Månadsarkiv: februari 2011

God morgon , min vän

Mmmm, jäsp, tittar på klockan… som jag trodde, 04:00 dags att kliva upp från den varma sköna sängen. En helt ny dag ligger framför. Ett tomt oskrivet blad. Trevar mig fram till toaletten innan jag tänder lampan och där inne möter mig dina ögon i speglen.

God morgon min vän! Jag ler mot dig. Tänk att du varje dag möter mig när jag vaknar, sover du aldrig eller..? Varje morgon finns du där och önskar mig en god morgon, ett underbart sätt att börja dagen på.

Går ut i köket och sätter på kaffet. Det måste man ha på morgonen, fixar till smörgåsen som jag ska ha med till jobbet och sätter mig sedan i favoritfåtöljen för att äta dagens rätt. Dagens rätt , ja jag kan kalla det så, dagen bibelord skulle andra kanske kalla det, men eftersom Guds ord är som mat för vår själ så för att vara lite käck kan man ju döpa om den. Jag öppnar Guds ord och låter dig tala till mig, du vet precis vad jag behöver för den här dagen och dina ord mättar mig och får följa mig under min dag på jobbet. De får ligga i mina tankar och gro, kanske blir dem till ett blogginlägg, kanske bevarar jag dem endast i mitt hjärta.

Du min vän förgyller min dag, ditt god morgon , blir till en konstant konversation med dig under dagens lopp. Ett utbyte av tankar och funderingar, dina ord ger liv, och liv i övernog. När svårigheter kommer, när problemen hopar sig, när ensamheten knackar på dörren, när hoppet har tappats, då finns du där, ger mig lösningar, kraft , sällskap och nytt hopp. Min vän, vad vore min dag utan dig?

När jag tittar tillbaka på dig i speglen ler jag och säger: God morgon på dig också min vän, är du redo att leda mig idag? Du ser på mig och ler: Alltid redo

Hur ser din Gud ut?

  Hur ser din Gud ut? Vår bild av vem Gud är färgar vårt sätt att förhålla oss till honom. Hurdan Gud är , vilka egenskaper han har, vad han vill, vad han kan, allt det är sådant som påverkar vårt sätt att vara inför honom, hur vi ser på honom och hur nära vi kommer honom.

Är din bild av vem Gud är en grå gubbe som sitter uppe blanad molnen och tittar ner på jorden och med pekfingret styr och ställer i vissa situationer, eller han kanske till och med bara är en åskådare enligt din bild av honom? Eller är han en varm och kärleksfull fader som bryr sig och tar hand om sina barn. Är han en liten Gud i fickformat eller en stor väldig och mäktig Gud  för vilken ingenting är omöjligt?

Bara du vet hurdan din gudsbild är, men i biblen får vi veta och lära oss om hur den verkliga gudsbilden bör vara. Biblen visar oss på varje sida vem Gud är , hur han tänker, hur han vill att vi ska förhålla oss till saker och ting, vilka egenskaper han har. Om vi läser Guds ord får vi lära känna honom, på rätt sätt, genom att den helige ande får vara med när vi läser ordet och kan då uppenbara ordet för oss , så att det blir levande och verksamt i våra liv.

Lära känna Gud… det är min önskan, både för mig själv och att du ska få göra det. Kan jag på något sätt vara en kanal till att du ska börja lära känna honom, inte bara känna till honom, då kan jag känna mig nöjd. Börja skrev jag… för Gud är en så stor Gud att du kan aldrig bli färdig med att lära känna honom… hos honom kan man upptäcka nya saker varje dag.

Varför inte börja upptäcksfärden idag? 5 Mos 32:4

Varför är det så svårt?

Varför är det så svårt? Att ge upp sig själv menar jag. Den inneboende självbevarelsedriften i en människa gör att vi har svårt att ge upp oss själva, något som är a och o om man vill komma inför Herrens fötter. Hela vår varelse slåss med näbbar och klor för att överleva och inte bli överlämnad utan kontroll. Vad gör det så svårt att släppa kontrollen? Varför vågar vi inte lägga oss själva i händerna på någon annan? Kanske för att vi har svårt att lita på människor. Vi vet själva att människor som du har litat på kan svika och hur ont det gör, men det finns en liten skillnad. Du lägger inte ditt liv i någon människas hand utan i Guds hand. Gud kan inte svika , det är emot hans natur.
Våga låta Gud få kontrollen över ditt liv. Våga låta honom sitta vid ratten. Han kommer inte att köra i diket, tvärtom han ser till att du varken svänger av till höger eller vänster, utan håller dig på den rätta vägen.

I vått och torrt

I vått och torrt, ett uttryck med många fasetter. I biblen står det att vi ska lova Herren alltid , under alla omständigheter alltså i vått och torrt. En sak som för oss allra flesta kan te sig oerhört svårt för att inte säga omöjligt eller i alla fall lättare sagt än gjort. Det är ju lätt att lova och prisa Herren när allt är frid och fröjd och bra i ditt liv, men i svårigheter och nöd är det inte så lätt alla gånger att hitta motivationen till att lova Herren.

Jag skulle vilja att ni följde med mina tankar ut på en liten tur, jag vill låta dem flyga iväg en stund och se vart de hamnar. Inte ens jag har tänkt färdigt dessa tankar så det ska verkligen bli spännande att se vart de för mig.

I vått och torrt. Jag tror vi börjar med att definiera begreppet vått. Vad är det? Ja, först , är det positivt eller negativt? Både ock skulle jag vilja påstå. Vått kan vara när Herren ser till att dina marker har tillräckligt med nederbörd för att grönska. Det kan vara hans andes regn som stilla vattnar din jord och som friskar upp din själ. Det kan vara källan som aldrig sinar, floden där du kan komma och dyka ner och få dig ett dopp och bli översköljd och genomsköljd och tillika renad. Det våta kan få bli uppfriskande för din själ, men på samma gång kan det våta innebära tider av regn och rusk, som när du inte har lust att sticka näsan ut ur ditt gömställe under täcket. Det kan vara den stora floden som sveper med sig allt i sin väg när den kommer, tänk bara på Noah , det kan vara som när den stora vågen som dränker allt, tsunamin i ditt liv…

Torrt…finns det positiva vibbar från det här ordet? Ja han låter dig gå torrskodd på leriga, regnvåta , gyttjiga vägar. Du har hittat regnskydd under hans vingar , du är inte genomvåt och halvdränkt, du står under hans beskydd och i lä undan regnet. Men torkan kan också bli olidlig. Den kan få hela dig att förtorka. Utan vatten kan ingenting växa och gro. Allt blir torrt och brunt det tappar livet. När torkan har blivit sådan känns det som om man vandrar i en öken. Sand…sand.. sand bara sand så långt ögat når, inte en enda liten droppe av det dyrbara vattnet. Du önskar inget hellre än ett stilla vårregn över ditt ansikte över ditt torra spruckna ansikte och läppar. Men även Jesus var i öknen, i 40 dagar, där blev han frestad och fick stå emot. Där fick han förbereda sig för det som skulle komma. Om du är i öknen, kanske förbereder dig Herren för något?

I alla dessa situationer talas det om att vi ska lova Herren, klarar man det? Ibland, ibland inte. Ett viljebeslut att göra det i vått och torrt är det kanske viktigaste beslutet i ett andligt liv. utifrån det beslutet agerar man sedan i livets olika omständigheter, och när man misslyckas…

Ja då finns nåden där

Ett steg närmare målet

Drömmen lever, slutstationen finns där framme, målet finns i sikte, men jag stretar på . Känns som om man inte kommer någon vart. Alla försök motarbetas och motvinden är så hård att det nästan känns som att för varje steg framåt tar man två tillbaka. Motvinden ja, den kommer i kastbyar, nästan som om den ville försöka tvinga omkull mig, men då har den inte räknat med att jag står stadigt rotad i den djupa myllan. Försöka kan den , ibland knakar det oroväckande i grenarna och till och med stammen kan få sina duster men än står jag upp. Det ska mer till för att få mig på fall.

Den starka motvinden för med sig både det ena och det andra, i byarna flyger saker emot mig och ibland landar de olyckligt just på mig , och det gör ont när de träffar. Blåmärken och rivsår, ja ett och annat blödande sår har det hunnit bli på vägen, men det är väl sånt man får räkna med. Vem har sagt att vägen fram ska vara rak och jämn och utan faror? Ingen! Den som tror det misstar sig svårt och kommer att få det ännu värre eftersom den personen inte är beredd på vad som komma skall.

Ett steg till, ännu en dag, flera erfarenheter rikare, lite tröttare, helt tömd på energi. Måtte det finnas en laddningsstation snart. Ja, här är den ju,laddningsstationen. Den låg precis brevid sängen, Guds ord, kraft för en trött själ. Nästa energikälla är också inom räckhåll, bönen. Kan faktiskt om jag vill trycka på den knappen när jag så önskar och får då styrka och kraft ifrån ovan. Nä ett steg till klarar jag nog idag, och det betyder att jag kommer ytterligare ett steg närmare målet. Bara ett till…

Ta mig högre

Ta mig högre ,

för mig närmare dig,

dra mig djupare

in än vad jag någonsin varit förut.

Lyft mig upp,

upp ur djupet,

det djupa träsket,

där sjögräs snärjer mina fötter

och drar min ännu djupare ner,

lyft mig upp,

du min Gud.

För mig upp till höjden

upp på Sion berg

där jag kan se dig

ansikte mot ansikte,

där din närvaro

får mitt ansikte att lysa.

För mig upp,

högre och högre

för att jag må lysa

som en fackla ibland folken.

En fackla som ska hållas högt,

för att lysa vida omkring,

ja Herre, ta mig högre

högre…högre

Bekännelse

Gud vill att vi ska komma till honom och bekänna våra synder. Han vill att vi ska vara ärliga inför honom och tala om precis det som ligger mellan Gud och oss, som gör att vi inte kan närma oss honom, så att han kan ta bort det, och så att det sen är fritt fram att komma inför honom.

Vad händer inom oss när vi inte bekänner våra synder inför honom? Ja, vi kan till exempel se vad som hände i David när han hade syndat och innan han kom inför Herren med sin bekännelse. Det kan vi läsa om i Psalm 32:3-5 ” Så länge jag teg försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Ty dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft förtorkades som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde inte min missgärning. Jag sade : ”Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser.” Då förlät du mig min synds missgärning. Sela”

David säger här att han förtorkades på livskraft , han försmäktade. Det var ingen skön känsla han hade precis . Han våndades säkert en hel del. Han visste innerst inne att han hade gjort orätt, men försökte sopa det under mattan , tills den dag han insåg att du kan inte sopa saker under mattan för Gud, för han ser allt, även det som sker i det fördolda, det som är gömt under mattan. Och när David hade insett att han inte kom undan Guds tunga hand , då besinnade han sig och gav sin bekännelse inför Herren. Han gömde inte något, han talade om precis som det var och han blev förlåten.

Vi kan också få förlåtelse för våra missgärningar och synder om vi kommer inför Herren utan att skyla över vad vi gjort. Herren tar då bort från oss den tyngd som tynger oss när vi går runt och bär på synden.

Känner du dig tyngd, försmäktar du, har din livskraft förtorkats som om den vore utsatt för värsta sommarhettan? Kanske finns där något som du behöver bekänna inför vår Herre, något som du kanske har sopat under mattan och som sedan har det fallit i glömska? Kanske är jag tyngd, bedrövad? En inre rannsakan av själen är nog ett måste . Dags att ta fram förstoringsglaset så att man inte missar minsta dammkorn under mattan.

Tillbedjan

Att tillbe är att fritt erbjuda och ge kärlek till Gud, det formar och berör varje enskild aktivitet i det kristna livet.

Ovanstående påstående kan på många sätt verka både busenkelt och svårt på samma gång. Att ge kärlek till Gud / Jesus är ju enkelt med tanke på vad han har gjort för dig och mig , eller hur. Det han gjorde på korset gör ju att vi känner evig tacksamhet och kärlek inför honom, Han förtjänar verkligen att bli älskad , av dig och mig , ja faktiskt av hela världen. Dagligen bevisar han sin kärlek till dig och mig, genom att vara där för oss, se till våra behov, förlåta oss när vi felar, och genom att lyssna på oss när vi ber och mycket mycket mer. Hur kan vi låta bli att älska honom? Det här var ju den enkla biten av tillbedjan.

Nu till den biten som kanske inte är så lätt som det låter. Jag påstod i den första meningen att tillbedjan formar och berör varje liten aktivitet i ett kristet liv. Det är här det svåra börjar. Hur kan man säga att det finns tillbedjan i varje aktivitet i ett kristet liv? Finns det tillbedjan i när du skäller på dina barn som strör saker i hela huset och tillrättavisar dem till att växa upp och ta ansvar? Finns det tillbedjan när du slår huvudet i den öppna skåpsluckan så att du nästan ser stjärnor framför ögonen? Finns det tillbedjan i när maten bränns i stekpannan för att telefonen ringde just när du stod och lagade mat och i andra ändan fanns en telefonförsäljare som vägrade acceptera ett nej ifån dig? Jag frågar mig hur kan det finnas tillbedjan i detta? Allt detta finns i mitt liv, ett kristet liv, som vilken annan kristen som helst, säkerligen finns dessa och andra situationer i ditt liv också. Tillbedjan finns i dessa situationer i ditt agerande, i hur du reagerar i dessa situationer, jag vet det är svårt, och jag vet att vi inte lyckas alla gånger, men när vi försöker, är försöket i sig en form av tillbedjan, för det visar på en vilja att göra rätt.

Vem har sagt att tillbedjan ska vara lätt? Mycket kan sägas i detta ämne och det här inlägget är på inga vis en full bild av tillbedjan och säkerligen får vi tillfälle att återkomma till detta ämne längre fram , men detta är ett sätt att tillbe Honom på. Det vi kan göra är att försöka göra vårt bästa i alla situationer. Genom att göra vårt bästa ger vi Honom tillbedjan , Han som förtjänar den mer än någon annan.

Vem är du? Vem är jag? Levande charader.

 På facebook förekommer just nu en status som frågar vem du hade varit om du hade tagit ditt andra namn och din mammas efternamn som ogift och ditt drömyrke som barn. Just den här statusen fick mig att tänka efter , reflektera över  vem hade jag varit om Gud hade fått bestämma alldeles själv, utan att jag blandade mig i och tyckte och tänkte och hade åsikter . 

Om Gud hade fått helt fria händer att göra mig till den han ville , vem hade han då gjort mig till? Du kanske tycker att , ja men Gud har väl redan gjort det. Nej , skulle jag vilja påstå. Jag tror inte att han har fria händer, han skulle kunna ha det , men han har låtit oss ha en egen åsikt och vilja och i och med detta avsade han sig att helt kunna forma oss som han vill,… om inte vi ger vårt samtycke. Jag kan då fråga mig om jag har gett honom det samtycket?  Om jag ska svara ärligt på den frågan tror jag att i mångt och mycket har jag gjort det, men tyvärr finns det fortfarande delar av mig som stretar emot. Delar av mig som inte vill låta sig formas, dessa delar kan vi kalla egot.

Vem hade jag då varit om inte mitt ego fanns? Hade människor som känt mig och mitt ego , kunnat känna igen mig om jag varit den person som Gud ville att jag skulle vara? Kanske hade jag varit någon helt annorlunda? Vad skulle jag sysslat med? Yrke? Talanger? Hur hade mitt liv sett ut? Hade Gud kunnat använda mig på något annat sätt än det han gör idag? Många är de frågor dagens inlägg ställer, men bara Gud har svaren. Han vet vem du och jag är. Det är han som har tänkt ut hur vi skulle vara, sen har vi kommit och grumlat den bilden med våra egon, precis som när man tappar en sten i vattnet och det bildas ringar som grumlar din spegelbild på vattenytan . Om vi blir stilla kanske spegelbilden av oss klarnar och vi kan se vem vi egentligen är tänkta att vara. Kanske är det som schlagerlåten frågar: Vem är du? Vem är jag? Levande charader…

 

Ännu en gång

Ännu en gång,

närmar jag mig

 i hopplös ödmjukhet.

Vill inget hellre än att vara där du är.

Kom du helige,

 dra mig nära,

 dra mig intill dig,

 rena mig oh Gud.

 Du som är mitt hjärtas kär,

 du som formar och helar,

 forma mig på nytt jag ber.

  Som leret i din hand vill jag vara,

 mjuk och formbar,

 alltefter  din vilja blir jag till den du vill.

 Kom du helige,

 jag längtar efter dig,

 efter din närvaro i mig.

 Kom ta mig som jag är,

 du är min skapare,

 min makare,

 i din hand blir jag till.

Ännu en gång

 kommer jag till dig,

ber jag dig,

visa dig för mig.

 Jag längtar efter dig.

 Min mun känns torr

och jag törstar efter dig

  Som ett litet barn behöver jag dig ,

 du är min fader och jag ditt barn .

 Upprätta mig

 och få mig att leva,

 det liv du förberett åt mig.

Ännu en gång

 jag ber dig min Gud 

 att få känna dig nära ,

 bryt ner mig min Gud

och forma mig på nytt.

 Jag ger dig mitt liv

ännu en gång,

ja gång på gång.