Monthly Archives: augusti 2012

Hunger

Hungern river i min kropp. Var kan den bli mättad!? Jag söker,och söker, men ingenstans finner jag banketten som det talas om. Tomma fat med lite rester är allt vad jag finner eller eventuellt lite light-food.

Jag vill ha rejäl mat! Lite tuggmotstånd gör inget, det är bara bra för både magen och tänderna. Hungern får mig att bli otålig, irriterad, som när blodsockernivån är låg…Var finns den? Den solida födan som Paulus talar om? Jag är trött på välling och lättsmält mat, barn mat.

Jag öppnar BOKEN, den med det levande ordet, och äter och dricker mig mätt och otörstig, men tänk om jag inte hade varit så företagssam att jag öppnade BOKEN… då hade jag nog svultit ihjäl,  eller i alla fall levt under existensminimum.

Tack och lov att det finns självserveringar … utan dem hade jag nog inte överlevt, och tack och lov att det finns något som heter hungerkänslor. Den dagen de försvinner är det ute med mig.

En ny dag

En ny dag vaknar, trevande försöker den tränga förbi nattens dimmor. Den nya dagen kommer sakta…För varje minut ljusnar omvärlden och konturerna av det som finns runt omkring blir tydligare och tydligare.

En ny dag…en dag att ta vara på… en dag som du har gjort, Herre. En dag som du har givit till mig. En gåva från dig till mig… en ovärderlig gåva, men som jag ibland glömmer bort att tacka för. 

Tänk om gårdagen hade varit min sista dag? Tänk om idag aldrig hade kommit till mig….Så mycket som jag skulle gå miste om… inte skulle hunnit med…Tack! tack för att Du lät mig vakna på nytt idag! Tack för att jag fick öppna mina ögon och se ljuset en dag till. Tack för det du har förberett för mig den här dagen.

Herre, förlåt …så mycket jag borde, så mycket jag skulle vilja men inte gör. Jag vet att du ser  …allt…och jag vet att du älskar mig …trots allt… och jag , jag älskar dig, Herre. Vad vore mitt liv utan dig! Tack för att Du finns i mitt liv! Tack för att du ger mig kraft och styrka för var dag, du ger mig glädje och kärlek och omsorg. Alla välsignelser som du låter regna ner över mig… de tackar jag dig för.

En ny dag vaknar…de första solstrålarna  försöker tränga igenom morgondimman som färgas rosa…snart spricker den upp…och den första strålen av ditt livgivande ljus silar in genom fönstret….

God morgon, min vän!

Skördetid

Sensommaren och hösten är skördetid. Vart vi än ser , ser vi fälten med gröda som vitnar och gulnar. Axen böjer sina huvuden och visar på det sättet att det är dags att skörda. 

På många håll har dock det myckna regnandet och den dåliga sommaren med lite sol och värme gjort att skörden blir dålig. Säden har slagits till marken och ruttnar, och det lilla som finns kvar att bärga är av dålig kvalitet.

Denna bild får mig att tänka på skörden som vi Kristusföljare har att bärga. Vi kan läsa i Bibeln att skörden är mogen och visst är det så… men ibland är inte skörden vi har att bärga av så hög kvalitet. Mycket av det beror på omgivningen, på förutsättningarna grödan har haft att kunna växa och utvecklas. För att vara riktigt krass skulle jag vilja påstå att växtklimatet här i Sverige inte tillhör de allra bästa, och givetvis finns det undantag, men på det stora hela skulle jag vilja säga att skörden vi bärgar är av dålig kvalitet.

Hur skulle man då kunna förbättra förutsättningarna för en god skörd? På den frågan finns det otaliga svar, men här kommer några saker som jag skulle föreslå som möjliga förbättringar av jordmånen: Tillåt skolor och förskolor att ge undervisning i kristendom, se till att skördearbetarna ber för en god skörd, ge näring åt det som är sått, det vill säga undervisa i Guds ord. Detta är bara några förslag , men ogräset är starkt och vill gärna kväva de sådda. Min bön idag är att om så bara ett enda sädeskorn av hög kvalitet kan få bärgas idag skulle det betyda fler i morgon.

Bara en minut

En minut… bara en minut…vad tjänar den till? En ytterst kort tidsperiod, man hinner inte något…eller? Låt oss se vad vi kan hinna med på en en liten minut.

En minut kan användas till mycket, bara det att vi inte tänker på det….en minut att ge någon en kram, ett leende och ett handslag. En minut räcker för att le åt dig själv, åt andra och åt livet. Det räcker för att upptäcka allt det vackra du har runtomkring dig, blomman på ängen, fågeln som drillar så vackert, kaninen som hoppar över den daggprydda ängen. En minut är tillräckligt för att känna morgonbrisen, låta regnet droppar blöta ner ditt ansikte, för att lyssna in tystnaden…

En minut räcker för att du ska kunna sända en tacksamhetens tanke till din skapare, stilla dig och lyssna in hans röst. En minut är tillräckligt för att säga ett ja eller nej till något som kan förändra hela ditt liv, din framtid. Under en minut hinner du känna ansvarets tyngd över dina skuldror, saknaden efter en kär vän, nederlagets sten i magen, iskylan som blir i ensamheten, fjärilen i magen efter glädjebeskedet. Under en minut hinner man älska, söka, tro, dela och förlåta. En minut är tillräckligt för att rädda liv! Det behövs bara en enda minut för att motivera någon, och en enda för att sänka samma person…

En minut räcker för att rasera en familj, men är också tillräckligt för att bygga upp något nytt. En minut är tillräckligt för att börja återuppbyggnaden av ett liv…

Minuter…så många gånger tar vi inte tillvara på dessa små skatter vi har i våra liv… vi låter dem passera obemärkt och outnyttjade eller oanvända. Men samtidigt är kanske våra bästa minnen bara en liten minut. Kom ihåg det gyllene ögonblicket du såg ditt barn födas, din första kyss, känslan när  körkortsinspektören överlämnat pappret i din hand och säger ”grattis till körkortet”, den magiska stunden då du sa ”Ja” till din älskade, första gången du höll ditt barbarn i din famn….minuter som är ovärderliga för oss, men ändå bara så korta ögonblick av våra liv. En minut låter så lite, men kan lämna djupa avtryck i våra liv.

Kom ihåg…ta vara på minuterna, livet är här och nu. Låt oss inte skjuta upp känslorna vi kan ha nu, genom att säga ”om det inte blir idag blir det imorgon”. En minut räcker…för att ta ditt beslut…att följa Kristus.

Predikaren 3:1-8 säger:

Allt har sin tid

1 Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. 
2 Födas har sin tid och dö har sin tid, 
plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid. 
3 Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. 
Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid. 
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. 
Sörja har sin tid, och dansa har sin tid. 
5 Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. 
Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid. 
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. 
Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. 
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. 
Tiga har sin tid, och tala har sin tid. 
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. 
Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Formad av livet

Vem vore jag utan mina erfarenheter?

En fråga som ringer i mitt huvud allt som oftast. Man kan tycka , varför händer det här mig, eller varför just jag, varför måste det vara jag som råkar ut för det här, men jag tror och är övertygad om att allt som händer dig och mig formar våra liv och gör oss till dem vi är. Vissa erfarenheter kanske jag tycker att jag skulle ha kunnat vara utan, men när allt kommer omkring , i en viss specifik situation visar det sig att jag trots allt kan dra nytta av de erfarenheter jag har varit med om.

Just att dra nytta av erfarenheterna är viktigt. Att lära sig av sina misstag. Inte göra samma misstag flera gånger. Eller i alla fall tänka på det…

Om livet går som på räls hela tiden , glömmer man lätt bort att styra. Det behövs ju egentligen inte. Du kan ju till och med blunda och bara åka med… men om livets väg är krokig och stenig , med hinder lite här och var, då vill det till att vara vaken och ha tungan rätt i mun så att man inte kör ner i diket. Och skulle det mot förmodan bära dithän, ja då får man ta hjälp att komma upp på vägen igen.

Erfarenheter är också till för att vi ska kunna dela med oss av dem till andra.Visa vägen… vi har ju trots allt gått den innan…inte alla vill lyssna , men det är ju inte din eller min huvudvärk.

Vem vore jag utan mina erfarenheter…för att enkelt svara på frågan….definitivt inte den jag är idag! Jag tackar Gud för mina erfarenheter. De har gjort mig till den jag är,och jag är säker på att jag kommer att samla på mig ytterligare erfarenheter i livet , och på det sättet bli det som Gud menade när han skapade mig. Erfarenheterna har lämnat spår…ibland till och med sår… javisst… men tack gode Gud för det! Såren läker, och spåren påminner mig om vart jag redan har gått. Nu är jag på väg mot nya destinationer och nya erfarenheter…..

på återseende!