Category Archives: Från Psalmisten

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Come away

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.

Herrens ögon överfar hela jorden

Om Herren idag skulle titta ner på sin skapelse och dess invånare , vad skulle han då tänka? Hur skulle hans reaktion bli?

I 1 Mos 6:5-6   kan vi läsa ”Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

Varje dag kan vi i media följa nyheter  och händelser som vi människor har gjort, den ena hemskare än den andra. Vem av oss kan med gott samvete säga att man inte undrar vart den här världen är på väg? Mord, terrorism,  misshandel och andra hemskheter är vardagsmat nu för tiden.  Gud ser…Han ser allt, hans ögon överfar hela jorden (2 krön 16:9)och han ser hur vi människor beter oss. Han ser… , ” Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. ” (1 Mos6:12).

Hans reaktion när han såg detta var att han ångrade att han skapat oss. Han ville som man säger göra om , göra rätt.

Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.” (1 Mos 6:7-8)

Han såg emellertid att inte alla var fördärvade. Idag ser han, ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”( 2 krön 19:9)

Han ser dig som gör ditt bästa och försöker, han ser dig som strävar efter att göra Hans vilja, han ser dig som hänger dig åt honom , han ser ditt hjärta.

Ibland tänker man som kristen att är det verkligen lönt ? Alla andra som inte tror , för de går det ju så bra, de lyckas och är framgångsrika , och avund kan upptändas inom en, varför inte jag? Ps 73 ger dig tröst och fortsatt kämpaglöd att göra det som är rätt och riktigt , att följa Guds vilja för ditt liv. För det är faktiskt lönt, trots att man blir trött på vägen.  Om du tänker dig att Guds ögon överfar jorden idag , vad skulle hans reaktion vara när han fick syn på dig?…skulle han tycka att du var fördärvad och ångra att han en gång skapade dig eller skulle han komma med sin kraft för att hjälpa dig? Herre, hjälp mig att inte du ska ångra den dagen du skapade mig, hjälp mig hålla fast vid dig  och finna nåd inför dina ögon.

Undran över de gudlösas framgång


73 1 En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
 mot dem som har rena hjärtan.

2 Men jag var nära att snava
 med mina fötter,
 mina steg var nära att slinta,
 3 för jag greps av avund
 mot de högmodiga
 när jag såg de gudlösas framgång.

4 De är fria från plågor
 fram till sin död,
 deras kroppar är välnärda.
 5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
 de plågas inte 
 som andra människor.
 6 Därför är högmod deras halsband
 och våld den dräkt de sveper sig i.
 7 Deras ögon kikar fram ur fetman,
 deras hjärtans fantasier
 har ingen gräns.

8 De hånar och hotar med ondska,
 överlägset hotar de med förtryck.
 9 De öppnar sin mun mot himlen
 och deras tunga far fram på jorden.
 10 Därför vänder sig folket till dem,
 de suger i sig vatten i mängd.
 11 De säger:
 ”Hur skulle Gud kunna veta?
 Den Högste har väl ingen vetskap?”
 12 Sådana är de gudlösa,
 ständigt trygga
 med växande rikedom.

13 Förgäves höll jag mitt hjärta rent
 och tvådde mina händer i oskuld!
 14 Jag var plågad hela dagen
 och tuktad varje morgon –
 15 men hade jag sagt:
 ”Så tänker jag tala”,
 då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
 och försökte förstå det,
 men det var för svårt för mig,
 17 tills jag kom in i Guds helgedom
 och insåg deras öde.

18 Du ställer dem på det hala,
 du störtar dem i fördärvet.
 19 Hur plötsligt ska de inte gå under!
 De förgås och får ett fruktansvärt
 slut.
 20 Så som en dröm är borta 
 när man vaknar
 ska du, Herre, förakta dem
 som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
 och det stack i mitt inre,
 22 då var jag oförnuftig
 och förstod ingenting,
 jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
 du håller mig i min högra hand.
 24 Du leder mig med ditt råd
 och tar sedan emot mig med ära.
 25 Vem har jag i himlen utom dig?
 Och har jag dig,
 söker jag inget på jorden.
 26 När min kropp och mitt hjärta
 ger upp,
 är Gud mitt hjärtas klippa
 och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
 du förgör alla som är otrogna
 mot dig.

28 Men för mig är det gott
 att vara nära Gud.
 Jag tar min tillflykt
 till Herren, Herren ,
 för att förkunna
 alla dina gärningar.


Video

Öppna ditt hjärta och släpp in mig

Oh Lord you are beautiful

And I need a touch from You
Your Book of Books lies undisturbed
And the prayers from me too few.

Oh Lord please light the fire
That once burned bright and clear
Replace the lamp of my first love
That’s fueled with Holy fear

I wanna take Your word and shine it all around
But first help me just to live it Lord
And if I’m doing good help me to never seek a crown
Except to give all the glory to You.

Oh Lord, You’re beautiful
Your face is all I seek
For when your eyes are on this child
Your faith abounds to me

Du omsluter mig

Herre , du rannsakar mig
 och känner mig.
 2 Om jag sitter eller står vet du det,
 du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 3 Om jag går eller ligger ser du det,
 med alla mina vägar
 är du förtrogen.
 4 Innan ordet är på min tunga
 vet du, Herre , allt om det.
 5 Du omsluter mig på alla sidor
 och håller mig i din hand.”
(Ps 139:1-5)

INGENTING är fördolt för Herren! Han vet vad jag gör i detta nu,att jag sitter här vid datorn och mediterar över hans ord.  Han vet varje liten tanke som jag någonsin tänkt, även de som jag inte ville tänka och de tankarna jag skäms över. Han ser om jag är på väg åt fel håll eller om jag inte ens har vaknat och stigit upp än, Ja varje steg jag tar har Han redan tagit innan och vet vart alla mina vägar bär.

Han vet vad min morgonbön kommer att innehålla för ord, och inte bara för att jag brukar be så utan för att han vet vad jag tänker , ibland känns det som om det räcker med att tänka så finns han där och vänder sitt öra till mig.

  Tacksamheten fyller mig… Jag har en Gud som bryr sig om lilla mig, som aldrig släpper mig ur sikte,även när jag tycker att jag kommit vilse så vet han vägen tillbaka.  Min Gud har trampat upp stigen jag går på och till honom kan jag alltid komma. Han som vet allt och som är Herre och skapare, han håller mig i handen på min promenad genom livet…..det vill säga att när jag snavar reser han mig upp, när mina trötta ben inte orkar mer, sätter vi oss att vila eller så tar han mig på ryggen och bär mig. Han är den som visar vägen och alltid är mig nära. Jag behöver aldrig vara ensam!

Behöver jag egentligen något annat än det här? Är inte allt annat bara plus i kanten eller extra? Inte ens fåglarna har mer än att Gud ser dem också och de klarar sig fint…

”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?”-Luk 12:24