Category Archives: Dagens snabba

Dagens snabba: En liten strimma hopp

Ljusskenet från ett litet stearinljus kan vara nog för att lysa upp vägen framåt i ett mörkt rum. 

Ibland känner vi oss som Job. Allt går oss emot. Det finns bara mörker runt omkring oss. En liten strimma hopp  i form av en ljuslåga som brinner kan förändra vår verklighet. 

Jesus är världens ljus. Fäst din blick på honom. Den lilla lågan kan hjälpa dig att hitta vägen ut ur det mörka rummet och på andra sidan dörren väntar något helt annat . 

Job släppte aldrig ljuslågan ur sikte. Tack vare den kom han ut ur det mörka rummet där han varit en längre tid . Tack vare den lilla lilla lågan fick han på nytt känna solens värmande strålar i sitt ansikte och känna värmen och dofterna av det grönskande gräset under sina fötter. 

Till dig som just nu befinner dig i det mörka becksvarta rummet. En liten låga från stearinljuset räcker !  Jesus är världens ljus. Sök först Guds rike, så skall allt det andra också tillfalla dig. Fäst blicken på Jesus och låt honom leda dig ut ur mörkret.

Vad finns bakom kröken?

Vi går på livets väg, ibland är den bred och fin, ibland är den smal och kanske lite hal. Ibland ser vi långt framför oss, andra dagar ser vi bara några meter, fram till kröken där framme. Efter det har vi ingen aning om hur livet ser ut.

Vad väntar bakom din nästa krök? Går du på vägen själv eller har du sällskap? Om du har en guide med dig, Jesus,  behöver du inte bekymra dig om vad som finns bakom nästa krök, han ser då till att ta dig igenom vad som månde komma skall.

Mitt i strömmen

Ibland känner man sig som den här gräsanden. Han står på en gren, mitt ute i strömmen. På en liten plätt , där är han säker från strömmen, kylan och vattnet. Men …änder är skapade för ett liv i vatten, de är duktiga simmare och de tål kylan mycket bra, så vågar den här lita anden bara lita på sin skapare kommer han att se att världen är så mycket större än den lilla lilla grenen där han just nu står. Han kommer också att inse att han kan åka med strömmen, få fart och vidga sina vyer. Om han vågar lita på sin skapare  och hoppa i vattnet kommer han att inse att han är i sitt rätta element. Gud har planer för dig, han har skapat dig för något speciellt och om du står som gräsanden och inte vågar vara där du är menad att vara , missar du poängen med ditt liv. Vågar du?

Han gör det ologiska helt logiskt

Lukasevangeliet 24:36-43

”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: ”Har ni något att äta här?” Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.”

Att tro på uppståndelsen är inte logiskt. Det är ”en dårskap” som bibeln  faktiskt själv påtalar. Här är alla lärjungarna samlade på ett och samma ställe, i ett med all säkerhet låst rum, och talar om det som just har hänt ,nämligen  att Jesus är död. De är rädda. De har med egna ögon sett den tomma graven och sörjer sin mästare och Herre. Vissa kan säkert inte fortfarande fatta det , han skulle ju bli deras kung. Då står han där mitt ibland dem! Ingen har släppt in honom han bara står där!

Att tvivla är helt naturligt för oss, men Jesus fördömer inte våra tvivel utan bara visar fram sina sårmärkta händer och säger kom och se och känn om du behöver. När vi fortfarande inte tror att han är uppstånden, visar han att han är levande genom att be om mat, för det är bara levande människor som behöver äta. Jesus överbevisar oss om att just det, som för våra hjärnor är ologiskt, faktiskt har hänt och bevisar att ingenting är omöjligt för Gud. Han gör det ologiska fullkomligt logisk. Han är här och han lämnar oss inte!

Dagens snabba

 

fb_img_1458900344879.jpg

När Gud skapade jorden vi lever på, visste han redan då att Hans son skulle dö  för vår skull på ett träkors….likväl skapade han träden , från vilka träet till korset skulle tas. Om du hade vetat det Gud visste skulle du ha skapat något som skulle ha tagit död på din son?

Dagens snabba

”Låt oss lära känna HERREN,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”
( Hosea 6:3)

Känner jag Herren? Alltså jag menar verkligen känner? Inte… ja, jag vet vem han är , eller ja, honom är jag bekant med, eller umgås med, utan känner…Att känna någon är förknippat med intimitet, närhet, förtrolighet…så jag frågar igen , känner jag Herren? ….Nej troligtvis inte ….men viljan att lära känna honom mer och mer finns där. Det är bara en fråga om hur mycket jag söker honom , för Han …finns alltid där , lika säkert som solen finns där ändå bakom molnen varje dag, även de dagar när jag inte söker honom. När jag närmar mig Herren gör han nåt med min själ, han ger mig liv, precis som vårregnet som får världen att grönska efter vinterns dvala. Regnet och vattnet får min torra karga själ att blomstra igen. ….För att svara på den inledande frågan…känner jag Herren?…..Verkligen inte tillräckligt, så ja jag kommer ta Hosea på orden och sträva efter att lära känna honom mer och mer, och mer….

Dagens snabba

Reflektioner i all hast kring Hebreerbrevet 10:35-36.

”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och för att få vad han har lovat.”

Hur kan detta bibelord tala in i mitt liv?

Har vi tystnat? Talar vi som har tagit emot Kristus, ord som gör att vår nästa berörs? Har vi samma glöd som vi hade i början, när elden brann i våra hjärtan? Eller har vår frimodighet dalat och är vår tunga numera stel och tyst? När nyhetens behag blir rutin och vardag behöver kärleken till vår Herre fortfarande uttryckas, inte bara en gång utan varje dag. Vecka ut och vecka in, år efter år. Att fortsätta något med samma glöd och frenesi som från början kräver tålamod och uthållighet, som vi många gånger saknar, men som Gud säger i sitt ord är nödvändig för att göra hans vilja och för att hans ord skall uppfyllas i vårt liv.

Jag blickar inåt och frågar mig: Har jag tappat den första kärleken? Löper jag samma lopp som förut, och har samma segerkrans i sikte, eller har jag bytt bana och och joggar bara planlöst omkring?