Pennina och Hanna

Idag läste jag kap 1 i 1 Samuelsboken och en tanke seglade upp i mitt huvud.

(  http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+sam&kapitel= )

Det handlar om en man och hans två hustrur varav den ena var barnlös. Att vara barnlös på den tiden var en skam och den här kvinnan led av sin barnlöshet och var mindre sedd i samhället för att hon inte kunde ge sin man en arvinge. Depressionen närmar sig för den barnlösa , men istället för att gå ned sig vänder hon sig med tro till sin Gud och får stöd från sin make som med ord och handling visar att han älskar henne som hon är, med eller utan barn.

Pennina och Hanna hette Elkanas två hustrur. Dessa två typer av personer kan vi se i församlingen, Pennina är den typen som är ”inne” , de som är aktiva , vill visa framfötterna och alltid vill vara till lags. Hanna är den typen  som vill men som kanske inte alltid kan, som ses som utanför,  som är mindre sedd. Som finns där troget i skymundan, men som inte hörs eller syns. Elkana får representera huvudet för församlingen eller ledningen för församlingen.

När vi läser Guds ord får vi en hint om hur vi bör förhålla oss till dessa två grupper, men frågan som seglade upp i mitt huvud är : Är det verkligen så som det ser ut i församlingen i dessa tider? Elkana ser vi, att han gav Hanna en favör framför sin andra hustru, han gav henne dubbelt så stor del av offret, för att han älskade henne. Ser vi det i församlingarna nu?

Om det skulle se ut som Guds ord påbjuder skulle vi se mycket mer av dessa ”Hanna-människor” i gudstjänsterna och i församlingarna. Jag säger inte att det inte finns församlingar som verkligen lever så , men det jag har sett och uppfattat är tvärtom. ”Pennina-människorna” är de som dominerar i församlingarna i dagens läge. Vilket vänder ut och in på Guds ord.

Vilka konsekvenser får det för oss när vi lever och agerar tvärtemot vad Guds ord oss lär? Detta är frågor , jag inte har några svar på. Frågor som kan ligga i bakhuvudet och gro. Det är inga frågor som man kan förändra över en natt , men har man dem i sinnet och tänker på dem kanske man kan få en förändring över tiden. 

Vi frågar oss ibland varför Gud är så avlägsen, men frågan är om det är så konstigt om vi gör tvärtemot vad hans ord säger?

Annonser

4 responses to “Pennina och Hanna

  1. Kanske inte bara tvärtemot vad Guds ord säger, kanske är det också för att vi ”är så duktiga i oss själva” som Gud känns avlägsen, vi lyssnar inte alla gånger till Andens röst, för ens egen röst är så mycket högre.

  2. Mycket intressant detta. Och sant, är jag rädd. Allt för vanligt. Om den ofruktsamma bara visste hur mycket Gud älskade henne så skulle hennes sorg lösas upp i intet.
    Kramar!

    • Jag tror Celia att hon vet det…hon släpper inte taget om sin tro och sin Gud. Det är ju till Honom som hon utgjuter sitt hjärta och det är till honom som hon tillber även innan hon sett bönesvaret. Hon vet att Gud har henne kär. Sorgen kommer från henne själv. Min poäng är att vi i församlingarna ser ett mönster att göra precis tvärt emot vad Elkana gör, nämligen vi ser att Pennina får det större utrymmet och Hanna blir undanskuffad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s