Monthly Archives: januari 2015

Första församlingens grundpelare

Apg 2:42

”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.”

Fyra viktiga grundpelare….på dessa bygger man upp den första församlingen. Undervisning, gemenskap, nattvard och bön.

Den första församlingen fungerade … de samlades dagligen, bad och hade gemenskap och fler människor kom till tro för varje dag. Är det inte det vi söker i dagens församlingar? Att folk gladeligen kommer till våra sammankomster och att vi varje dag ska få se nya medlemmar? Är då detta verkligheten idag? Knappast…Men var ska vi då börja att leta efter fel?

En fråga man kan ställa sig är ju om församlingen i dag är uppbyggd på de fyra grundpelarna? Kanske är det så att en eller flera delar fattas? Fungerar undervisningen, växer församlingen i andlig mognad eller står den still? Kommer folk till bönesamlingarna, fungerar bönegrupperna i hemmen, talar Gud till församlingen genom bön? Umgås människorna i församlingen på andra tider än under gudstjänster och andra samlingar, finns det gemenskap mellan församlingens medlemmar, finns det personer som står utanför den gemenskapen som finns, finns det människor i församlingen som behöver hjälp och får de hjälp av andra medlemmar i församlingen? Firar församlingen nattvard?Fyller nattvarden sin funktion ,( helande, förlåtande och renande,) eller är den bara ett spel för gallerierna? Kanske fungerar allt som det borde i församlingen men ändå fungerar inte helheten som det ska….

En annan fråga man kan ställa sig då är vad har de fyra grundpelarna gemensamt? Ett ord kommer till mina tankar när jag frågar mig detta och det är ödmjukhet. Utan ödmjukhet kan du inte ta emot undervisning,för du kan och vet redan allt. Du kan inte ge eller ta emot hjälp eller ha gemenskap,antingen tycker du att du inte behöver hjälp, eller så ser du ner på dem som vill ha hjälp och undrar varför de inte kan hjälpa sig själva, och vem vill ha gemenskap med en sådan person .Du vill inte ta emot nattvarden för varför skulle du det, du behöver den ju ändå inte för du klarar dig själv, och sist men inte minst…bönen från en som saknar ödmjukhet når aldrig längre upp än taket ovanför.

Luk 18:9

Farisén och tullindrivaren


9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
13 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Kan det vara så att vi saknar ödmjukhet? Vi kanske tror att vi är självgående och klarar oss utan inblandning från den högste? Många frågor och svaret idag får bli att vi måste rannsaka oss själva, var och en i våra församlingar. Det finns inget universalsvar på detta. Bara genom att öppna oss för den helige ande och hans vägledning kan vi nå svaret, inte ens där klarar vi att hitta svaret själva. Tror vi det,  saknar vi ödmjukhet och är inte ett dugg bättre än farisén i texten ovanför.

Samhället , Gud och relationer

Samhället i stort, det vet vi ju alla hur det ser ut nu för tiden. Hårt , kargt, med lösa förbindelser, tufft och egoistiskt. Personer som engagerar sig, bryr sig , som är uthålliga och inte byter intressen eller partners som man byter underkläder , de personerna blir bara färre och färre. Och tanken slog mig ….

det är ju precis som  en spegelbild av hur vi förhåller oss till Gud nuförtiden. Bara för att en människa tar emot Jesus i sitt hjärta är det ju inte säkert att den om fem år finns kvar i evangeliet. Det som var tänkt att vara ett livslångt överlåtande blev bara en flirt. Gudstjänsterna är till för besökarna för att de ska , istället för som det sig bör att vi ska få ge ära till Gud. Vi vill ha svar snabbt på våra böner , helst igår, annars kan vi söka oss någon annan stans. Egoismen är djupt rotad i oss.

Härom dagen hörde jag på radion om reklam för en datingsite för gifta! Fullständig diskretion utlovades. Sätt lite krydda i din vardag, genom att vara otrogen mot den du lovat trohet till! Till och med detta ser vi i vår relation med Gud. Gud är inte den ende guden vi har relationer med. Vi är konstant otrogna mot honom och vi tänker inte ens på det…framför allt talar vi inte om det.

 Intimiteten med andra människor minskar stadigt och blir bara ytliga relationer, många relationer men bara på ytan , inte på djupet. Hur många människor har du i din närhet som du totalt , till 100%, kan vara dig själv inför? Som känner dig utan och innan, som vet vad du tänker innan du ens tänkt tanken..

Förr låg en annan innebörd i ordet intim. Det var ett ord som var förbehållet den man älskade, någon man var naken inför. Under hela sin livstid var detta troligen inte mer än en enda person. Idag ser detta så totalt annorlunda ut. Folk klär av sig och visar sig nakna inför miljoner människor i medierna. Intimiteten är bortblåst.

Hur ska vi om vi lägger sådana värderingar i samhället förstå vilka värderingar bibeln talar om? Vi kan inte likställa innebörden i orden även om orden är de samma. Betydelsen har flyttats och jag kan inte hjälpa att undra hur vi ska kunna få tillbaka den ursprungliga betydelsen, för bara då…

…kan vi få en rätt relation med Gud och med andra människor.

Ihållande hunger

10940576_10153086046288385_8384931685334159082_n

Är du hungrig? Letar du febrilt efter något att förtära? Du vet som när man har de där attackerna och går i skafferiet  eller kylskåpet, ja faktiskt vilket skåp eller låda som helst, efter nåt att stoppa i munnen. Den hungern och den känslan är något vi ska sträva efter om vi vill växa andligt sett.

Självklart så ska vi ju då inte gräva i skåpen utan i Herrens ord. Tänk om vår hunger efter Herrens ord kunde vara likadan som efter nåt gott att stoppa i munnen?…

Eller har du tryckt i dig alldeles för mycket godsaker ??? Känslan av att om du får en bit till så ….urk…

Om jag fick välja…

worship heart

Idag hade jag privilegiet att få lov att leda lovsången i församlingen jag är med i. Tänk vilken förmån det är att få hjälpa resten av församlingen att komma fram till tronen och till vår frälsare och kung och få knäböja inför honom. Där kan vi tillsammans sätta oss ner vid hans fötter och tillbe, kanske röra vid tofsen på hans mantel…

Varje sång vi sjunger har en mening, ord som för oss närmare tronen. De är plockade med omsorg och under bön och orden är där för att hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Vägen fram till tronen har flera stationer eller mellanlandningar. Från att samlas och fokusera på den högste till att sjunga om hans storhet och ära, fram till att överlåta oss själva i hans nåd, rening och accepterande av att vi är beroende av honom för att leva, och till slut är vi då där inför tronen. Vi kan se honom sitta där i högsätet, ljuset som omger honom är så starkt att det nästan förblindar. Och väl där börjar tillbedjan…

Tillbedjan kan pågå hur länge du vill, för när du väl är där glömmer du tid och rum och bara är i hans närhet…o denna ljuvliga närhet med mästaren.

Men för att komma dit behövs att vi inte bara har orden vi sjunger utan att det är vårt hjärta som uttalar dem. Att lovsjunga med munnen räcker inte. Hjärtat måste vara med och få vara den som styr. Så om jag fick välja….

Jag lovsjunger hellre en sång utan ord för att hjärtat inte finner de rätta orden att säga, än med en sång med ord men att mitt hjärta inte är med.

Finns det nåt som är för svårt för Gud?

11 Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. 12 Sara log inom sig och tänkte: ”När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal.” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? 14 Skulle något vara omöjligt för Herren ? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte,” ty hon blev förskräckt. Men han sade: ”Jo, du log.”( 1 Mos 18:11-15)

Januari är känd för att vara den tuffaste månaden på året. Ekonomin vacklar, mörkret tynger ner och kylan biter i skinnet,( ja i alla fall där det är kallt). Många känner sig modfällda och misströstar, drömmarna verkar så långt borta, ja nästan helt ouppnåeliga. Men det är då vi ska komma ihåg vad Gud gjorde med Sara. Fastän hon var gammal och inte längre fertil, och Abraham, han var ju ännu äldre, så gjorde Gud det omöjliga, han gav dem en son.

Ingen trodde att det var möjligt…inte ens Sara, hon tyckte till och med det var absurt men… För Gud finns nämligen inga omöjligheter, inga hinder som är för svåra, inga problem som är för stora. Det spelar ingen roll om du är gammal eller ung, om du har pengar eller inte, om du är stor eller liten… Han kan göra det omöjliga möjligt och han gör det för dem som söker honom.

Så idag,  istället för att söka lösningar på problemen, sök istället Guds ansikte. Det är tid att tillbe honom, ge våra hjärtan till honom och sen kan du låta honom välsigna dig. Skulle det finnas något omöjligt för Gud? Svaret på den frågan kan Guds son själv få leverera oss.

26 Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.”
 ( Matt 19:26)

Så vilka dina tuffa tider,  svåra problem eller ouppnåeliga drömmar än är så är det tid att lita på Herren och Hans ord och vänta på att han ska låta det gå i uppfyllelse medan vi överlåter våra hjärtan till honom.

Den tunga bördan

Vi går alla och bär på bördor, den ena tyngre än den andra. Ja till och med evangelium kan bli en tung börda ibland i våra liv…hur mycket vi än försöker kan vi inte efterlikna Jesus så mycket som vi skulle önska. Hur ska vi kunna älska vår nästa, eller förlåta någon sju gånger sjuttiosju gånger, vi kommer alltid till korta.

Det kan kännas övermäktigt ibland att vara kristen, som ett ouppnåeligt mål. Till och med lärjungarna kände så… de försökte med allt de hade så länge Jesus var hos dem men kom ändå till insikt om hur oändligt mycket som fattades dem. Vi är så att säga , vi som bär på denna tunga börda , i gott sällskap….

Men Jesus själv sa 28 Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 för mitt ok är milt och min börda är lätt.”
 ( matt 11:28-30).  Han sa också att det var för vår skull som han måste lämna den här världen för att gå till sin fader, för att hjälparen skulle kunna komma. Hjälparen… den helige anden, som varje dag hjälper oss att förstå hur och på vilket sätt vi bäst gör Guds vilja. Han är Faderns och Sonens gåva till oss, så att vi orkar bära den tunga bördan.

Anden förmanar, guidar och hjälper oss, om vi tillåter . Anden visar oss hur våra fruktlösa försök att efterlikna Jesus kan bli till välsignelse för vår omgivning. Låt oss därför öppna våra öron och höra vad anden säger till oss, ta till oss hans förmaningar och låta honom vara vår vägvisare och medhjälpare till att bära vår börda.

Vem har sagt att evangelium skulle vara lätt? Det påminner mig om ordet ifrån Matt 19:24

”24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”


Molok

Just nu är jag inne i en läsning av profeten Hezekiel. I det 23 kapitlet kan vi läsa om två systrar, Ohola och Oholiba, som var trolösa mot Herren. Båda två vilka representerar Samarien och Jerusalem var otrogna mot Herren på många sätt. Ett av sätten var genom att offra sina barn till en avgud vid namn Molok.

Molok var ammoniternas gud, eld och solguden, en människoliknande gestalt med tjurhuvud och horn, gjord av koppar men var ihålig för inne i statyn eldade man tills statyn var glödande röd och då lades spädbarn i dess armar som offer till guden. För att inte barnets skrik skulle höras spelade man flöjt och trummor och dansade och sjöng. Barnets moder , var med under offret utan att gråta eller klaga som ett tecken på att offret gjordes frivilligt.

Molok har många namn, Melek, Moloch, Malik ,t om Baal. Namnet betyder enligt forskare kung, vilket var brukligt att kalla sina gudar. I svenskan har vi ett ord som heter moloken. Betydelsen av det ordet är bland annat nedstämd, dyster , nere, deprimerande. Inte så uppmuntrande precis…

I Hezekiel står det följande: kap 23:37 ” Ty de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. 38 Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. 39 Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus. 40

Jag kan inte låta bli att tänka på vad dessa verser betyder för oss idag. Vad är det vi gör med våra barn, de barn som vi fött åt Herren? Låter vi våra barn gå igenom eld och ger vi dem åt Molok? Ja jag tror faktiskt det. På många olika områden. Våra barn får leva i världen, fysiskt och interaktivt i den digitala världen , göra saker som kanske inte alls överensstämmer med Guds ord.  Vi lämnar dem levande i asgudens händer och hoppas att de kommer starkare ut av erfarenheten medan Guds ord säger tvärtom,… vänj den unge vid den väg han skall vandra och undervisa de yngre generationerna i Guds ord.

Sen samma dag som vi skickar våra barn på Halloweenfest eller de har lanat world of warcraft hela natten går vi till kyrkan och tillber Gud. Vad gör vi då med Guds helgedom?

Svårt att tänka på, jobbigt att läsa och vill helst inte höra på det örat , men sanningen måste komma fram. Vi är inte bättre än Ohola och Oholiba. Vi är inget annat än Moloks underhuggare och vi gör precis som modern gjorde i offerrriten, vi står vid sidan och tittar på , medan våra barn brinner i Moloks armar.