Monthly Archives: april 2014

En av oss

Hörde en gammal dänga på radion häromdagen och den fick tankarna att rulla igång. Tänk om Jesus var en av oss….en främling du möter på gatan ? Vi lyssnar på låten först….

Hade jag känt igen Jesus om han var en av alla dem man möter ute på gatan, på bussen eller i snabbköpet? Tänk om han känner sig ensam precis som vi andra gör? Hade jag då gått fram och försökt lära känna honom? Han kanske kände sig vilse?  Hade jag försökt visa vägen?

Matt 25:35-40

”35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Nu gick ju faktiskt Jesus här på jorden som en av oss. Han gjorde det vi gjorde, levde som vi gjorde( på den tiden), han kände till problemen vi hade…och jag tror att han ibland kände sig ensam, fast han hade fullt med folk runt omkring sig….i Getsemane till exempel.

Han var här på jorden, men han var på väg till himlen, sitt hem, men under tiden var han en av oss. Idag är det dagen lärjungarna går på vägen till Emmaus, en man slår följe med dem , och börjar prata med dem. Men lärjungarna känner samhörighet med honom, men inte igen honom…Han gick där bredvid dem, men de såg inte att det var han. Det kanske inte är så enkelt ändå??? Vad krävs för att jag skulle känna igen Jesus om han kom gående mot mig på gatan?

Luk 24:13-35

”13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”

”28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.”

Tänk vilka funderingar en gammal låt kan trigga igång….

Maria från Magdala

Jag tror,,,,tror du?

En tillbedjares tankar

Det var tidig morgon, dagen efter sabbaten. Solen hade ännu inte gått upp. Maria från Magdala var på väg till graven för att se till den . På långt håll kunde hon se att någon hade rullat bort stenen som täckte gravöppningen och hon kände hur hjärtat bultade i kroppen.

Hon sprang den sista biten fram, bara för att upptäcka att graven var tom. Genast skyndade hon iväg och talade om detta för Simon Petrus och Johannes att graven var tom och att någon hade flyttat på Jesu kropp. Lärjungarna ville själva se  så de följde genast med Maria till graven  bara för att upptäcka att det faktiskt var sant det hon sa. Graven var tom!

 Någon hade tagit Jesu kropp! Lärjungarna  begav sig bedrövade iväg för att berätta den tråkiga nyheten för alla de andra men Maria , så full av sorg , stannade vid graven, utan att gå in…

View original post 319 fler ord

Tänkvärt om Jesu sista ord

10153024_786741848032649_8610950156825814089_n

34 Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”Luk 23:34

Jesus förlät de som gjorde att han fick lida. Han förlät oss alla. På samma sätt som vi har blivit förlåtna bör vi också förlåta dem som gör oss illa.

43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” Luk23:43

Jesus visste att himlen är verklig. Inte bara en plats i sagornas värld. Det var därifrån han kom och dit han var på väg. Du och jag kan också få komma dit om vi följer honom.

26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: ”Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. Joh 19:26-27

Din far och din mor förtjänar din kärlek, så som de har älskat dig. Vår fader i himlen älskade oss så att han gav sin ende son i lösen för oss och för våra synder. Ta hand om dina föräldrar , de finns inte för alltid…men medan de finns ge de den kärlek, omsorg och respekt de behöver.

46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med högröst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”*Matt 27:46

Även Jesus tyckte det kändes hopplöst…svårt…tungt…Han ropade, utgjöt sitt hjärta till Gud och visade vad han kände. I svårighetens stund var det Gud som han vände sig till för han visste att det var där hjälpen skulle komma ifrån.

28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”*Joh 19:28

Till och med Jesus törstade…och det behöver vi också göra. Törsta efter det levande vattnet som ger oss liv. Säg till Herren – Jag är törstig. -och han kommer att ge dig livets vatten.

30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Joh 19:30

Jesus höll ut. Han gav inte upp innan han nådde mållinjen. Han fullföljde sitt uppdrag in i minsta detalj. Vi behöver också fullfölja det vi är kallade till. Inte ge upp bara för att vi råkar komma i lite uppförsbacke eller för att motvinden piskar oss i ansiktet. Nej, streta på ett steg i taget, ge inte upp. Segerkransen väntar där framme.

46 Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Luk 23:46

När vi överlämnar oss i Herrens händer , då kommer friden. Den obeskrivliga friden som övergår allt förstånd. Den som kan stilla stormar, få oss att gå på vatten och uthärda det mest jobbiga.

På bara några timmar och med några få ord lämnade Jesus ett avtryck som kan komma att förändra hela vårt liv om vi lever efter det.

Fruktodling

Herren har en egen fruktodling…det kanske låter konstigt men låt mig förklara vad jag menar. Vi börjar med att läsa en vers från Jesaja 57, vers 18- 19:

”Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst. Jag skall skapa frukt från hans läppar. Frid över dem som är fjärran, och frid över dem som är nära! säger Herren. Jag skall hela honom. ”

 Det är du och jag som är Herrens egen fruktodling. Allt som Herren gör , hans gärningar, producerar frukt i våra liv. Ju mer Herren får agera i våra liv desto mer frukt kommer han att skörda. Han ansar och pysslar om oss. Han klipper bort torra och döda grenar och vattnar och ser till att vi får näring , allt för att frukten ska bli stor. När Guds gärningar får verka i våra liv växer frukten.

Om vi stannar upp och ser och ger Honom äran för allt han gör i våra liv , desto större  och talrikare växer sig frukten och fler och fler får upp ögonen för denna fruktodling. Ett äppleträd med mycket frukt drar till sig blickar från förbipasserande. Grenarna dignar under tyngden av frukt  och de förbipasserande önskar inget hellre än att få av denna frukt som de ser.

granngarden_tradgard_apple1

Hebreerbrevet 13:15 säger:

”Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från våra läppar som prisar hans namn.”

Producerar Herrens fruktodling i dig fin frukt? Ser du hans gärningar i ditt liv? Hur mycket frukt genererar det genom dina läppar? Får Herren ut den frukt han borde få genom de gärningar han utför för dig? Kanske kan dina läppar öka fruktproduktionen? Vad ser de förbipasserande när de ser ditt träd, ett träd med ett äpple här och där eller grenar som dignar med frukt? Låt oss tillsammans fylla Herrens fruktförråd till bredden, det är han värd , för allt Han gör.

0000009760

Tänkvärt…

 

b80483676cc391328192a19d0adf0ed3

Vem är det som syns egentligen….?

Stör du dig på andra?

Stör du dig på andra? Har du svårt att acceptera folk som de är? Finns det alltid något som kan bli bättre hos dina vänner, din man eller dina barn? Tänker du ofta,” åhh om han bara kunde sluta göra så….jag är så trött på det”.

Romarbrevet 15:7

”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.”

Tror du verkligen att du är perfekt och inte behöver ändra på något själv? Nä, jag tänkte väl det…Precis som du har dina fel och brister och Kristus accepterar dig precis som du är, är det också så du måste förhålla dig till andra människor. Acceptera att alla inte gör precis som du, att alla inte tänker likadant som du, att alla inte tycker som du. Även om du tycker att de gör fel och tänker konstigt eller har ”fel ” åsikter, så accepterar Kristus dem som de är och det borde du också göra.

”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.”
Vill du bli accepterad? Börja acceptera andra, och låt dem vara som de är. Det är inte du som ska förändra dem, låt Jesus och den Helige Ande sköta det jobbet.

Påskfirare

För några dagar sedan satt jag med på morgonbönen på jobbet och en av mina kollegor delade ett ord som fastnade i mina tankar. Ordet handlade om glädje. Att vi har så oändligt mycket att glädja oss över även när allt ser svart ut. Att glädjen och glada tankar får omvärlden att ändra färg. Om du börjar dagen med en glad tanke och ett leende kan den dagen få vilken färg som helst på färgskalan , men om du börjar dagen med att intala dig själv att det här blir en tråkig, hopplös dag  så kommer din dag att vara utifrån gråskalan och kanske till och med svart.

Tankarna vi har styr hur vi mår. Tänk positiva tankar och må bra. Tänk negativa tankar och känn dig nere….

Så här i påsktider kan vi dra en parallell till korset och döden. Jesus dog på korset på långfredagen. En tung och jobbig dag,fylld med smärta och sorg, där mörkret sänkte sig över jorden vid den sjätte timmen och förlåten rämnade i templet, men han uppstod på tredje dagen. Jesu uppståndelse är en källa till glädje än idag för den visar att han har kraft att besegra döden. Han vann segern! Och tack vare Jesu uppståndelse är vi alla segrare och kan glädja oss i honom.

Så jag vill avsluta med samma ord min kollega avslutade morgonbönen den morgonen och uppmana oss alla till att tänka på vårt förhållningssätt till livet.

” Vi är inte påskfirare i en långfredagsvärld, vi är uppståndelsefolket.”