Category Archives: På knä

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.

Oh Lord you are beautiful

And I need a touch from You
Your Book of Books lies undisturbed
And the prayers from me too few.

Oh Lord please light the fire
That once burned bright and clear
Replace the lamp of my first love
That’s fueled with Holy fear

I wanna take Your word and shine it all around
But first help me just to live it Lord
And if I’m doing good help me to never seek a crown
Except to give all the glory to You.

Oh Lord, You’re beautiful
Your face is all I seek
For when your eyes are on this child
Your faith abounds to me

Du omsluter mig

Herre , du rannsakar mig
 och känner mig.
 2 Om jag sitter eller står vet du det,
 du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 3 Om jag går eller ligger ser du det,
 med alla mina vägar
 är du förtrogen.
 4 Innan ordet är på min tunga
 vet du, Herre , allt om det.
 5 Du omsluter mig på alla sidor
 och håller mig i din hand.”
(Ps 139:1-5)

INGENTING är fördolt för Herren! Han vet vad jag gör i detta nu,att jag sitter här vid datorn och mediterar över hans ord.  Han vet varje liten tanke som jag någonsin tänkt, även de som jag inte ville tänka och de tankarna jag skäms över. Han ser om jag är på väg åt fel håll eller om jag inte ens har vaknat och stigit upp än, Ja varje steg jag tar har Han redan tagit innan och vet vart alla mina vägar bär.

Han vet vad min morgonbön kommer att innehålla för ord, och inte bara för att jag brukar be så utan för att han vet vad jag tänker , ibland känns det som om det räcker med att tänka så finns han där och vänder sitt öra till mig.

  Tacksamheten fyller mig… Jag har en Gud som bryr sig om lilla mig, som aldrig släpper mig ur sikte,även när jag tycker att jag kommit vilse så vet han vägen tillbaka.  Min Gud har trampat upp stigen jag går på och till honom kan jag alltid komma. Han som vet allt och som är Herre och skapare, han håller mig i handen på min promenad genom livet…..det vill säga att när jag snavar reser han mig upp, när mina trötta ben inte orkar mer, sätter vi oss att vila eller så tar han mig på ryggen och bär mig. Han är den som visar vägen och alltid är mig nära. Jag behöver aldrig vara ensam!

Behöver jag egentligen något annat än det här? Är inte allt annat bara plus i kanten eller extra? Inte ens fåglarna har mer än att Gud ser dem också och de klarar sig fint…

”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?”-Luk 12:24

 

 

Ett nytt oskrivet blad

Det förut vita tomma pappersarket är nu fyllt med bokstäver och händelser. Den sista dagen på året är här och bakom mig har jag ett helt års händelser och tankar. Enligt mitt tycke , kunde tankarna varit fler och djupare, medan händelserna hade kunnat tona ner sig en del. Det här får bli ett arbetsområde inför nästa oskrivna blad som nu ligger där bredvid mig och väntar på sin första bokstavskombination.

Ett nytt oskrivet blad… det är just vad ditt liv är i detta nu. Den enda som vet vad som kommer att stå på detta nu tomma vita ark , i slutet på nästa år är Herren. Han har en plan för dig, allt är planerat in i minsta detalj och det enda du behöver göra är att säga -” Ja, här är jag”.

Han vill att du hjälper din nästa- talar du ord som är balsam för sårade själar?

Han vill dela sina tankar med dig, -vill du lyssna på honom på lärjungavis?

Han vill att du förstår att göra Hans vilja och inte din- vänder du andra kinden till?

Han vill ha dig, du som står upp för sanningen och förtröstar på Honom i allt- är du den han söker?

”Herren Herren har givit mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra
på lärjungasätt.
5
Herren Herren
har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte vikit tillbaka.
6
Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.
” (Jes 50:4-7)

”Vem bland er fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta
på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.
”( Jes 50:11)

Herre, låt det oskrivna bladet få fyllas av dig och det du leder mig att göra genom din hand. Låt det få inkludera tröst för människor i nöd, förtroende och kämpaglöd för din sanning. Led mig på rätta vägar där du kan använda mig och de gåvor du har planterat i mig. Låt mina ögon och öron vara öppna och tillgängliga för ditt tilltal och dina syner, och min mun beredd att dela ditt ord till helande för förlorade hjärtan av sten. Låt mina händer och fötter vara dina verktyg och redskap i den här världen, till människors väl.

AMEN

Gud till dig lyfter jag min blick

Ingen har väl undgått att höra om terrordåden som skakar vår omvärld. Dåd som kommer närmare och närmare oss för var dag som går och som vill skrämma oss och få oss att tappa fokus på Herren. Det enda de som utför dåden vill är att få oss tillräckligt rädda och fyllda med fruktan så att vi inte längre ser varandra. Att fylla oss med tvivel så att vi inte vågar lita på någon.

Men Herren vill annorlunda, han säger till dig och mig igår , idag och imorgon att:

” Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. ”( Joh 14:1)

Gud vill att du ska sätta din tillit till honom. Han vill att du ska lita på att han har kontrollen över allt som sker, bra eller dåligt. Även om omvärlden är i gungning så behöver vi lita på honom, fokusera på Herren. Om du går på lina så är det viktigt att du har en fast punkt att fixera blicken vid . Likadant om omvärlden gungar och skakar. Fokusera på Herren.

Han är din styrka, din sköld och han är klippan du har byggt ditt liv på. Ditt liv är inte byggt på sand eller grus som sköljs bort så fort det kommer en storm eller en våg, nej du har byggt ditt liv på den fasta klippan , en stadig grund som står pall för allt vad oroligheter heter.

Idag ser jag på dig Herre, och jag vill inte bli överrumplad av allt runt omkring mig som vacklar. Ge mig visioner så att jag kan se det du ser. Ja jag ser upp till dig Herre,  för från dig kommer min hjälp och jag ber dig om visdom, för du vet ju vad du gör.

Jag vill älska dig du min styrka, jag vill älska dig du min sköld, jag vill älska dig du min klippa, för alltid, ja alla min dar vill jag älska dig.

Halleluja du regerar min Gud, för alltid , i alla mina dar regerar du.

Idag lägger jag min tillit i Guds händer, jag lyfter min blick till honom. Jag vägrar böja mig för rädsla och fruktan, panik och ångest. Jag vägrar låta omvärldens gungfly påverka mina steg eller sluta mig inom mig. Jag vägrar låta det som har hänt påverka hur jag möter människor, eller stänga dem ute. Låt mitt hjärta förbli öppet och fyllt med ditt ljus som kan skina på alla som jag möter.

Ornans tröskplats

Vi kan alla tänka oss ett veteax som vajar för vinden. En gång har det varit ett ensamt vetekorn som blev lagt i jorden för att gro. Det börjar spira och grönska och själva axet utvecklar sig och det ensamma lilla vetekornet har nu blivit många vetekorn. Varje litet vetekorn skyddas av agnar, för att inte kärnan , det värdefulla ska gås illa åt av väder och vind. När tiden är mogen måste dessa agnar skiljas från vetet för att man ska kunna få ut det värdefulla i vetekornet nämligen kärnan. Detta sker på tröskplatsen.

Tröskplatsen är en plats där vetekornet bankas och trampas och det skyddande skalet, agnarna skiljs åt från vetekornet. Tröskplatsen är en vändpunkt för vetet. Det förädlas , förvandlas från något orent till rent vete. Tröskandet innebär ett åtskiljande av agnarna från vetet. Det orena skiljs från den rena vetekärnan.

I Bibeln ( 1 Krön 21) kan vi läsa om David och hur han köpte Ornans  tröskplats. David hade syndat svårt mot Herren  och för att göra bättring inför Gud köpte han denne Ornans tröskplats för många siklar guld och silver och lät på denna plats upprätta ett altare till Gud. På samma plats byggdes senare Salomos tempel.

Vi är som vetekorn inför Gud. När vi har uppnått tillräcklig mognad kommer vi förr eller senare till tröskplatsen för att där bli renade . Vi kan aldrig komma ifrån tröskplatsen , vi kan aldrig gå runt den, vi måste gå igenom den. Att gå igenom tröskplatsen, det görs genom bön, i smärta, med vånda. Att gå igenom tröskplatsen gör ont, men ut på andra sidan kommer du förädlad och renad. Det som är av värde består medan det som räknas som intet särskiljs från dig. På tröskplatsen kan man bara bära fram sig själv som offer, helhjärtat och fullt ut. Halvvägs räcker inte.( David betalade fullt pris för Ornans tröskplats och även för hans djur som Ornan erbjöd sig att ge honom just för att hans offer inte skulle vara halvvägs.) Herren väljer tid och plats, Fadern tröskar och Sonen  hanterar kastskoveln som separerar och Anden är vinden som för bort det orena agnarna.

Vi kan gå igenom tröskplatser många gånger under våra liv. Syftet med dem är att få oss att stanna upp och lyssna på Guds ord om vändpunkt, rena oss och vända om. Lämna synd och orenheter bakom oss och ställa de obehagliga frågorna om våra liv som vi inte alltid vågar ställa – varför blåser det så snålt? Varför  går allt mig emot? Varför måste Gud få sin vilja igenom? Om inte vi finner svaren på dessa frågor i Gud och hans ordningar kan vi själva bli som agnarna som följer med Andens vind när den blåser . Då har vi inte den värdefulla kärnan och insikten om att Guds ord är sanningen, det som förankrar dig och som är värd långt mer än allt guld och silver vi äger och har.

På varje tröskplats står ett altare. David lät bygga ett altare på Ornans tröskplats för där offrade han för att behaga Gud. På altaret kan vi få offra. Något måste alltid lämnas kvar på tröskplatserna. När Andens vind blåser , blåser den bort det som inte ska vara kvar. Kvar blir det rena kornet av vete, det som går att använda till bröd. Bröd som i sin tur ger föda och liv. Ur varje tröskplats föds något nytt, som ger liv. Brödet mättar hunger och ger liv. Från ett ensamt vetekorn till ett livgivande bröd, det är vägen vi har att vandra, även om den ibland orsakar oss smärta, vånda och obehag. Men ingen bakar bröd med agnarna kvar på vetekornet, så om vi inte kommer till tröskplatsen vad är det då vi stoppar in i våra förrådshus, som vi kan baka bröd av?

David reste upp ett altare på tröskplatsen, senare började an att bygga templet just där. Det är ingen slump att det blev just där som Salomos tempel skulle resas upp. Varje tröskplats är en plats för bön, vad passar då bättre än att bygga upp ett bönens hus på den platsen?