Kategoriarkiv: Kanske var det så det var?

En bild säger mer än tusen ord

10460205_10152120759871895_1886014882445659224_n

Ta en titt på den här bilden. Den kommer från WomensBibelCafe.com och deras sida på facebook. Ursprunget till bilden är av mindre intresse. Men vad säger bilden egentligen? Att sitta och titta på en bild och samtidigt be Gud tala till dig kan få oanade svar. Nu ska jag berätta vad jag ser…sen om ni vill kan ni berätta för mig i kommentatorsfältet nedan vad ni ser i bilden. Kom ihåg…Gud talar till oss på olika sätt.

Jag ser en öken, dvs oss människor, och ett vattenglas med friskt vatten- Jesus. Öknen är väldigt torr och marken är full av sprickor. Helt död, det finns inget liv, avsaknaden av livgivande vatten är total…och ändå så står vattenglaset precis där intill, inom räckhåll för oss.

Vår stolthet och självuppfattning hindrar oss från att räcka ut handen och ta det livgivande vattnet eftersom vi inte vill ge upp vårt liv eller vara beroende av någon. Vi vill klara oss själva och resultatet blir som det blir. Andlig död, öken, torrt och kargt, där inget liv finns. På grund av vår stolthet och motvilja att förstå att utan Jesus, har vi inget liv, blir vi tack vare omgivningen-solen som bränner het-bara torrare och torrare.

Om vi bara räckte ut handen och tog tag i Jesus, lät vattenglaset hälla ut sitt vatten på oss. Vattenglaset är källan som aldrig sinar…det kan se litet ut men det vatten har strömmar av liv. Jesus säger den som kommer till mig skall aldrig törsta mer.

”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Låt inte stoltheten få göra dig till en öken. Låt inte din envisa vilja att klara allt själv förvandla dig till en karg torr plats utan liv. Sträck ut din hand och ta glaset med det levande vattnet. Lämna ditt liv till Jesus och tjäna honom med ditt liv.

13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Sagan om de tre träden

Allt blir inte som vi vill, men det blir alltid som Gud vill och det är till det bästa.

Alla blev mätta, jag med

Jag , alltså Johan, och min bästis, Claudio träffades en dag. Vi gick till McDonalds och hängde en stund och vi köpte 2 fiskburgare var. Claudio åt upp båda sina burgare men jag stoppade den ena i fickan…den kunde va bra att ha vid ett senare tillfälle. Vi gick ut i vinterkylan och upp mot parken. Vi såg att väldigt mycket folk hade samlats och vi drog oss dit. Vi trodde nog att det var nåt jippo av nåt slag. Folk var bra påpälsade och satt på snön på sina medtagna filtar eller så stod dem i klungor och gjorde åkarbrasa och pratade. Alla sneglade de åt ett och samma håll.

Vi gick fram till en grupp ungdomar och frågade vad som skulle hända. Snart fick vi veta att en snubbe  som hette Jesus skulle tala. Det var nåt speciellt med honom, och vi blev nyfikna så vi bestämde oss för att stanna. Vi banade oss väg fram tills vi kom nästan ända fram till den här Jesus och hans team, så nära att vi kunde höra vad de sa. Vi hörde att de pratade om mat…Jag trodde att Jesus snubben var hungrig och gick fram till en av teammedlemmarna och sa: Här jag har en fiskburgare, ni kan ta den, varsågod. Han tackade och tog emot den och gick med den till Jesus. Han tittade upp på mig  och log. Sen lade han händerna på burgaren och böjde sitt huvud. Jag undrade lite vad han sysslade med….

Sen sa han till sitt team: Dela nu ut maten. Jag blev alldeles paff! Vadå dela ut? Skulle han inte äta den? Teammedlemmarna tog burgaren och började dela den med alla människorna och alla fick så de blev mätta! Jag också! Jag tänkte att det var den bästa burgaren jag nånsin köpt. När alla blivit mätta samlade man in det som blev över! Flera korgar av en enda liten fiskburgare! Jag fattade ingenting!

Sen började han prata…jag var helt uppslukad av vad han sa och kunde inte tänka på något annat. Jag hörde nog inte ens när min kompis sa hej då och gick hem. Men det gjorde liksom inget …när han talat klart gick jag fram till teamet och frågade om jag fick hänga med dem dit de skulle. Jag kunde inte tänka mig att inte få höra mer…och här är jag nu, …medlem i hans team på grund av en fiskburgare från McDonalds.

Joh 6:1-14 i fri tappning

Visste du Maria?

Maria visste du, när du gav liv till din son vad han skulle bli? Visste du vem han var? Vad han skulle gå igenom? Visste du vad han skulle göra för dig och mig? Maria visste du att han var en kung och att himlen var hans land? Maria visste du att han en dag skulle dö för dig och mig på ett kors? Om du visste….hur tungt var det att bära den kunskapen?

Det som göms i snö…

Hallå där…det var ett tag sen nu. Ibland räcker inte tiden till eller så har Chefen andra saker som han vill att du ska prioritera…ja vilket det än nu är som är anledningen till att det inte blivit så mycket publicerat här det senaste  så kom jag faktiskt över en sak som jag bara måste visa er…Nåt som visar att evangeliet är likadant då som nu…att Guds ord är det samma igår idag och imorgon. Hoppas att ni kan läsa det även om stilen är lite skakig och fotona inte är de skarpaste men , det rörde mig…IMAG0437IMAG0438IMAG0439IMAG0440

Svårare än så behöver det inte vara att dela evangelium med någon.

Den lille trumslagarpojken

 

Come they told me,
Puh rum puh pum pum
a newborn King to see
Puh rum puh pum pum
Our finest gifts we bring
Puh rum puh pum pum
to lay before the King,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
So to honour Him
Puh rum puh pum pum
when we come.

Little Baby,
Puh rum puh pum pum
I am a poor boy, too,
Puh rum puh pum pum
I have no gift to bring,
Puh rum puh pum pum
that’s fit to give our King,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Shall I play for you,
Puh rum puh pum pum
on my drum

Mary nodded,
Puh rum puh pum pum
the ox and lamb kept time,
Puh rum puh pum pum
I played my drum for Him,
Puh rum puh pum pum
I played my best for Him,
Puh rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Rum puh pum pum
Then He smiled at me,
Puh rum puh pum pum
me and my drum.

Den lille trumslagarpojken är precis som vi. Vi söker världens kungar för att vi tror att de är de rätta och när vi inser att så inte är fallet utan att Jesus är den vi verkligen borde söka då står vi där handfallna. Vi inser att vi inte har något att komma med till honom, inget av värde att ge honom.

Men den lille trumslagarpojken nöjer sig inte med att inte kunna ge en gåva till Jesusbarnet. Han frågar Maria om han får spela för honom på sin trumma, det enda han har. Han säger att han ska spela det bästa han kan! Maria accepterar gåvan i Jesu namn och han börjar spela …pa da pa pa pam. Då vänder sig Jesus mot den lille trumslagarpojken och ler mot honom!!! Han tyckte om det!

När vi kommer med det lilla vi har till Jesus, på det bästa sättet vi kan, är det en stor gåva vi ger till honom. Det som ingenting var, blir en gåva i Jesu ögon. Du och jag kanske inte har guld, rökelse eller myrra, men det lilla vi har kan vi ge till Jesus och han kan le mot oss ändå

Påskens budskap

Idag låter jag en sång få tala, och Hans ord i Jesaja 53. Detta var Guds gåva till mänskligheten. Den gåvan blir aldrig för gammal. Den finns för dig idag likaväl som för ca 2000 år sedan. Vill du ta emot den?

Jesaja 53

1 Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? 
2 Som en späd planta sköt han upp inför honom, 
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. 
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. 
3 Han var föraktad och övergiven av människor, 
en smärtornas man och förtrogen med lidande, 
lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
4 Men det var våra sjukdomar han bar, 
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, 
slagen av Gud och pinad. 
5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, 
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, 
och genom hans sår är vi helade. 
6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, 
men all vår skuld lade HERREN på honom.

7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig 
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, 
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, 
så öppnade han inte sin mun. 
8 Genom våld och dom blev han borttagen. 
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, 
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? 
9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav, 
men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, 
och svek fanns inte i hans mun.

10 Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. 
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, 
och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. 
11 Genom den vedermöda hans själ har utstått 
får han se* och bli tillfreds. Genom sin kunskap* förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, 
och deras skulder är det han som bär. 
12 Därför skall jag ge honom de många* som hans del, 
och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden 
och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd 
och trädde in i överträdarnas ställe.

Getsemane

Idag går mina tankar till dig, du som för ca 2000 år sedan satt en kväll i Getsemane och bad. Med dig hade du dina lärjungar, men du behövde vara ensam. Ångesten rev i dig… visste vad som väntade…åh om du ändå kunde slippa.

Du sa till dina vänner, ”vänta här …och be för mig, …jag går hit bort en stund och talar med min far, jag behöver vara ensam”. Så gick du iväg…

Satte dig på en sten i trädgården, det enda ljus som fanns var månens bleka sken och du började be… ropa ut din ångest. ”Far… måste jag? Kan jag inte slippa?” Du fick svaret från din fader, men inte svaret du bad om, och du böjde dig under hans vilja, av kärlek till din far och av kärlek till mänskligheten.

Dina lärjungar anade inte din ångest, visste inte dina kval. Sent som det var om kvällen slöt sig deras ögon och de drömde sig bort… men de väcktes ur sin sömn när du kom tillbaks med rödgråtna ögon och en uppsyn full av pina.

Du gick därifrån, du gick mot din död, din död på ett kors…

Filipperbrevet 2:8

”När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”

Hem

Jag står här. Mörka skuggor rör sig runt omkring mig, de känns så påträngande. Kylan sprider sig och kryper in inunder mitt skinn. Jag lyfter blicken mot horisonten, härifrån skuggan där jag står ser jag ett ljus där borta vid horisonten och jag börjar gå.

Musik…ljuva toner.. svagt, långt borta. Försöker lämna skuggorna bakom mig men de hänger envist kvar. Jag kommer att tänka på psaltarpsalmens ord och jag säger de tyst för mig själv :

”Du ska inte behöva frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten som ödelägger vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja tiotusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig.”

Ja, jag går för att möta dig… jag kan känna att du finns i närheten. Ljuset leder till dig. Följ ljuset, ett steg, två steg, ett steg till… sakta rinner mörkret av mig, men det vill inte släppa riktigt. Det håller mig tillbaka. Oron, sorgen, vanmakten. Ovissheten, tvivlet. Känslan av att inte kunna göra något utan bara se på. Sakta sakta släpper de taget….

För varje steg jag tar framåt bleknar skuggorna, greppet som mörkret har om mig mjuknar och det går mot ljusare tider. Jag närmar mig… en röst hörs…JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG…Tittar mig omkring men ser ingen. Några steg till framåt. Musiken är starkare nu, känslan av värme också . Därborta i skuggorna frös jag men nu… en värme sprider sig i kroppen. Jag tar några ytterligare steg emot ljuset. Kan skymta något där framme…

VÄLKOMMEN…DU ÄR VÄNTAD. KOM OCH SÄTT DIG HÄR HOS MIG, VID MINA FÖTTER…

Då ser jag… han sitter ju där på tronen… han reser sig upp och tar några steg emot mig och räcker ut sin hand. KOM, säger han. Jag går med bävande steg fram. Ljuset är bländande , musiken änglalik. Värmen och kärleken från honom omsluter mig på alla sidor. Plötsligt inser jag hur mycket fel och brister jag har. Alla misstag jag gjort…men det är som om han läste mina tankar och säger: DET GÖR INGET. DU DUGER, DU GJORDE SÅ GOTT DU KUNDE. LÄMNA ALLT TILL MIG….

Han tar min hand och leder mig fram till tronen. Där sätter han sig ner och jag faller ner invid hans fötter. Där blir jag sittandes. Hur länge?… jag vet  inte…men han kallar på mig och sakta förstår jag vad han vill… Jag ser in i de där ögonen och kryper upp i hans famn. Nu….nu har jag kommit hem

Jag blickar upp

Stämningen är tryckt, tårarna bränner innanför ögonlocken några kvinnor står i en grupp vid sidan och gråter. Då och då lyfter nån av dem blicken och tittar där bortåt.

Nyfiken följer jag deras blickar… Vad ser de? Jag ser ett kors. Grovhugget. Rustikt. Stort och tungt. Däruppe på höjden står det. Jag blickar upp mot korset….

Där möts våra ögon. Han ser på mig. Jag ser på honom. Sargad, sårad, slagen. Mina ögon fylls av tårar och min syn den grumlas och när jag ser på honom genom ett skimmer av väta  för att mina ögon har fyllts till brädden med varma salta tårar ser jag att han ser på mig och hans mun formar ord. ”För din skull, jag gör det för din skull”.

Jag ser sorgen, jag ser hur mycket han älskar, ser medlidandet i hans ögon. Dessa ögon som säger till mig utan ord: ”Se.. så älskade Gud världen. Se… Guds offerlamm. Se… Guds son”.