Monthly Archives: november 2012

Yttre omständigheter

Ett liv som kristen  ska styras inifrån,  från källan till liv som finns i dig- Jesus. Det är inte beroende av yttre omständigheter. Vad jag menar är att det ska inte spela någon roll om du är glad eller inte, ledsen eller arg för att det ska synas att du är en kristen och att du följer Jesus. Även om dina yttre omständigheter påverkas så påverkas inte dina värderingar och ditt handlande…. eller gör det det??

De yttre omständigheterna kan påverka oss känslomässigt, fysiskt och psykiskt, men det kristna livet vi lever är ju inte beroende av känslor, fysik eller psyke. Det är ett beslut vi har tagit oberoende av hur vi känner oss , att låta Jesus få vara kung i våra liv. Att låta honom visa oss vägen och att vi ska följa honom. Det beslutet ändras ju inte för att vi mår dåligt , är sjuka eller inte känner för det just då. Beslutet står fast. Det de yttre omständigheterna kan påverka är formen för hur vårt kristna liv utövas, men inte ATT det utövas.

Så även om du känner dig nere, ledsen, är sjuk och orolig så låt inte detta påverka det liv du lever för Kristus. Han är ju densamme och han bor i dig, ja du hörde rätt, i dig, även när du känner dig nere ledsen och sjuk, så vad har egentligen förändrats?? Jo helt enkelt bara de yttre omständigheterna, inget annat. Hans kärlek till dig är den samma och det är ju på den som ditt  kristna liv gensvarar.

Annonser

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)
Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?
 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.
Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?