Monthly Archives: oktober 2012

Tålamod, spring inte!

När Herren talar till dig, ha tålamod. Spring inte ut direkt och tala om för kreti och pleti vad han har sagt. Ibland är det nödvändigt att vänta och bida sin tid en stund kanske för att Herren behöver arbeta med människor hjärtan och förståelse, kanske för att han behöver utrusta dig på det sättet som behövs.Tala är silver och tiga är guld finns ett talesätt, som kan vara bra att tänka på här. Om du berättar det Gud lagt ner i dig i förtid kommer många kanske att försöka få dig att ändra dig, slå ned dina tankar och försöka få dig att tvivla på dig själv. Låt Herren få preparera marken där du ska gå, innan du tar steget ut på hans väg tillsammans med honom. 

Ta Paulus som exempel, tror du inte att han skulle ha önskat ropa ut för hela världen vad som hände där på vägen till Damaskus… men nej, han hade is i magen och väntade på Ananias, och till och med efter det tog det över tre år för honom att komma till Jerusalem som ju var centrum för de kristna på den tiden . ”15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.

18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte. 21 Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. 22 Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen. 23 De hade endast hört sägas: ”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.” 24 Och de prisade Gud för min skull.” Galaterbrevet 1:15-24

Ibland har vi alldeles för bråttom med att sätta Guds planer i verket. Så bråttom att han inte hinner göra alla förberedelser för att att ska klaffa till 100%. Resultatet blir då halv bra. Det som skulle kunnat vara en succé, kanske bara blev ok eller ännu värre, katastrof.

Idag vill Herren att vi ska ha tålamod att vänta på det som han vill se. Hans vision. Habakuck 2:3 säger följande:” Ty ännu måste synen vänta på sin tid, 
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. 
Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, 
den skall inte utebli.”

Annonser

Gud Fader

Genom Guds ord får vi veta att vi har en fader. Fadern det är Gud själv. En fader är någon som tar hand om , beskyddar och på alla sätt hjälper oss att utvecklas , stöttar och finns där i vått och torrt. Ibland kan vår bild av vad en fader är vara skev, på grund av att vi har olika erfarenheter av vad den fadersgestalt vi har haft för våra ögon har gjort  i vår närhet. Men Gud är den Fader som på alla sätt är perfekt. Vi människor är långt ifrån perfekta och det gäller även oss föräldrar . Vi gör fel och misstag när det gäller våra barn  och deras uppfostran, men Gud han är Fader med stort F.

I sitt ord, som ju är delat i två delar, Gamla Testamentet  och Nya Testamentet, hittar vi en fin skillnad i hans faderskap. I det Gamla Testamentet är han fader för en nation, ett folk, en grupp av människor. Han är inte personlig och nära, utan mer en fader i periferin. En fader dock som har auktoritet och som inger respekt och som föder gudsfruktan.

I Nya Testamentet ser vi en annan bild av fadern. Där är han fader till individen. han är Jesu fader och om vi har tagit emot Jesus i våra liv blir han också vår fader. Han tar sin boning i oss genom att Fadern och Jesus är ett. I nya Testamentet är det vi/ vår kropp som är templet där Gud fader bor, medan det i Gamla Testamentet var tabernaklet som var Faderns boning. Här i Nya Testamentet är fadern nära, intim, han vill ha en relation med oss.

Till syvende och sist behöver vi fånga båda sidorna hos Fadern. Vi behöver intimiteten , närheten och att han bor i oss , men samtidigt behöver vi finna den auktoritet som föder gudsfruktan annars blir allting snart ganska slappt och utan udd. Om Gud Fader skulle velat att vi bara skulle se den ena fasetten skulle han väl inte givit oss hela Guds ord utan bara det testamente som är nödvändigt. De två bilderna av Fadern kompletterar varandra och är båda nödvändiga för oss att förstå och älska.

Välsigna ditt namn

Idag låter jag en sång få tala för sig själv

Hosea talar

Den senaste tiden har min bibelläsning varit profeten Hosea. Läsning som inte alltid är så munter men som väcker tankar och självinsikt. Han talar skarpt till Israels folk, det vill säga oss kristna, ….jo han talar till oss här och nu , idag, 2012! Hans ord är mycket aktuella idag!Idag tänker jag stanna vid en vers i det åttonde kapitlet. 

14 Eftersom Israel har glömt bort sin skapare och byggt tempel 
och eftersom Juda har uppfört många befästa städer, 
skall jag sända en eld mot hans städer 
och den skall förtära palatsen i dem. ( Hos 8:14)

Raka ord eller hur? Vi har glömt bort Gud. Visst har vi byggt tempel (eller palats som det står i en annan översättning) och befäst våra städer, men det är bara ett tecken på att vi inte litar på Guds beskydd. Ett palats är ett fäste, en borg dit man tar sin tillflykt. Befästa städer har murar och skyddsfästen runt omkring och gör det svårt för fienden att ta sig in. Genom att vi själva skapar våra skyddsmurar och befästningar skjuter vi undan Guds beskydd och litar inte på att det är tillräckligt. Vi litar hellre på ett sekulärt beskydd än på den Heliges beskydd.

Själv kan jag se att jag själv också har fallit i den fällan. Man låter inte Gud helt och fullt få kontrollen , utan man har backup planer , om utifall att…Att helt och fullt lita på att Gud har kontrollen är svårt. Vi människor har ett kontrollbehov men Han… Han har full kontroll! Även när vi tycker att allt ser ut som kaos i våra liv. Att förtrösta på Honom i allt kräver något av dig och mig…att inse vem som är alltings skapare och vem som har makten, det kräver också av dig och mig att vi inte alltid måste förstå det som händer eller sker.

Gud vill ha vår fulla förtröstan på honom. Han gillar inte våra försvarsmurar och befästningsverk. Han vill vara vår borg, han vill att vi ska söka skydd hos honom, inte i palats och befästa städer. Palats och befästa städer är förgängliga, de är inte ointagliga. Han säger att han ska förtära dem i eld. Hans beskydd däremot är det enda som består i långa loppet. 

Var söker du beskydd?

Forma eller formas

För någon dag sedan såg jag ett inlägg , eller snarare en fråga ställd på en plattform här i cyberrymden.  Den satte igång en tankeprocess i mig för det är en fråga som om den besvaras på rätt sätt leder oss närmare Gud. Frågan var följande: ”Formar vi gudstjänsten eller låter vi gudstjänsten forma oss?” 

Vi hör ofta i våra församlingar att vi formar gudstjänsterna efter olika ändamål och målgrupper eller inriktningar. Inte lika ofta hör vi att en viss gudstjänst har format oss… eller hur?

Min tanke är…att borde det inte vara tvärtom? Borde vi inte höra oftare att vi har blivit formade när vi kommer ut från en gudstjänst,… av ordet som predikades, av sångerna som vi sjunger, av blotta närvaron av den Helige ande? Vem är det egentligen som formar vem? Är det krukmakaren som formar leret eller leret som formar sin krukmakare?

Gud borde få forma oss till /och i sin tjänst, men det går bara om vi tillåter det. Gud formar oss inte om vi inte medger att bli formade. Han tvingar sig inte på och han har gett oss en egen vilja . Det är upp till var och en av oss att ge honom tillåtelse att forma våra hjärtan , våra liv och allt som vi är. Tyvärr lever vi i ett samhälle som inte inbjuder till att ge av sig själv så totalt som det innebär att låta någon forma dig. Nej dagens samhälle vill göra dig till en självständig individ som inte ska låta sig formas av det ena eller andra utan helst veta exakt vad du vill och vart du ska. Helst ska du forma din omgivning efter dig och det mönstret återkommer även i våra församlingar. Gud har liksom blivit borträknad som formgivare.

Ordet som ska forma oss, får mindre och mindre plats i gudstjänsten, det är ju så mycket annat som ska hinnas med, sångerna används mer och mer som utfyllnad mellan de olika inslagen och som pausmusik, och allra ledsnast blir jag av att säga att den Helige ande , ja i många församlingar lyser han med sin frånvaro…

Kanske är detta hårda ord…men det är bättre att vakna i tid än innan det är för sent. Tänk vad en enkel fråga på facebook kan ställa till det i ens tankar….

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Jisreel

Jag vill vara Jisreel! Jisreel är ett namn som förekommer i Bibeln på flera ställen. I Hosea kan man läsa om denne. Det är ett namn och dess  betydelse är ”Guds plantering” och just här  i Hosea syftar det på Israels folk. Just det vill jag vara…

tänk om Gud kunde få plantera i mig det han vill…ansa det han tycker ska ansas bort…ge näring…och gå omkring och småpyssla och prata med sina planteringar…precis som en trädgårdsmästare gör…

I Hosea gör Jisreel saker som  inte är bra, precis som vi… men Gud, som den fina trädgårdsmästare han är vill ansa och ta bort det som inte ska vara där. Frågan är bara om vi tillåter honom att vara den som planterar och ansar och sköter om sin plantering? Hosea är en mycket stark profetia , om just den tid vi lever i just nu . Jag skrev om den för ett tag sedan i ett annat inlägg, Trolösa https://tillbedjare.wordpress.com/2012/07/15/trolosa/, men Herren är god, han vill inget hellre än att vi ska komma tillbaka till honom. Men…är vi så förblindade att vi inte ser hur det står till inom kristenheten? Ja …jag tror faktiskt det. Och profetrösterna har tystnat eller så vill man inte höra på dem…frågan är hur långt måste det gå innan vi tillåter oss att bli Jisreel, som kan bli planterad, ansad och som får näring av och från Gud.