Månadsarkiv: augusti 2011

Med böjda knän

Min Gud, Herre, Mästare, ännu en gång jag böjer mig inför dig och din storhet. Allt tillhör dig och allt har du skapat, likaså mig. Jag är ditt verk, du har skapat mig därför min Gud tillhör jag dig.
Jag vet min Herre att jag har många fel, det går inte en dag utan att jag råkar göra nåt som går emot ditt ord, men Herre, jag ber dig…. förlåt! Jag behöver dig och din hjälp för att klara min vardag. Utan dig Herre fungerar det inte.
Du Mästare undervisar och tillrättavisar och så visar du mig vägen .Lär mig vandra i din sanning. Hjälp mig att vara lyhörd och lyssna på din röst, även när världens brus vill dränka den. Och när jag har hört det du vill ha sagt behöver jag hjälp med att bli en ordets görare inte bara hörare.
Du min Gud är värdig allt mitt lov, din är äran , makten i evighet. Allt är dig underlagt. I dina händer lägger jag mitt liv, min dag alla mina drömmar ja allt vad jag är. I Ditt namn jag så ber , Amen

Vad är din svaghet?

Vad är din svaghet? Som människa? Som ett Guds barn? Har den frågan någon gång kommit i dina tankar?

Vi försöker ju många gånger komma på vad vi har för starka sidor , vad vi är bra på ,men kanske glömmer vi ibland bort det viktigaste, att försöka se våra svagheter och vända dem till styrkor istället. För att kunna förändra svagheterna måste man först identifiera dem och acceptera dem. Det gör man genom att gå in i sig själv och rannsaka sig på vad det egentligen är som man kanske ofta misslyckas med. Saker som man kanske säger att man ska göra men som aldrig blir gjorda.

Vi ser på den här frågan från två håll. Utifrån ditt eget perspektiv , som människa , som person, kan vi fråga oss vad är min svaghet? Kanske brusar jag lätt upp, kanske kan jag inte låta bli att nedvärdera folk, kanske vågar jag inget, etc…

Utifrån det andra perspektivet, Guds perpektiv, kan vi fråga oss vad har jag för svagheter i min relation till Gud? Lever jag som hans ord säger, kanske glömmer jag alldeles för ofta bort att läsa hans ord och  framför allt att ta det till mitt hjärta?

Ja , jag bara ställer en fråga  här idag. Kommer inte med några färdiga svar, för de svaren vet inte jag. Jag känner inte dig , men om du vill efter att ha läst detta inlägget , fråga dig själv de här frågorna  och se vad du kommer fram till då skulle jag vara nöjd. Då har jag väckt din tanke… till att tänka på lärjungavis. Ta då svaren du får och använd de till att ur dina svagheter förvandla dem till nåt nytt, nåt bättre, gör dem till styrkor istället.

Identifiera dem, acceptera dem, och förvandla dem!

Nu kör vi!….eller?

Har du nån gång bestämt dig för att ta itu med ditt motionerande ? Kanske har du till och med gått och köpt dyr utrustning eller blivit medlem i nåt gym och köpt gymkort , men sen… liksom bara rann det ut i sanden?  Har det hänt dig? Jag kan vara ärlig det har faktiskt hänt mig…. men det jag vill komma till här är att det kan faktiskt hända samma sak i ditt andliga liv.

I Jakobs brev 1:22-24 står det följande:

Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest
bedragen I eder själva.
23.  Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han
lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24.  när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter
strax hurudan han var.

Ja hur var det nu med gymkortet som aldrig blev använt? Är det inte samma sak som att läsa Guds ord säga  att ”det här var ju bra ,amen” , men sen när du vänder bladet och förtsätter läsa på nästa sid  så har du redan glömt det som du läst och du omsätter det inte i praktiken? Ofta tror jag att vi gör just så. Läser Guds ord, tycker att det är bra, men vi glömmer bort att , eller struntar i att omsätta ordet i praktiken.

När vi läser Guds ord borde ordet bli som en spegel för oss. Vi läser och ser oss själva genom ordet. Ser vår egen bild  i ordets spegel . Ibland överensstämmer de, ibland inte. Om de inte överensstämmer ser vi ju att något måste fixas till.När du går upp om morgonen  , tittar du dig i speglen , och ser en bild i speglen som kanke många gånger är allt annat än perfekt. Det skulle väl inte falla många in att gå ut på stan utan att ha ”fixat till sig”. Så bordet ordets spegel fungera också i våra liv. Ordet får visa oss var vi behöver fixas så att vi kan visa oss för folk. Vi behöver bli ordets görare.
Så vad säger du? Är det dags att tuta och köra? Ska vi göra ett nytt försök? Ett nytt försök att bli ordets görare. Låt oss ”fixa till oss” så att vi kan visa oss för folk

 

En ny sång

En ny sång vill jag sjunga,

 en ny sång skall komma över mina läppar.

Ja du har lagt en ny sång i mitt hjärta,

 ett knippe toner,

 som ljuder inom mig.

 En ny sång ,

 en hjärtats sång ska ljuda inom mig,

 och få fortplanta sig ut i min omgivning.

Ja jag vill sjunga en ny sång,

 toner och ord ifrån dig,

 en ny sång som bara du kan ge mig.

 En ny sång,

 en lyckans sång,

en glädjens sång,

 en fridens sång ,

en kärlekens sång.

 Låt melodin få etsa sig fast i mitt inre,

låt melodin få bli en evig sång.

 En melodi att sjunga med änglarna,

 inför din tron ,

 inför ditt ansikte.

 Ja jag vill sjunga en ny sång,

 ja du har lagt den i mitt hjärta.

 

Hör du?

En viskning,
en susning,
ett muller som av åska långt borta,
En känsla i magen,
en tanke som inte vill släppa taget,
en säker visshet om något.
Känslan av att du vet nåt ingen annan vet
ett ord som kommer för dig,
en vers som sticker ut eller glimmar.
En person som ger dig just det du behövde höra,
vid precis rätta tillfället,
en helt hörbar och tydlig röst.
Ja, hur många och olika är inte Guds röster. Det finns en röst för dig att höra och lyssna på vid varje tillfälle. En röst som vill vägleda och råda, tillrättavisa och upprätta. Hör du rösten?
Inte?
Har du lyssnat på rätt ställe?

Från död till liv

 Har du tänkt på att för att något nytt ska börja spira i naturen måste något gammalt dö ut?

 Den som sår, sår inte den blivande växten utan bara ett enkelt frö , som sen när det faller i jorden dör och ur den döden börjar ett nytt liv att spira. Som bonden om våren han sår sin gröda för att sedan på hösten skörda sina fält, de fröna han sådde i våras finns inte mer utan har förvandlats till en ny växt. Även det mest obetydliga frö kan förvandlas till en fulländad blomma. Det kommer inte an på fröets storlek, se bara på senapskornet. Ett litet senapskorn, mindre än en knappnålshuvud kan bli ett stort träd. Det är kraften i uppståndelsen som förvandlar.

Likadant med oss i dopet får vi symboliskt dö med Jesus och där i dopgraven begraver vi den gamla människan, och liksom Jesus övervann döden och uppstod igen , får vi nytt liv genom honom. Den gamla människan dör för att en ny människa ska få födas på nytt. Förnyelsen eller förvandlingen finns i uppståndelsen. I det att lägga åt sidan det gamla jaget och låta ett nytt jag få ta plats. Ett jag som inte är mitt eget, utan som tillhör den som ger mig kraften att återuppstå, nämligen Jesus.

Är du ett frö?  Behöver det fröet få genomgå den förvandling som är nödvändig för att det ska få bli den växt som det var tänkt till att bli? Ett vanligt frö som inte får dö nere i jorden, blir heller aldrig något annat än just ett enkelt frö. Ett frö som inte dör , förvandlas inte till att bli växten den var tänkt till att bli. Så därför är min fråga till dig idag: Är du förfarande ett frö som väntar på sin förvandling?

1 Kor 15:35-45

Det var en gång ett bröllop

Det var en gång ett bröllop. Ett storslaget bröllop som varade i dagarna tre , minst. Alla var där, alla var bjudna och ville vara med och dela på glädjen de tu älskande hade. Med på bröllopet fanns också en man, en helt vanlig man, fast ändå inte. Där, just när alla hade det som trevligast, ja just då, tog vinet slut. Vilken skam! Hemska tanke, ett bröllop skulle vara överdådigt och det som absolut inte fick fattas var mat och vin, det var ett dåligt omen… Det var just då, mitt i kaoset och olyckan allt började….

Hans mor kommer fram till honom och viskar till honom: ”vinet är slut, kan du göra något?”  Han avvisar henne med orden:”min stund är ännu inte kommen” , men Hans mor hade tro och sa till tjänarna , ”gör vad Han säger till er att göra”. Vinfaten var nu helt slut och Han sa ”fyll faten med vatten och ös upp till övertjänaren”. De gjorde som Han sagt.

Faten var nu inte längre fyllda med vatten utan det godaste vinet , ur kaos och ingenting, flödade välsignelse i form av vatten som blev till vin. Detta är början på något nytt, en ny tid, Hans tid. Han kan ta dig ur kaos och ingenting , fylla dig med det levande vattnet och frambringa välsignelse och vin , det nya vinet. Låt Honom bara få tillgång till de tomma faten. Kanske har du någon i din närhet som gör som Hans moder, ber om Hans hjälp för din skull?  Känner du dig som ett tomt vinfat? Låt Honom få fylla på nytt vin i dina tunnor.

Vem Han är? Hans namn är: väldig Gud, fridsfurste, evig Fader, mästare, underbar i råd, Han är Messias, Jesus, Guds son, människa och Gud,  Han är Emanuel , Gud med oss.

Vattenfall

Jag vill vara som ett vattenfall i ditt liv, dit du kan komma för att förfriska dig och få bli överöst av all den kärlek som väller fram. Ett vattenfall som kan skölja bort din oro, sorg och ensamhet, som genom sitt levande vatten kan få dig att blomstra på nytt och känna glädje, frid och lycka. Jag vill vara ett vattenfall som kan få ge livgivande vatten till din själ. Där vattnet får smeka din kropp och ta bort all denna  världens smuts.

Jag vill bo under ditt vattenfall. Där låter jag vattnet överskölja mig och ge min torra själ liv igen. Jag vill känna vattenmassorna falla på min kropp och återfukta min förtorkade själ. Skölja bort all oro och sorg. Där under ditt vattenfall, mår jag bra, finner jag ro, och frid. För alltid vill jag där stanna. Under sitt vattenfall där ger du mig liv, där översköljs jag av din kärlek till mig och jag låter mig bli genomdränkt, där mitt under ditt vattenfall.

Hjärtats slag

Hjärtat slår

jag kan känna varje litet beat,

inuti min kropp

bobom,bobom,bobom

det nästan ekar i mitt inre

tänk att det slår av en anledning

det slår för dig

bobom,bobom,bobom

ju mer jag märker hjärtats slag

desto hårdare verkar de

bultar och bankar

bobom,bobom,bobom

hur kan man få tyst på det?

vill jag få tyst på det?

nej låt det bulta

bobom,bobom,bobom

låt det få eka mellan husen

låt hela världen få höra

att mitt hjärta slår för dig

bobom,bobom,bobom

som en trumma

som väcker upp sovande själar

taktfast och ihållande

bobom,bobom,bobom

låt trumman aldrig sluta

låt hjärtats sång aldrig tystna

låt den sjungas för alltid för dig

bobom,bobom,bobom

bobom,bobom,bobom

 

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…