Dialog med Gud

JAG: Känner mig så trött, ben och fötter värker, orken är slut. Jag har gått på en stenig och hålig väg utan att komma någon vart. Irrat runt utan att veta vart jag var på väg. Ingen att fråga ingen som kom till mig och visade mig vägen. Känner mig vilse i öknen, i ett öde landskap utan möljlighet till vila och vatten.

GUD: Varför lyssnade du inte när jag ropade ditt namn? Du stannade inte upp och såg tecknen jag visade dig, människor i din väg som vill hjälpa dig men som du bestämt sa till att du klarar dig minsann själv. Så jag lät dig få som du ville, men du ska veta att jag hela tiden hade mitt vakande öga på dig.

JAG:Tomheten och ensamhetens tankar invaderar mitt huvud. Varför känner jag mig så här? Jag har både vänner och bekanta , men någonting saknas, kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag känner att utan det kommer jag aldrig att bli hel.

GUD: Älskade barn, varför spjärnar du emot. Sluta strida, den ende som lider av det är du själv. Du tror att du kan allt med egen kraft , men ack så fel du har. Tänk om du bara ville släppa kontrollen till mig och låta mig få göra jobbet, strida dina strider, vinna dina segrar. Tänk vad mycket elände du hade sparat dig. Och det du saknar , det kommer du aldrig att kunna hitta i den här världen. Du kan leta så mycket du orkar men det kommer du aldrig att finna, den kärleken kommer bara från mig och det är hos mig du iså fall måste söka efter den. Så om du ville sänka din garde och släppa taget och lämna ditt liv i mina händer skulle allting du känner vara annorlunda. Skulle jag , din Fader , inte kunna ta hand om dig på bästa sätt. Det enda du behöver göra är att tro på mig och lita på mig, vill du det?

JAG: Jag har hört om dig, vet vem du är, men känner dig inte. Hur ska jag kunna lämna mitt liv till någon jag inte känner? De som pratade om dig med mig framställde dig alltid på ett sätt som om det var tråkigt, eller att det bara var för veklingar som inte klarade av att leva sitt eget liv. Men det klart ibland börjar man ju undra om man verkligen klarar av det? Jag tror till och med att jag gick till ditt ”hus” och hälsade på ett par gånger och bad några böner också, mest för att få något jag ville ha, men eftersom jag inte fick svar så trodde jag att du inte hörde.

GUD: Jo, jag såg att du kom, i alla fall fysiskt sett, men var fanns dina tankar? Jag hörde dina böner, men varför bad du om de sakerna , när det var helt andra saker som jag hade i mina tankar för dig. Du såg inte svaren på dina böner för du fick något annat än det du ville ha, något mycket bättre för dig, men det märkte du inte. När du bestämmer dig för att släppa in mig i ditt liv, så att jag kan få bo i ditt hjärta, då kommer jag att lära dig, undervisa dig och få dig att förstå att jag vill vara nära dig och älska dig. Jag vill ditt bästa, men det är inte alltid du förstår vad som är bäst för dig.

JAG: Ja det är dags nu, att låta dig få komma in. Jag inser att jag inte klarar detta själv, att du är den ende som kan hjälpa mig. Jag behöver dig!

GUD: Älskade barn, äntligen! Så underbart att veta att jag kan få vara till din hjälp dag och natt. Eftersom du nu har släppt in mig i ditt liv kommer jag att bosätta mig i ditt hjärta och lämna min frid hos dig. Jag ska få dig att blomma ut, som den vackraste ros, så att du kan sprida min doft omkring dig, vart du än går. Och jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

Annonser

2 responses to “Dialog med Gud

  1. Klockrent inlägg. Underbar läsning. Ja, som jag tidigare har skrivit, ligger vi väldigt nära varann i tankar och känslor i vår vandring med Gud…
    Ha en fortsatt oerhörd välsignad söndag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s