Den lille trumslagarpojken

 

Come they told me,
Puh rum puh pum pum
a newborn King to see
Puh rum puh pum pum
Our finest gifts we bring
Puh rum puh pum pum
to lay before the King,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
So to honour Him
Puh rum puh pum pum
when we come.

Little Baby,
Puh rum puh pum pum
I am a poor boy, too,
Puh rum puh pum pum
I have no gift to bring,
Puh rum puh pum pum
that’s fit to give our King,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Shall I play for you,
Puh rum puh pum pum
on my drum

Mary nodded,
Puh rum puh pum pum
the ox and lamb kept time,
Puh rum puh pum pum
I played my drum for Him,
Puh rum puh pum pum
I played my best for Him,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Then He smiled at me,
Puh rum puh pum pum
me and my drum.

Den lille trumslagarpojken är precis som vi. Vi söker världens kungar för att vi tror att de är de rätta och när vi inser att så inte är fallet utan att Jesus är den vi verkligen borde söka då står vi där handfallna. Vi inser att vi inte har något att komma med till honom, inget av värde att ge honom.

Men den lille trumslagarpojken nöjer sig inte med att inte kunna ge en gåva till Jesusbarnet. Han frågar Maria om han får spela för honom på sin trumma, det enda han har. Han säger att han ska spela det bästa han kan! Maria accepterar gåvan i Jesu namn och han börjar spela …pa da pa pa pam. Då vänder sig Jesus mot den lille trumslagarpojken och ler mot honom!!! Han tyckte om det!

När vi kommer med det lilla vi har till Jesus, på det bästa sättet vi kan, är det en stor gåva vi ger till honom. Det som ingenting var, blir en gåva i Jesu ögon. Du och jag kanske inte har guld, rökelse eller myrra, men det lilla vi har kan vi ge till Jesus och han kan le mot oss ändå

Annonser

Ett svar till “Den lille trumslagarpojken

  1. Jag föreställer mig barnet hur det är när den är i rätt relation till sina föräldrar.
    Det känner sig nöjt, bara de har föräldrarna i närheten.
    De ställer frågor, de tjurar, de skrattar, de vill visa hur duktiga de är,
    de kommer för tröst, men framför allt, de förtröstar på sina föräldrar.
    Ja jag vill tro att om jag så bara tänker en tanke
    på Jesus så ler Han.
    Närhet, närhet , vandrande i Hans fotspår,
    med ett hjärta som älskar Honom för den Han är.
    Det är kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s