Category Archives: Tacksägelse

Frågor och svar

De senaste dagarna har jag haft lite att grubbla på. Jag måste ta ett beslut om en sak som ligger lite utanför min komfortzon. Beslutet gäller att ta ett steg ut i luften där jag inte vet om det bär eller inte, så i morse efter frukost så bad jag Gud att han skulle hjälpa mig att ta ett beslut i frågan. Efter frukost åkte vi till kyrkan och redan under de första minutrarna på gudstjänsten talar Gud till mig genom en av mina församlingsvänner . Han talar till församlingen om att ta ett steg ut i det okända ,  att våga , att det är en ny tid, med tid för nya saker, utanför komfortzonen , utanför det vanliga. Jag känner direkt att det var till mig….

Gudstjänsten fortsätter och i predikan får jag återigen ett tilltal genom pastorn  som pekar på samma sak. En ny tid, med en ny chans att tjäna, och att även den arbetare som kommer in i elfte timmen får lön för sitt arbete. Han talar också om att våga komma med det lilla vi har , att det är tillräckligt när Gud får förmera det genom oss.

Tack Gud för att vi kan få komma till dig med frågor och få svar från dig. I ditt ord har du sagt att :(Jer 33:3)

 "Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora
      och förunderliga ting, som du icke känner."

Annonser

Fruktodling

Herren har en egen fruktodling…det kanske låter konstigt men låt mig förklara vad jag menar. Vi börjar med att läsa en vers från Jesaja 57, vers 18- 19:

”Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst. Jag skall skapa frukt från hans läppar. Frid över dem som är fjärran, och frid över dem som är nära! säger Herren. Jag skall hela honom. ”

 Det är du och jag som är Herrens egen fruktodling. Allt som Herren gör , hans gärningar, producerar frukt i våra liv. Ju mer Herren får agera i våra liv desto mer frukt kommer han att skörda. Han ansar och pysslar om oss. Han klipper bort torra och döda grenar och vattnar och ser till att vi får näring , allt för att frukten ska bli stor. När Guds gärningar får verka i våra liv växer frukten.

Om vi stannar upp och ser och ger Honom äran för allt han gör i våra liv , desto större  och talrikare växer sig frukten och fler och fler får upp ögonen för denna fruktodling. Ett äppleträd med mycket frukt drar till sig blickar från förbipasserande. Grenarna dignar under tyngden av frukt  och de förbipasserande önskar inget hellre än att få av denna frukt som de ser.

granngarden_tradgard_apple1

Hebreerbrevet 13:15 säger:

”Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från våra läppar som prisar hans namn.”

Producerar Herrens fruktodling i dig fin frukt? Ser du hans gärningar i ditt liv? Hur mycket frukt genererar det genom dina läppar? Får Herren ut den frukt han borde få genom de gärningar han utför för dig? Kanske kan dina läppar öka fruktproduktionen? Vad ser de förbipasserande när de ser ditt träd, ett träd med ett äpple här och där eller grenar som dignar med frukt? Låt oss tillsammans fylla Herrens fruktförråd till bredden, det är han värd , för allt Han gör.

0000009760

Herden

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sina armar, och sakta för han moderfåren fram.” Jes 40:11

 

Han , Jesus /Gud är en herde för sina barn, barnen det är vi, små eller stora det spelar ingen roll , vi är alla får i hans hjord. Han leder oss ut på gröna ängar. Han beskyddar de små lammen från faror genom att ta dem i sin famn, han bär dem när de inte längre orkar. En herde ser till att hjorden har det den behöver, mat vatten och vila. Herren är vår herde.

Men som herde vet han också att genom att vara still så blir hjorden ett lättare byte för rovdjur, därför står det att han för moderfåren sakta fram. Vandringen stannar inte , den går hela tiden framåt, likaså blir det med oss om vi låter honom vara herden. Han för oss framåt. Inte stressat och snabbt men i sakta mak, i lagom takt så att vi inte tröttas ut. Om vi låter vandringen stanna av kan det få ödesdigra konsekvenser därför vet herden att det är viktigt att föra hjorden framåt hela tiden. Maten kan ta slut, vattnet kan bli förorenat och rovdjuren hitta flocken….

Tänk att vi får lov att ha en herde som tänker på oss och vårt bästa. Han vill att vi ska ha det grönaste gräset, det friskaste vattnet och han ser till att inga rovdjur kommer nära. Han vill att vi hela tiden rör på oss mot målet…allt i lagom takt…så att vi hinner smälta maten dricka oss otörstiga men framför allt att vi kommer ett steg närmare målet, dit vi är på väg.

Herren är min herde, mig skall inget fattas….

Ett år har gått

Ett år har gått, Ett annat är på väg, sneglar tillbaka på det som varit, ett leende och tacksamhet fyller min själ, men väljer ändå att låta blicken glida framåt. Mot det okända , det som komma skall, det som du Gud har förberett åt mig. 

Du har sagt i ditt ord att vi går i förberedda gärningar, och nu så här på nyårsaftonskväll undrar jag i mitt stilla sinne vad du har förberett för mig nästa år. Jag hoppas och ber och knäpper mina händer i bön om att året som kommer ska innebära att du kan få använda mig ännu mer än året som gått, att det du har lagt ner i mig ska få komma till användning och ge välsignelse till andra människor. 

En önskan också att du och jag Gud ska få komma varandra närmare, och jag vet att det ansvaret ligger hos mig, att det är jag som måste ta första steget. Att återerövra gamla stigar och områden, där snårskogen har tagit över och erövrat mark. Det blir en uppgift för mig året som kommer. Tack och lov att du är med mig Gud , att jag har dig som vägvisare. 

Ha den äran

Idag när jag gick in för att skriva vad Chefen hade lagt på mitt hjärta får jag se en notis från WordPress. Det visar sig att just idag är det tre år sedan den här bloggen skapades. Den väg som bloggen har tagit under dessa tre års tid har varit lite blandad. Först trevande och lite vilse, senare gick det rakt fram i rasande fart och nu… lite långsammare tempo men ännu inte avstannat.

Bloggen har utvecklats och syftet med den har ändrats något under tidens gång men jag hoppas att ni som läser den har fått något i utbyte, att tankar har väckts och känslor har uppstått. Nu för tiden är det längre mellan inläggen, men det som sägs kanske behöver mer eftertanke än innan. Djupet i det som sägs måste idisslas ett tag innan nytt kan ätas.

Jag vill tacka er alla för att ni kommer hit och läser, utan er hade det inte funnits någon blogg. Era kommentarer visar att hoppet finns där , att allt och alla  inte sover törnrosasömn. Gud välsigne er! Och äran… ja den ger vi till Gud/Chefen.

Guds matematik

Kan du räkna? Gud kan! Tack och lov för det….

Formad av livet

Vem vore jag utan mina erfarenheter?

En fråga som ringer i mitt huvud allt som oftast. Man kan tycka , varför händer det här mig, eller varför just jag, varför måste det vara jag som råkar ut för det här, men jag tror och är övertygad om att allt som händer dig och mig formar våra liv och gör oss till dem vi är. Vissa erfarenheter kanske jag tycker att jag skulle ha kunnat vara utan, men när allt kommer omkring , i en viss specifik situation visar det sig att jag trots allt kan dra nytta av de erfarenheter jag har varit med om.

Just att dra nytta av erfarenheterna är viktigt. Att lära sig av sina misstag. Inte göra samma misstag flera gånger. Eller i alla fall tänka på det…

Om livet går som på räls hela tiden , glömmer man lätt bort att styra. Det behövs ju egentligen inte. Du kan ju till och med blunda och bara åka med… men om livets väg är krokig och stenig , med hinder lite här och var, då vill det till att vara vaken och ha tungan rätt i mun så att man inte kör ner i diket. Och skulle det mot förmodan bära dithän, ja då får man ta hjälp att komma upp på vägen igen.

Erfarenheter är också till för att vi ska kunna dela med oss av dem till andra.Visa vägen… vi har ju trots allt gått den innan…inte alla vill lyssna , men det är ju inte din eller min huvudvärk.

Vem vore jag utan mina erfarenheter…för att enkelt svara på frågan….definitivt inte den jag är idag! Jag tackar Gud för mina erfarenheter. De har gjort mig till den jag är,och jag är säker på att jag kommer att samla på mig ytterligare erfarenheter i livet , och på det sättet bli det som Gud menade när han skapade mig. Erfarenheterna har lämnat spår…ibland till och med sår… javisst… men tack gode Gud för det! Såren läker, och spåren påminner mig om vart jag redan har gått. Nu är jag på väg mot nya destinationer och nya erfarenheter…..

på återseende!