Vägen

 Solen går upp vid horisonten, en ny dag föds, mina fötter är trötta, men jag tarmpar på. Vägen den är knagglig, full med hål och gropar, smal och krokig. Det gäller att ha full koll på var man sätter fötterna. Ett snedsteg och du hamnar i något av de djupa dikena som lantar vägen. Ibland är dikena inte så djuppa, men vissa gånger när man tittar över kanten  ser man bara ett bråddjup gapa emot en.

Vägen den leder framåt , till målet, mot slutdestinationen, det är den enda vägen dit och man kan inte välja någon annan väg, för alla andra för dig vilse. Buskar och snår växer vid kanterna och grenarna piskar armar och, ben och ansikte när man försöker ta sig igenom.

 Solens strålar värmer min kind, ger ny kraft att streta vidare. Vet att det kommer att vara mödan värt. Du har lovat att vänta där på mig, på andra stranden, du har lovat gå före och förbereda. Vi är flera som går samma väg. Ibland skymtar jag några bakom  mig när jag tittar mig över axeln för en kort stund, och blickar jag framåt finns där också en och annan. Ibland när vägen är rak för en stund kan jag se deras ryggtavlor långt där framme och det sporrar mig. Har de lyckats att ta sig ända dit, då ska jag också lyckas med det. Säger till mig själv, bit ihop och kämpa vidare.

 Medan jag går börjar det att regna, ett stilla vårregn och jag vänder mitt ansikte uppåt för att skölja av mig dammet. Medan jag står där en stund och vilar och blir uppfriskad  händer något. Atmosfären bryts, plötsligt börjar blixtrarna korsa himlen och regnet öser ner. Ingenstans finns där jag kan söka skydd. Jag försöker så gott det går att täcka ansikte och huvud med jackan och stretar vidare. Ingen idée att stå still, då tar det bara ännu längre tid innan jag når målet. En sång poppar upp i mitt huvud och jag börjar nynna på den, högre och högre medan jag går:” En mäktig våg , en mäktig vind, en mäktig våg, en  mäktig vind, kommer från himlen reser upp vårt land igen”

Som genom ett under slutar regnet och åskan och genom molntäcket bryter solen fram. Det känns genast bättre. Tittar mig runt omkring…börjar jag närma mig nu kanske? Omgivningen förändras för varje steg. Ja.. det är nog inte långt kvar nu…känns som om man får ny kraft… snart…väldigt snart får jag träffa dig igen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s