Category Archives: Chefen dikterar

Det fanns inget rum på härbärget

För många år sedan , en dag som denna, färdades en  havande kvinna och hennes make på vägarna. Det var dags att två skulle bli tre och de sökte efter någonstans att ta in , men överallt där de kom fick de samma svar: Det går inte, det finns ingen plats, gå nån annan stans. Vad svarar du?

Barnet som skulle födas, oskyldigt och sårbart, men på samma gång ett gudomligt mysterium av glädje, frid och renhet, finner ingen plats i våra hjärtan . Han blir utestängd och får vara i stallet. Där i stallets strå får han kärlek och omsorg, och blir mottagen som det mirakel han är. Tänk er moderlyckan när den förstfödde vilar i dina armar.

Varför ser vi inte Gud i det lilla barnet , varför stänger vi vårt hjärtas dörr? Luk 10:21 säger att ”….du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn…”

Är du beredd att se på det lilla barnet med ett barns ögon, är du beredd att lämna din högt uppsatta position som lärd och klok och ta till dig ett budskap som kan låta som dårskap? Är du en av de enkla herdarna som helt enkelt var ute och vaktade sin hjord när de fick se undret och stjärnan som lyste så klart? Fastän de var enkla och ödmjuka fick de se ängeln som kom med budskapet till dem om vad som hade hänt.

Är du en av de med rent hjärta som låter sig ledas av Gud och som kommer till barnet med gåvor och för att visa aktning och tillbedjan? Din gåva är värdefull.

Känner du moderskärleken för det lilla barnet, eller stoltheten från fadern när han tittar över moderns axel ner på det sovande lilla knytet?

Barnet tränger sig inte på. Det väntar i stallet tills du säger att det finns plats i ditt hjärtas härbärge. Vill du öppna din dörr och ta emot det lilla barnet? Vad det lilla barnet heter? Hans namn är Jesus. Kanske finns det rum på ditt härbärge för honom?

 

Annonser

Talita koum 2

Har ni varit med om att ni har läst ett stycke ur bibeln kanske tjugo eller tjugofem gånger och så helt plötsligt den tjugosjätte gången så händer det …orden får en helt ny betydelse och du står där och gapar och bara säger aha!

Det hände mig idag… i kyrkan idag läste  vi ett stycke ur Markus nämligen om den lilla flickan som uppväcks från det döda., synagogsföreståndarens dotter.

Mark 5: 35

”35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”Flicka, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.


Jag vet egentligen inte varför eller hur jag kom på den här infallsvinkeln , det måste ha varit från den helige ande men när jag läste detta blev det så klart för mig att den lilla flickan egentligen är en bild på församlingen.

Här i Sverige har vi länge sett att kyrkorna sover, att saltet tappar sin sälta att kraften i evangelium blir urvattnat. Om inget görs inom en snar framtid kanske kyrkorna dör ut , att vi som kristenhet inte längre är en kraft att räkna med. 

Jag fick bara en tanke när jag läste detta stycket att det här är en profetia om oss kristna. Församlingen.  Om jag läser stycket igen men denna gång har jag bytt ut vissa ord så att ni kan se vad jag såg när jag läste så låter det så här.

35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din församling är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Församlingen är inte död. Den sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, för alla såg ju med egna ögon att den inte hade liv.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig församlingens andliga far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog församlingsmedlemmarnas hand och sade till dem: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”församling, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig församlingen och började gå omkring – hon var bara barnet – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men Jesus befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne andlig föda.

Vad vi behöver är ett vidrörande av vår mästare. Vi kanske ser ut att vara utan liv och utom all räddning, men en liten handräckning från mästaren och hans tilltal till oss att resa oss upp är tillräckligt för att vi ska vakna och resa oss ur vår dvala. Låt inte de församlade runt omkring få lura dig att tro att loppet är kört. Än finns det liv där inne och Herren sträcker ut sin hand till alla dessa sovande församlingar idag  och säger Talita koum- lilla flicka res dig upp. Du kommer att stå brud snart och därför kan du inte sova . Stå upp och ät! Inte barnmat utan mat för vuxna så att du kan växa dig stark och mogna till.

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Vad är det vi bygger?

”The church stopped building men and started building cathedrals.”

Vad är det egentligen vi bygger? Vi är enligt Guds ord kallade att bygga ett andligt hus med oss själva som byggstenar…

”4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje”. 1 Petr 2:4-5

…men verkligheten är något annat. Vi bygger i stället byggnader den ena större än den andra, katedraler, fina kyrkobyggnader och vi använder dyra material för att det ska se fint ut, men vi har tappat bort vår kallelse…att bygga med levande stenar.

Det är människorna vi är kallade att bygga upp! inte  kyrkobyggnaden. Det är starka församlingar som står på stadig grund med medlemmar som kan stå emot världen som blir resultatet av vår ursprungliga kallelse inte katedraler. Var är de nu? Vad har vi egentligen byggt under snart 2000 år? Varför tappade vi bort vår kallelse?

”9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,* han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” 1 Petr 2:9-10

Se och hör …och låt oss börja bygga på det som arkitekten har ritat ,nämligen ett husbygge av levande stenar. Låt oss bygga upp varandra , tron i oss, och låt oss växa i Guds ord så att vi kan stå stadiga och fasta, utan att vackla.

Nyckel till väckelse…ett steg till

Att nå väckelse går inte på en dag…det är en process och varje steg i processen är lika viktigt för om ett av stegen uteblir , blir inte resultatet det önskade, genuin väckelse.

Förra steget var att vi kom till insikt om att vi hade gjort fel och att vi fick syndanöd. Steget därefter är omvändelse.

Utan omvändelse fortsätter man bara på samma sätt som innan. Att vända om betyder att göra en helomvändning, det vill säga den riktning dit näsan pekade innan, ska nu bara få se din ryggtavla. Du väljer att gå bort från något.  Inte stå still utan gå bort mot nåt annat, närmare Gud och hans ord. För varje steg du tar ska du komma närmare Gud.

Omvändelse är att lämna saker och inte plocka upp dem igen. Att inte se sig om (tänk på Lots hustru som såg sig över axels, hon blev förvandlad till en saltstod). Att blicka bakåt kan sinka dig kanske till och med stoppa dig och det är inte vad omvändelse är. Det du förut var finns inte mer. ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ”( 2 Kor 5:17)

Den nya människa vi blir i och med omvändelsen är törstig och hungrig efter Guds ord, den är formbar som ett litet barn, den litar på sin fader i vått och torrt, och vill bli lik sin storebror Jesus i allt.

Vi behöver omvändelse för att nå väckelse.

Nyckel till väckelse…nästa steg

Igår läste vi om hur återupprättandet av templet och gudstjänsten var en nyckel till väckelse och jag tror att det är där man måste börja, sen kommer resten av sig själv. Med resten menar jag nästa steg och nästa. Idag vill jag prata lite om nästa steg i processen mot väckelse nämligen att inse att man har gjort fel och att vända om.

Folket på Esras tid offrade till avgudar i andra tempel, men när Esra kom och återupprättade templet, fick folket insikt om att det var fel. Hur? Jo för att Esra undervisade dem i Guds ord. Esra 7:6a ” Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. ”

Esra var inte tyst med den kunskap han hade. Han delade med sig av den till folket och på så sätt fick de insikt och syndanöd. Om inte Esra hade talat till folket och undervisat dem hade de fortsatt på sin inslagna väg bort från Gud, men Esra var en profet, han var Guds röst i den tiden och som Guds röst var han tvungen att tala till folket vad Gud ville.

Översatt till dags datum skulle det innebära att efter att våra kyrkor och gudstjänster har blivit återupprättade så ska Guds oförfalskade ord läras ut till folket. Med andra ord inget lightevangelium eller sköljmedelsevangelium. Men då måste dagens Esra-människor stå upp och göra det Gud har kallat dem till, nämligen öppna munnen och tala Guds ord. När kunskapen att vi är på villovägar når våra hjärtan , kommer vi till insikt och får syndanöd.

Finns det några Esra-människor i vår tid? Någon som är kunnig i ordet och som vill öppna munnen och sprida den kunskapen till folket? Var finns ni Guds profeter? Inte har väl ni låtit tysta er?

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?