa. den som aldrig sinar. Jag ber dig så i Jesu namn.

Amen

Börja med mig

Hur många gånger har vi inte hört det? Hur många gånger har vi inte själva bett om det? Hur många gånger har vi ropat och bett till gud att han ska sända just detta? Ja, men vad pratar du om??

Väckelse så klart! Väckelse , detta ord som vi alla går och längtar efter, men varför kommer den aldrig?

Ja man kanske skulle ta och vända blicken till sig själv först och främst. Något som man fråga sig sjäv är ju , vad gör jag för att skapa väckelse? Talar jag om för andra vad jag har som de inte har? En annan sak som alltid föregår väckelse är respekt för guds lag. Att man vet vad som är rätt och fel, och att man respekterar det och låter bli att göra det. För att kunna ha respekt för guds lag måste man ju kunna och känna till den

Guds lag är biblen. Kan och vet du hurdant guds ord är, hur det låter vad det vill säga dig och vad det finns för mening i det? Ja jag tror att vi alla inser varför det inte kommer väckelse än, det fatts något. Vi har liksom tappat bort respekten för guds ord på vägen. Så idag ber jag till gud att han skulle börja med mig.Herre om tiden är inne för väckelse, börja med att väcka mig, så att jag inte flyttar över ansvaret för väckelsen på alla andra, i ditt namn Jesus jag ber.

Gud leder

Gud leder, guidar, visar vägen, ger vägbeskrivning åt alla som frågar efter hans hjälp. Han är ljuset i mörkret, oljan i din lampa, han är kartan där vägen är utstakad. Han ger råd och vägledning i små som stora frågor.

Din uppgift är att söka, fråga efter, vilja ha, önska och följa hans rekommendationer. Ibland låter vi bli att ta emot hans vägledning, inte heller söker vi eller önskar höra hans råd. När vi går hans väg , följer hans ljus, arbetar allt till det bästa, friden lägrar sig i ditt liv och inget verkar kunna rubba dig. Du står stadigt på hans fasta klippa!

Tack Gud för att du leder och jag får följa även när jag inte ser vägen framför mig.