Monthly Archives: november 2013

Adventstid

 

Hab 1:11

Så far de iväg som vinden, ständigt framåt för att dra på sig skuld, ty deras egen kraft är deras gud.

Byta gardiner, putsa fönster, ljusstakar och stjärnor, lucia, pepparkakor, kola, knäck, julklappar, …dra efter andan… ,städa, feja, skinka, julmust, julfest på jobbet, barnens/ barnbarnens avslutningar hit och dit, julkonsert , julbord , vem sjutton ska man fråga om de vill va tomte i år?, oj, julgran, julklappar och fler julklappar, hoppsan det snöar visst, har jag vinterdäck på bilen förresten? Nej, jag glömde sillen och lutfisken…äsch det är ändå ingen som äter lutfisk förutom jag,… ska jag hoppa den då? Nä jag hinner…

Det är mycket nu! Så här har många människor det just i den här tiden . Kommer ni ihåg de svarta stora skivorna innan cd:n kom? Livet känns som en gammal 45 rpm som man kör i 78 rpm. Visst det funkar, men hur bra låter det egentligen? Lite som smurfarna…de är väl söta men de är alldeles blå…och ibland känns det som man själv är sån också. Tänk om man kunde sakta ner, ta saker och ting som de kommer..i den takt Gud har tänkt, inte rusa på i 110 på en 30 väg…för visst är väl juletiden en 30 väg..en tid för eftertanke om varför vi firar jul och njutning av allt det vackra .

Trampa på bromsen, låt Gud vara chaufför, du kan sätta dig i passagerarsätet och varva ner. 

 

Annonser

Bara ett litet ord på vägen

”Jesus sorterar inte människor i grupper om syndare och heliga, lyckade eller mindre lyckade. Han ser förbi sådana schabloner och talar till den människa han vet finns där inne.”

Thomas Sjödin

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Tacksamhet i fickformat

ljus i händer

Ett tacksamhetens ljus jag vill hålla i min hand,
Ett ljus som kan få lysa upp vårt land.
Sprida värme och kärlek vart jag än går,
Visa att Du Gud så mycket mer förmår
I nödens stund Du ger oss hopp och frid bortom allt
Du värmer den frusne när det är kallt
I tacksamhet jag nu ber
Låt mig få känna Dig ännu mer
Låt inte lågan slockna eller blåsas ut
Låt mig få vara brinnande till min tid tar slut

Frälst och kallad

Frälsning och kallelse hör ihop.  2 Tim 1:9 säger : ”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse…” Gud frälser alltså dig för att du har en kallelse. För honom räcker det inte att frälsa dig, utan samtidigt som frälsningen sker ger han dig din kallelse.

Frälsningen handlar bara om dig. Det är du som blir räddad. Frälsningen, den kan inte ärvas, ingen människa kan överlåta den till dig, den måste bli individuell och du måste ta emot den personligen av Gud. Kallelsen däremot berör även andra, men genom dig. Genom din kallelse kan Gud nå andra människor så att de i sin tur kan bli frälsta och kallade.

Det räcker inte bara att leva som frälst utan det måste vara både frälsning och kallelse i ditt liv. Ett exempel att visa detta:Vilken nytta är det för en student att säga att han är student om han inte studerar och läser och fullföljer sina studieplaner? Det blir bara tomma ord.

Vad är då kallelsen? Hur vet du vad du är kallad till? Kallelsen är inget du jagar, utan kallelsen jagar i så fall dig.  Alla har vi en gemensam kallelse och det är den kallelse som det står om i Matt 28, ”gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar…”, sen kan Gud kalla dig personligen till något utöver det och när den kallelsen kommer kommer du inte att känna något tvivel om vad det är.

Är du frälst? Har du din kallelse klart för dig? Om inte, öppna din mun idag och bekänn Jesus som Herre över ditt liv och ta emot honom i ditt hjärta. Din kallelse är att vara lik honom, vara en lärjunge och dela med dig av honom till andra i din närhet.

Bestseller

Vi har en bestseller i vår hand, frågan är om vi gör som mannen i videon, delar med oss av det vi har? Många vet att Jesus dog på korset men de tror att det var slutet… de vet inte att det bara var början på slutet.

Ha den äran

Idag när jag gick in för att skriva vad Chefen hade lagt på mitt hjärta får jag se en notis från WordPress. Det visar sig att just idag är det tre år sedan den här bloggen skapades. Den väg som bloggen har tagit under dessa tre års tid har varit lite blandad. Först trevande och lite vilse, senare gick det rakt fram i rasande fart och nu… lite långsammare tempo men ännu inte avstannat.

Bloggen har utvecklats och syftet med den har ändrats något under tidens gång men jag hoppas att ni som läser den har fått något i utbyte, att tankar har väckts och känslor har uppstått. Nu för tiden är det längre mellan inläggen, men det som sägs kanske behöver mer eftertanke än innan. Djupet i det som sägs måste idisslas ett tag innan nytt kan ätas.

Jag vill tacka er alla för att ni kommer hit och läser, utan er hade det inte funnits någon blogg. Era kommentarer visar att hoppet finns där , att allt och alla  inte sover törnrosasömn. Gud välsigne er! Och äran… ja den ger vi till Gud/Chefen.