Monthly Archives: juli 2014

Att utrusta och bli utrustad

”11 Och han[Jesus] gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,” Ef4:11-12

Låt oss ta en titt på vad det här bibelordet säger om att utrusta och att bli utrustad. Vem utrustar och vem blir utrustad? Först ser vi att Jesus gav olika uppgifter till oss utifrån vår kallelse. Alla dessa har olika uppgifter. En Apostel till exempel , har en uppgift att starta byggandet av Kristi kropp- en församlingsplanterare kanske man skulle kunna säga. Han har ingen efterträdare, det vill säga när hans uppgift är färdig ersätts han inte av en ny apostel på samma plats.

Profeten är Guds röst till församlingen. Det är någon som får uppenbarelser  från Gud och hans uppgift är att förmedla dessa till församlingen. Evangelister , det är de som talar ut de god nyheterna – de som predikar evangelium.

Herdar och lärare, dessa två går hand i hand. Herden tar hand om hjorden och ser till dess behov. En Herde behöver samtidigt vara lärare för sin hjord. Han måste i sina predikningar lägga ut Guds ord så att hjorden förstår innebörden och kan handla därefter. Om inte herden är lärare  hur ska han annars kunna erbjuda den föda som han vet att hjorden behöver?

De ovan nämnda är de som skall utrusta  de heliga. Vilka är de heliga? Jo, de som kommer till Kristus, de troende, hans hjord. Ledarnas uppgift är att utrusta de troende för att de i sin tur ska kunna göra samma sak med de som kommer efter. Det hela är en kedjereaktion. Bland de troende som behöver utrustas finns människor som blivit givna gåvan att vara apostlar, profeter, evangelister , herdar och lärare men som behöver utrustas innan de kan gå ut i tjänst och i sin tur utrusta andra. Tyvärr fungerar det inte så på många håll i våra kyrkor idag.

Både att utrusta andra och att själv vilja bli utrustad har blivit nåt man sällan ser. I bänkarna sitter troende som är apostlar, profeter , evangelister , herdar och lärare, men som inte är i funktion för att de aldrig har blivit utrustade till att börja tjäna. Vanligt är det att man ser att pastorn försöker göra allas uppgifter själv, och kanske är det det enklaste vid första anblicken , men i det långa loppet är det en återvändsgränd. Och om man ser det ur Guds perspektiv så misslyckas i så fall pastorn med sitt uppdrag, det vill säga att skaffa arbetare till Guds rike. Den pastor som på samma gång måste vara apostel, profet, evangelist, herde och lärare, han måste vara en supermänniska av högsta rang och borde i rimlighetens namn vara väldigt svår att hitta, men om man ser till dagens församlingar så ser man många exempel.

Var hamnade vi snett?

Annonser

Nyckel till väckelse…ett steg till

Att nå väckelse går inte på en dag…det är en process och varje steg i processen är lika viktigt för om ett av stegen uteblir , blir inte resultatet det önskade, genuin väckelse.

Förra steget var att vi kom till insikt om att vi hade gjort fel och att vi fick syndanöd. Steget därefter är omvändelse.

Utan omvändelse fortsätter man bara på samma sätt som innan. Att vända om betyder att göra en helomvändning, det vill säga den riktning dit näsan pekade innan, ska nu bara få se din ryggtavla. Du väljer att gå bort från något.  Inte stå still utan gå bort mot nåt annat, närmare Gud och hans ord. För varje steg du tar ska du komma närmare Gud.

Omvändelse är att lämna saker och inte plocka upp dem igen. Att inte se sig om (tänk på Lots hustru som såg sig över axels, hon blev förvandlad till en saltstod). Att blicka bakåt kan sinka dig kanske till och med stoppa dig och det är inte vad omvändelse är. Det du förut var finns inte mer. ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ”( 2 Kor 5:17)

Den nya människa vi blir i och med omvändelsen är törstig och hungrig efter Guds ord, den är formbar som ett litet barn, den litar på sin fader i vått och torrt, och vill bli lik sin storebror Jesus i allt.

Vi behöver omvändelse för att nå väckelse.

Nyckel till väckelse…nästa steg

Igår läste vi om hur återupprättandet av templet och gudstjänsten var en nyckel till väckelse och jag tror att det är där man måste börja, sen kommer resten av sig själv. Med resten menar jag nästa steg och nästa. Idag vill jag prata lite om nästa steg i processen mot väckelse nämligen att inse att man har gjort fel och att vända om.

Folket på Esras tid offrade till avgudar i andra tempel, men när Esra kom och återupprättade templet, fick folket insikt om att det var fel. Hur? Jo för att Esra undervisade dem i Guds ord. Esra 7:6a ” Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. ”

Esra var inte tyst med den kunskap han hade. Han delade med sig av den till folket och på så sätt fick de insikt och syndanöd. Om inte Esra hade talat till folket och undervisat dem hade de fortsatt på sin inslagna väg bort från Gud, men Esra var en profet, han var Guds röst i den tiden och som Guds röst var han tvungen att tala till folket vad Gud ville.

Översatt till dags datum skulle det innebära att efter att våra kyrkor och gudstjänster har blivit återupprättade så ska Guds oförfalskade ord läras ut till folket. Med andra ord inget lightevangelium eller sköljmedelsevangelium. Men då måste dagens Esra-människor stå upp och göra det Gud har kallat dem till, nämligen öppna munnen och tala Guds ord. När kunskapen att vi är på villovägar når våra hjärtan , kommer vi till insikt och får syndanöd.

Finns det några Esra-människor i vår tid? Någon som är kunnig i ordet och som vill öppna munnen och sprida den kunskapen till folket? Var finns ni Guds profeter? Inte har väl ni låtit tysta er?

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Den bästa gåvan

Har du tänkt på att när Jesus korsfästes fanns där två kors till, ett på var sida om honom? På dessa kors korsfästes på samma gång som Jesus två rövare.

38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: ”Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!” 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.(Matt 27:38-44)

Rövarna hade en hel del gemensamt, båda var dömda till samma straff, av samma domstol, de hade samma folk runt omkring sig och de var korsfästa på samma avstånd till Jesus. På samma sätt som omgivningen hånade Jesus, började också de att håna honom…men en av rövarna ändrade sin attityd.

39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:39-43).

Medan vi gläds med den rövare som ändrade sin attityd ska vi inte glömma bort den rövare som inte gjorde det. Ibland sänder Gud stormar som skakar om oss, ibland sänder han välsignelser för att dra oss till sig men andra gånger så är han bara tyst och låter oss själva bestämma. Han har gett oss den bästa av gåvor, den fria viljan. Det spelar ingen roll hur många dåliga val du har gjort förut i ditt liv, om du nu väljer det enda rätta: att ge ditt liv till Kristus så får du förlåtelse.

Det är ditt val. Gåvan har du fått, använd den väl.

20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.(Upp 3:20)

En bild säger mer än tusen ord

10460205_10152120759871895_1886014882445659224_n

Ta en titt på den här bilden. Den kommer från WomensBibelCafe.com och deras sida på facebook. Ursprunget till bilden är av mindre intresse. Men vad säger bilden egentligen? Att sitta och titta på en bild och samtidigt be Gud tala till dig kan få oanade svar. Nu ska jag berätta vad jag ser…sen om ni vill kan ni berätta för mig i kommentatorsfältet nedan vad ni ser i bilden. Kom ihåg…Gud talar till oss på olika sätt.

Jag ser en öken, dvs oss människor, och ett vattenglas med friskt vatten- Jesus. Öknen är väldigt torr och marken är full av sprickor. Helt död, det finns inget liv, avsaknaden av livgivande vatten är total…och ändå så står vattenglaset precis där intill, inom räckhåll för oss.

Vår stolthet och självuppfattning hindrar oss från att räcka ut handen och ta det livgivande vattnet eftersom vi inte vill ge upp vårt liv eller vara beroende av någon. Vi vill klara oss själva och resultatet blir som det blir. Andlig död, öken, torrt och kargt, där inget liv finns. På grund av vår stolthet och motvilja att förstå att utan Jesus, har vi inget liv, blir vi tack vare omgivningen-solen som bränner het-bara torrare och torrare.

Om vi bara räckte ut handen och tog tag i Jesus, lät vattenglaset hälla ut sitt vatten på oss. Vattenglaset är källan som aldrig sinar…det kan se litet ut men det vatten har strömmar av liv. Jesus säger den som kommer till mig skall aldrig törsta mer.

”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Låt inte stoltheten få göra dig till en öken. Låt inte din envisa vilja att klara allt själv förvandla dig till en karg torr plats utan liv. Sträck ut din hand och ta glaset med det levande vattnet. Lämna ditt liv till Jesus och tjäna honom med ditt liv.

13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Salt, med eller utan smak

Vad händer om saltet inte längre är salt? Jesus sa så här i Bergspredikan:

” Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” Matt5:13

På samma sätt som salt användes till att försena förruttnelseprocessen i livsmedel, samma funktion har vi kristna församlingar med vår existens, att hålla tillbaka nedbrytningen av vårt samhälle. Men, för det finns ett stort men…

Saltet kan också komma in i en nedbrytningsprocess. Ett av dess symptom att saltet börjar bli dåligt är att det tappar sin smak. Om vi kristna börjar att ta del av den nedbrytningsprocess som finns runt omkring oss händer samma sak med oss, saltet vi en gång var slutat att vara salt. Det tappar all kraft och blir värdelöst och ingen mening finns längre för det.

När väl saltet en gång har tappat sin kraft, hade tagit upp för mycket fukt från omgivningen blivit flytande och orent, tog man saltet och stoppade undan det till vintertider, för att slänga det ut på gatorna (därav att Jesus säger att människor ska trampa på det) För på den tiden blev också Jerusalems gator täckta av snö och is och det enda saltet kunde användas till var att smälta snögloppet och förhindra benbrott.

” Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft hur skall man få det salt igen? Det duger varken för jorden eller för gödselstacken. Man slänger bort det. Hör du som har öron att höra med.” Luk 14:34-35

Eftersom salt är , genom sina egenskaper som ämne , en utmärkt renare, känns det lite konstigt att behöva tänka på något som skulle kunna rena själva saltet. När väl saltet hade börjat brytas ned och inte längre kunde användas till livsmedel, så slängde man det i jorden för att grödorna skulle ge bättre eller så använde man det i gödselstacken för att motverka smutsen, men om det var så nedbrutet att det inte ens kunde användas till gödselstacken , så slängde man det.

Jesus liknar oss kristna med salt. Om kyrkan förlorar sin helighet( sin sälta) och deltar i världens smutsigheter (Ef 5:5-7), så säger Matteus 8:12 ” Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.”

Är vi kristna salt? Med eller utan smak? Vi är på god väg att tappa vår sälta och bli kastade i jorden eller på gödselstacken. För varje dag som går kan man läsa att kyrkan har givit efter för världen, försöker likna världen mer och mer, tröskeln mot världen blir lägre och lägre. Vår sälta håller på att försvinna och vad gör vi åt det? Hör du som har öron läste vi nyss!

I gårdagens inlägg kunde vi läsa om de bra saker man kunde använda saltet till. Saltet är konserverande, har en renande och helande verkan och är antiseptiskt. Man använde det till att rena sår från var. Saltet motverkar förruttnelseprocessen. Idag är salt en bristvara. Förruttnelsen i samhället breder ut sig, det kan inte någon ha missat, överallt finns det sårade människor med fula variga sår, inne i kyrkan har även där förruttnelseprocessen satt igång och saltet som finns kvar är inte tillräckligt för att stoppa den eller rena den. Människor har redan börjat trampa på oss.

Kyrie Eleison- Herre förbarma dig över oss.