I avskedets stund

 I avskedets stund är orden svåra att få fram

när vägarna skiljs åt krossas något inom dig.

I avskedet stund vill man hålla fast

men inser samtidigt att man måste släppa taget.

 I avskedets stund är orden egentligen överflödiga

då säger en stilla blick eller en gest mer är tusen ord,

en klapp på en insjunken kind,

en sakta smekande av din hand eller

att rätta till täcket över din späda kropp,

fuktandet av torra spruckna läppar.

Men hoppet om att en dag återses

finns där inne i mig,

jag vet att du en dag väntar på mig på stranden,

den dagen det blir min tur.

Du går bara före,

att träffa mästaren.

Jag vet, och vetskapen om att du går in i evigheten ,

där sorger inte finns,

där rosor aldrig dör,

där sjukdom och smärta är ett minne blott,

den är min tröst när saknaden tränger sig på.

Så egentligen vill jag inte säga adjö,

utan på återseende, tills vi möts igen.

Jag vet att du går hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s