Gemenskap

I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de första kristna hade gemenskap med varandra, hur man delade det dagliga livet. Man samlades i hemmen och åt och delade Herrens ord och umgicks. De kom varandra väldigt nära. Deras gemenskap var stor och man brydde sig om varandra och tog hand om varandra. Var någon sjuk eller dålig ja, då hjälpte man. Behövde man ekonomisk hjälp , då skramlade man ihop lite slantar. Omsorgen om varandra  var ett signum. Ett så stort signum att det märktes i hela samhället för folk såg hur de behandlade varandra bland de första kristna och det blev ett gott vittnesbörd som faktiskt fick folk att ta emot evangeliet.

Varför berättar jag det här? Jo för att jag ser att i kyrkan/ församlingen idag finns inte denna gemenskap. Kanske träffas man i hemmet för en cellgrupp/ bön men utöver kyrkan på söndagen finns det ingen vidare gemenskap. Vet du hur din syster eller bror från församlingen mår? Vet de hur du kände dig i fredags när allt gick åt pipan? Nej vi känner inte varandra, vi har ingen gemenskap med varandra ingen omsorg om varandra. Om du skulle fråga dig själv hur många gånger du spontant har ringt till en annan församlingsmedlem och sagt jag kommer nu , skulle vilja ha lite kaffe och prata lite , kan jag komma , är de  gångerna nog ganska lätträknade. Eller att du en tisdag efter jobbet bjuder hem någon från församlingen du sprang på på stan bara för att umgås utan krusiduller. Har det överhuvud taget hänt ? Ringer någon dig på jobbet och säger kom , jag har lunchen färdig, så kan vi prata en stund och be lite ? Nä trodde väl det?

Men vet du , det är inte för sent. Det är inte omöjligt. Herren gav oss missionsbefallningen eller hur? Var skulle vi börja? I Jerusalem! Du själv är Jerusalem. Börja med dig själv! Ring nån , bjud med, stick hem till nån helt apropå. Förvänta dig inte vita dukar och nystädat om du kommer oanmäld utan ta det som det är. Huvudsaken är att vi får igång gemenskapen i apostlagärningarna, det är en del av vår evangelisation, gemenskapen blir som en magnet där fler och fler människor dras in i gemenskapen.

Vad väntar du på?

Annonser

4 responses to “Gemenskap

  1. Godmorgon kära syster! Det är så sant som du här skriver. Som ensamstående märker man mer av det. Jag tillhör själv kategorin som gärna ringer folk för i ta en fika o prata, för jag älskar gemenskap, men jag hade önskat att det hade gett lite mer gensvar ibland. Men folk verkar ha väldigt mycket o göra alltid. Hmmm eller kanske gillar dom inte mig (ler)? Nä så är det nog inte, skoja bara.
    Ha en bästis dag syrran

  2. bra syrran! Fortsätt med att visa apg i ditt liv, förr eller senare kommer genombrottet.

  3. Så sant – det är aldrig för sent att gör något gott. Kramar!

  4. jag tror Celia att om vi vill ha det liv och den glöd de hade på apg tid då måste vi också se och lära av hur de levde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s