Månadsarkiv: januari 2014

Egostriden

 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sitt här, medan jag går dit bort och ber.”  Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.”  Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”

Matt 26:36-39

Jesus strider mot sitt eget ego, den del av honom som känner ångest och oro. Han ber och i bönen finner han styrka. Han ber både en och två och tre gånger. I verserna efter den ovanstående passagen ser vi hur han kommer tillbaka till lärjungarna för att hitta dem sovandes och sen går tillbaka och fortätter strida mot de känslor som vill ta överhanden. Det var ett krig mot mörkrets makter som utspelade sig i Getsemane…

Och Jesus vann…. I vårt dagliga liv har vi våra egna strider att utkämpa… våra egna filisteer, mörka makter, det enda sättet som vi kan övervinna dem är att göra som Jesus. Gå in i bön. 

Att börja be är aldrig ett problem, det som brukar vara svårt är att vara ihållande i bönen tills svaret kommer, att inte ge upp. I Luk 18:1-5 talar Jesus i en liknelse för att vi ska förstå att inte ge upp i bönen. 

”Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa,  skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.””

Många gånger försöker vi strida våra strider i egen kraft utan Guds inblandning, men man hjälper inte sig själv mentalt genom att försöka lösa problem rasonerande sig fram till bästa lösning, utan genom att helt och fullt underordna sig Gud och låta honom lösa problemen som det behagar honom. Det är ju trots allt han som har full kontroll och han som ska strida våra strider för oss

Lär oss att bedja

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Luk 11:1

Att  se och uppleva Jesus be var säkerligen något alldeles speciellt. Jag tror inte att det var det vanliga rabblandet av inlärda böner , utan det var ett intimt samtal med Gud fader. Jag tror att apostlarna önskade att de kunde be så, och säkerligen visste de att de inte kunde komma dit av egen kraft. De insåg att det var något speciellt! 

Ingen av apostlarna frågade någonsin Jesus om att han skulle lära dem predika, gå på vattnet, återuppväcka döda eller kasta ut demoner, men efter att ha sett Jesus be visste de att de hade något att lära av honom.

 Jesus var en bönens man. Han gjorde ingenting som inte var sanktionerat av hans fader. Allt han gjorde, varenda mirakel, varje handling var totalt underkastad Guds vilja. I Joh 5:19 säger Jesus själv att”…Sonen kan inte göra något av sig själv….” och i Joh 5:30 säger han” Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”  

Hur mycket gör inte vi på eget initiativ utan att rådgöra med Gud innan? Vi behöver en ny tv…vad gör vi? Lägger vi oss på knä och ber om en ny tv eller går vi till affären och ser ut en tv och köper den på avbetalning? Eller en ny bil? Ett lån och så är det fixat…vi tar sakerna i egna händer och lämnar Gud utanför.

 

Om bön var så viktig för Jesus, Guds son hur viktig borde den inte vara för oss? Vi är inte som Jesus ,som villigt och vid varje tillfälle som ges tar till vara tiden genom att vara tillsammans med sin fader i bön. Vi däremot tar till bön när vi hinner, när vi känner för det. Hur många gånger har man inte sagt till sig själv, nä jag får hoppa över bönen idag, jag hinner inte med det, jag måste ju göra det, och det…?Men handen på hjärtat… borde inte vi be ännu mer än Jesus, vi som är fulla av synd och behöver bekänna våra gärningar inför fadern medan han inte hade en enda synd att bekänna, ändå spenderade han mer tid i bön under sin korta period här på jorden än många kristna gör under en hel livstid.

Varför behövde Jesus be så mycket? Svaret kanske inte är så konstigt,… kanske var det för att han älskade sin far så mycket.Är det det som fattas oss? Kärlek till Gud fader. Ja kanske.

 Är du en bönens man/kvinna? Har du bett Jesus att lära dig att be?

Vem kan kasta första stenen?

”Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.  Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig  och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.  I lagen* har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”  Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.  När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”  Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.  När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.  Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?”  Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” ”

Joh 8:2-11 

En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. 

Vem är jag att kritisera någon annan? Jag som är så full av fel och brister , varför skulle jag visa mig bättre eller mer än någon annan? En annan person i bibeln som inte heller kritiserade eller hämnades sina medmänniskor var Josef. Hans bröder gjorde hemska saker mot honom, misshandlade honom, sålde honom som slav, och lät hans far förstå att han var död. Men trots allt detta var Josef inte hämdlysten. Han hade fått helande i sin själ.

Bara en person som har inre frid i sin själ, kan gå vidare och glömma och förlåta orättvisor och förräderi, bli fri och gå mot det Gud har i beredskap. Någonstans på vägen mot Egypten, under sin fångenskap förstod Josef att han på samma sätt hans bröder hade syndat mot honom, så hade han själv också gjort det genom att till exempel springa med skvaller till sin far om vad hans bröder gjorde för ont. Han fick självinsikt om sin egen synd, sin egen bräcklighet och litenhet. En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. Hans eget behov av nåd gör att han själv önskar att alla personer runt omkring honom också får ta del av Guds barmhärtighet. 

Paulus sa detta med andra ord men innebörden är den samma : ”Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef 4:31-32)

Om Gud kunde förlåta mig och min synd, varför skulle inte jag förlåta någon annan som gjort mig ont?

Rom 12:21 säger:”  Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.”

Vem kan kasta första stenen? Ja inte är det jag i alla fall….

När allting vacklar, kan vi lita på Gud

 

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” * 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” * 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, * 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”* 12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” * 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Luk 4: 1-13

Vi frestas dagligen, vi genomgår svårigheter som till exempel ett dåligt ekonomiskt läge. Vi frestas att köpa, att äga, att låna, nåt vi kanske ångrar i dag , så här månaden efter jul. Varje dag möter vi svårigheter. Vi tenderar till att se svårigheterna mer än det Guds ord egentligen säger. I nöden tenderar vi till att ge upp och tappa modet, men Gud använder olika omständigheter i våra liv för att visa på olika saker, tukta oss om man så vill kalla det.

I 5 mos 8:3 står det följande: ”Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever av bröd allena utan av alla ord som utgår från Herren”

Vad säger Guds ord? Jo att han tillåter hungern för att lära oss att allt inte bara är pengar och ekonomiska lägen hit och dit, nya saker eller utgifter och inkomster, nej utan det vi ska leva av är Guds ord. Vi måste självklart ha pengar att betala med och återhållsamhet är självklart viktigt i ett pressade lägen, men Guds ord säger nåt mer…manna…han sänder manna…nåt inte vi känner till. ”…för att dina älskade söner[döttrar}, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig” ( vish 16:23)

Gud är trofast, det säger hans ord. Han kommer att sända manna till oss så som han gjorde i öknen på Mose tid.  Han är Jehova-Jireh, han som förser. När du ber i detta namn kommer Gud att förse dig med det du behöver. Se bara på Abraham…När hans son (Isak) frågade sin far Abraham var offret var när de var på väg för att offra svarade Abraham,…-Jehova-Jireh , Gud kommer att förse. Och det gjorde han…När Isak låg på altaret själv och Abraham höjde sin kniv för att offra sin son stoppade Gud honom och sände en vädur istället. Gud försåg behovet, för att Abraham litade på honom.

Genom sitt förbundsnamn Jehova-Jireh har Gud förbundit sig till att förse våra behov , att se till att vi har det vi behöver. Vi å andra sidan förbinder oss till att lita på att han gör det och inte ta saken i egna händer.

I ögonblick av frestelse och svårigheter måste vi försöka att lita på att han har allt under kontroll, att Gud har lösningen på vårt problem. I öknen fanns inget att äta, men Israeliterna blev mätta ändå, de fick manna från ovan. När Abraham skulle offra sin son fanns ingen annan där än just hans älskade son, men Gud sände en vädur i rätt ögonblick. När utgiften ska betalas i slutet av månaden finns där inga pengar kvar till den räkningen, men Gud har en lösning om vi vågar lita på honom. Rannsaka dig själv och se om du kan dra ner på kostnaderna någon annan stans, vidta åtgärder som kanske svider( tror du det var lätt för Abraham att lägga sin son på offeraltaret?) och gör din del så som Abraham gjorde sin del. Då kommer du att få se vem Jehova-Jireh är och att hans löften står fast.

Pärlan

 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.  Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Matt 13:44-46 

Två personer, två olika sätt att finna pärlan….En pärla på Jesu tid var dyrbara saker…de hade stort värde, de var som en skatt. En av personerna, en lantbrukare,  bildligt talat snubblar över den i en åker, han ser direkt att den är värdefull och dyrbar och går och säljer allt han äger för att kunna köpa den lilla åkern och få pärlan. Han var inte ute och letade, nej …han bara sprang på den .

Den andra personen…en köpman som handlade med just pärlor. På denna tiden fanns det många köpmän som gjorde just det. Han sökte inte heller efter just den här pärlan men när han såg den tvekade han inte, för han visste att den var dyrbarare än alla de andra tillsammans och sålde därför allt för att köpa just den pärlan.

Troligtvis hade ingen av dem kännedom om den här pärlan innan men när de fick se den  fanns det ingen tvekan om att de måste ta tillfället när det erbjuds att få pärlan. Köpmannen kan få representera den personen som är känslig för andliga saker, men hans egen blindhet gör att han famlar och inte hittar den rätta vägen. Lantbrukaren, representativ för de som aldrig hör talas om evangelium,  söker inte efter den, han vet inte ens om dess existens men ändå får han tillfället att äga den och tar det.

Ingen av de två sökte efter just den här pärlan men fann den ändå…av det kan vi lära oss att himmelriket kommer till oss som en gåva, det är inget vi själva kan finna genom egen kraft utan Guds gåva är det. Att finna himmelriket bygger inte på egna meriter utan det är Guds sätt att inbjuda oss till att ha gemenskap och en relation med honom. Den enda meriten vi kan tillstyrka de två personerna , lantbrukaren och köpmannen , är att de tog tillfället i akt när det bjöds och och fick på så sätt tillgång till himmelriket.

Det borttappade myntet

 Eller om en kvinna har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?  Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Luk 15:8-10

Har du någon gång tappat bort något? Letade du efter det  överallt? Kanske vände du upp och ner på hela huset? Det har jag…och ibland hittar man det man letar efter , ibland inte. 

I Bibeln talas det om en kvinna som hade 10 mynt och som tappar bort ett av dem. Hon letar och letar och när hon till sist hittar det blir hon så glad att hon ställer till en fest för sina väninnor och grannar. Liknelsen visar hur glad Gud blir om en enda syndare ångrar sig och följer honom.

Men liknelsen kan ses på ett annat sätt också. Det är inte bara ofrälsta som kan hitta hem utan även vi kristna kan många gånger tappa bort oss på vägen och förlora det vi har i Gud. Skatten vi har i himlen. För visst är det en skatt vi har , att få tillhöra Gud och hans himmelrike, ha vetskap att priset för oss är betalt och att vi har evigt liv tillsammans med honom. Ibland får vi så mycket att göra att vi glömmer det viktigaste, gemenskapen med honom. Vi tappar bort vår skatt.

Vad gör vi när vi som kristna har tappat bort vår skatt? När det viktigaste för oss försvinner? När den första kärleken falnar? Söker vi efter den som kvinnan gjorde med myntet hon förlorade? Vänder vi upp och ner på våra liv för att hitta den igen? Och när vi finner den?…Är glädjen hos oss lika stor som hos kvinnan?

Har du förlagt eller tappat bort din skatt? Letar du? Jag önskar och ber av hela mitt hjärta att du ska finna din borttappade skatt. Kanske kan jag hjälpa dig att hitta det du söker och när du hittar det…. Då tänker jag vara med och fira den lyckliga stunden när du funnit den.