Monthly Archives: december 2015

Ett nytt oskrivet blad

Det förut vita tomma pappersarket är nu fyllt med bokstäver och händelser. Den sista dagen på året är här och bakom mig har jag ett helt års händelser och tankar. Enligt mitt tycke , kunde tankarna varit fler och djupare, medan händelserna hade kunnat tona ner sig en del. Det här får bli ett arbetsområde inför nästa oskrivna blad som nu ligger där bredvid mig och väntar på sin första bokstavskombination.

Ett nytt oskrivet blad… det är just vad ditt liv är i detta nu. Den enda som vet vad som kommer att stå på detta nu tomma vita ark , i slutet på nästa år är Herren. Han har en plan för dig, allt är planerat in i minsta detalj och det enda du behöver göra är att säga -” Ja, här är jag”.

Han vill att du hjälper din nästa- talar du ord som är balsam för sårade själar?

Han vill dela sina tankar med dig, -vill du lyssna på honom på lärjungavis?

Han vill att du förstår att göra Hans vilja och inte din- vänder du andra kinden till?

Han vill ha dig, du som står upp för sanningen och förtröstar på Honom i allt- är du den han söker?

”Herren Herren har givit mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra
på lärjungasätt.
5
Herren Herren
har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte vikit tillbaka.
6
Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.
” (Jes 50:4-7)

”Vem bland er fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta
på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.
”( Jes 50:11)

Herre, låt det oskrivna bladet få fyllas av dig och det du leder mig att göra genom din hand. Låt det få inkludera tröst för människor i nöd, förtroende och kämpaglöd för din sanning. Led mig på rätta vägar där du kan använda mig och de gåvor du har planterat i mig. Låt mina ögon och öron vara öppna och tillgängliga för ditt tilltal och dina syner, och min mun beredd att dela ditt ord till helande för förlorade hjärtan av sten. Låt mina händer och fötter vara dina verktyg och redskap i den här världen, till människors väl.

AMEN

Så nära , men ändå så långt borta

”26 Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. 27 Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.
” (Apg 17:26-28)

Vi har alla samma ursprung, vi är alla skapade med samma syfte, varhelst vi bor på denna jord. Hudfärg, tidszon eller språk spelar ingen roll för varför vi finns till. Anledningen till att vi existerar är att vi ska söka Gud från där vi befinner oss och förhoppningsvis finna honom när vi trevar oss fram genom en snårskog av törnen som mer liknar en labyrint med vägar som inte leder någonstans.

Vissa har funnit vägen, medan andra fastnade i någon annan gren under vägens gång men inte heller för dem som fastnat eller gått vilse är det för sent att fortsätta sökandet, för endast i Honom, Gud vår skapare, kan våra liv få mening.

Gud säger att han nära, men människorna i dagens samhälle söker på fel vägar, och befinner sig mycket långt borta från Gud. De irrar runt i snårskogen eller har helt enkelt gått vilse bland alla törnekvistar och småstigar som leder någon helt annan stans  och de kommer bara längre och längre bort från Gud och själva syftet med våra liv.

Att leva utan mening så som många gör är inget att sträva efter även om många försöker att intala sig det, för sin egen skull. En värld, ett samhälle utan sin skapare, blir bara kaos . Du som har funnit vägen har därför en uppgift att fylla…du behöver agera vägvisare. Inte bara peka ut riktningen, nej du behöver leda vid handen ända fram till målet. Tänk på din egen vandring genom snårskogen…så många stigar och avstickare att välja på och tröttheten som värkte i dina fötter. Frestelsen kan bli stor att ta en genväg.

 

Inget är som väntans tider

Hur många av er har fått ett löfte av Gud? Hur många av er har sett det löftet gå i fullbordan? Ibland kan man få vänta länge på uppfyllelse av löftet. Orkar du vänta på ditt löfte eller går du i förväg och tar saken i egna händer?

En som orkade vänta det var Kaleb. Efter att Mose sänt ut spelare till kaanans land och de kom tillbaka,  blev Kaleb lovad bergslandet Hebron av Mose. Men det skulle dröja 45 år innan det löftet blev uppfyllt, se Josua 14.
Kaleb väntade tålmodigt på det han blivit lovad.  Han gav inte upp, inte heller tog han saken i egna händer.  Hade du orkat vänta i 45 år? Det finns ett ordspråk som säger ” den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge”. Det stämmer väl in på hur Gud vill att vi ska vänta. Det Gud lovar oss är gott. Och Gud,  om han lovar något kan han aldrig ta tillbaka det. Så tids nog kommer löftet att uppfyllas.  Orkar du vänta?

Jul, en tid för eftertanke

Många av våra älskade julsånger har texter som om du lyssnar noga kan få dig att tänka efter både en och två gånger. Som den här tex, visste Maria vem hennes barn egentligen var? Sätt dig in i hennes situation…Vad tänkte hon om allt det hennes son gjorde under sitt liv på jorden? Vi som är föräldrar kan kanske förstå hennes frustration över vissa av de händelserna som utspelades i Jesus liv. Vad är det som vi som föräldrar går igenom med våra barn mot det Maria gick igenom. Varje barn är unikt och speciellt men bara ett barn har räddat mänskligheten.