Etikettarkiv: altare

Ornans tröskplats

Vi kan alla tänka oss ett veteax som vajar för vinden. En gång har det varit ett ensamt vetekorn som blev lagt i jorden för att gro. Det börjar spira och grönska och själva axet utvecklar sig och det ensamma lilla vetekornet har nu blivit många vetekorn. Varje litet vetekorn skyddas av agnar, för att inte kärnan , det värdefulla ska gås illa åt av väder och vind. När tiden är mogen måste dessa agnar skiljas från vetet för att man ska kunna få ut det värdefulla i vetekornet nämligen kärnan. Detta sker på tröskplatsen.

Tröskplatsen är en plats där vetekornet bankas och trampas och det skyddande skalet, agnarna skiljs åt från vetekornet. Tröskplatsen är en vändpunkt för vetet. Det förädlas , förvandlas från något orent till rent vete. Tröskandet innebär ett åtskiljande av agnarna från vetet. Det orena skiljs från den rena vetekärnan.

I Bibeln ( 1 Krön 21) kan vi läsa om David och hur han köpte Ornans  tröskplats. David hade syndat svårt mot Herren  och för att göra bättring inför Gud köpte han denne Ornans tröskplats för många siklar guld och silver och lät på denna plats upprätta ett altare till Gud. På samma plats byggdes senare Salomos tempel.

Vi är som vetekorn inför Gud. När vi har uppnått tillräcklig mognad kommer vi förr eller senare till tröskplatsen för att där bli renade . Vi kan aldrig komma ifrån tröskplatsen , vi kan aldrig gå runt den, vi måste gå igenom den. Att gå igenom tröskplatsen, det görs genom bön, i smärta, med vånda. Att gå igenom tröskplatsen gör ont, men ut på andra sidan kommer du förädlad och renad. Det som är av värde består medan det som räknas som intet särskiljs från dig. På tröskplatsen kan man bara bära fram sig själv som offer, helhjärtat och fullt ut. Halvvägs räcker inte.( David betalade fullt pris för Ornans tröskplats och även för hans djur som Ornan erbjöd sig att ge honom just för att hans offer inte skulle vara halvvägs.) Herren väljer tid och plats, Fadern tröskar och Sonen  hanterar kastskoveln som separerar och Anden är vinden som för bort det orena agnarna.

Vi kan gå igenom tröskplatser många gånger under våra liv. Syftet med dem är att få oss att stanna upp och lyssna på Guds ord om vändpunkt, rena oss och vända om. Lämna synd och orenheter bakom oss och ställa de obehagliga frågorna om våra liv som vi inte alltid vågar ställa – varför blåser det så snålt? Varför  går allt mig emot? Varför måste Gud få sin vilja igenom? Om inte vi finner svaren på dessa frågor i Gud och hans ordningar kan vi själva bli som agnarna som följer med Andens vind när den blåser . Då har vi inte den värdefulla kärnan och insikten om att Guds ord är sanningen, det som förankrar dig och som är värd långt mer än allt guld och silver vi äger och har.

På varje tröskplats står ett altare. David lät bygga ett altare på Ornans tröskplats för där offrade han för att behaga Gud. På altaret kan vi få offra. Något måste alltid lämnas kvar på tröskplatserna. När Andens vind blåser , blåser den bort det som inte ska vara kvar. Kvar blir det rena kornet av vete, det som går att använda till bröd. Bröd som i sin tur ger föda och liv. Ur varje tröskplats föds något nytt, som ger liv. Brödet mättar hunger och ger liv. Från ett ensamt vetekorn till ett livgivande bröd, det är vägen vi har att vandra, även om den ibland orsakar oss smärta, vånda och obehag. Men ingen bakar bröd med agnarna kvar på vetekornet, så om vi inte kommer till tröskplatsen vad är det då vi stoppar in i våra förrådshus, som vi kan baka bröd av?

David reste upp ett altare på tröskplatsen, senare började an att bygga templet just där. Det är ingen slump att det blev just där som Salomos tempel skulle resas upp. Varje tröskplats är en plats för bön, vad passar då bättre än att bygga upp ett bönens hus på den platsen?

Annonser

En brinnande buske

En brinnande torr liten buske, mitt ute i öknen… det var vad som fångade Mose blick den där dagen. Det var den där brinnande busken som kallade Mose till sitt livs uppdrag. En enkel buske!  Gud hade kunnat använda nått annat för att kalla Mose, nåt stort , nåt spektakulärt, nåt som hade passat in på honom och hans äventyrliga liv , men han valde en simpel buske.

Detta kan få oss att inse en sak, att Gud använder obetydliga buskar som budbärare. Just därför att de är enbart en buske och inget i sig själv passar de att frambära ett budskap som är ALLT. Gud fortsätter än i dag att leta efter ”buskar” som är villiga att frambära budskap. Är du en av de buskarna som Gud kan tänka sig att använda? Skulle du vara tillgänglig att vara en budbärande buske för Gud. Gud vill använda dig som ett instrument för att lysa upp mörkret och för att få människor att inse sanningen.Vilken simpel liten buske som helst duger, så länge Gud finns i busken. Mose var tvungen att vara 40 år i öknen för att inse att han inte var något i sig själv. Gud behöver inte en vacker buske som har talets gåva, nej Gud säger: ”vilken liten buske som helst blir bra så länge jag får bo i busken. Det är ju inte du som ska göra nåt för mig utan jag som ska göra något genom dig.”

Vi är alla som den lilla busken, liten, torr och knappt utan liv i öknen, men ändå kan vi om vi är tillgängliga bli använda av Gud. Utan Gud kan vi inte göra något. Inget vi gör har något värde om inte Gud är med oss. Och i denna bild är Guds närvaro representerad av elden. Elden är Gud, som tar sin boning i den torra busken. Elden förtär offret, nämligen oss själva , som vi villigt har lagt inför hans altare. När elden förtär offret blir det till en fackla som brinner,… och brinner för Gud.

Jag har en date

Jag har en date med brudgummen.

Han väntar på mig.

Han väntar på att jag ska komma,

han är redan där.

En stående date.

Han väntar där varje dag vid altaret.

Min enda uppgift är att ta mig dit.

Kläderna är redan ordnade.

En klänning så vit och ren,

av finaste linne.

Vit för att han själv har tvättat den.

Vita liljor kantrar gången fram

blomprakt utan dess like.

Ljuv musik av änglakören fyller atmosfären.

Tänk jag har en date med brudgummen ,

han älskar faktiskt mig.

Bygglov

Vet du om att du har ett bygglov? Ja det är redan godkänt. Till och med utan att du har ansökt om det. Du har ett bygglov som dessutom aldrig går ut. Det gäller för evig tid. Har du börjat bygga?

Ja , har du det? Har du börjat bygga på altaret? Du har nämligen ett bygglov för ett altare.

Varför skulle jag bygga ett altare? …Jo för att det är där som man lägger det som man vill ge till Gud. Gud själv har gett dig bygglov för ditt altare, i ditt hem. Om du vill offra din tid , dina pengar , dina böner , dina lovsånger ja då gör du det på altaret. När du offrar till Gud av det som är ditt och det du är i dig själv stiger han ner och tar emot det du ger och doften av ditt offer stiger upp till honom.

Nu säger du till mig, men jag har inte varken tid eller plats att bygga och placera ut ett altare i mitt hem. Nej , jag pratar inte om något du kan ta på. Jag pratar om att bygga ett altare inom dig. En plats inom dig dit du kan gå när du är med Gud och vill ge dig till honom. En helig plats, där Guds närvaro är eller kan komma.

Noah (Gen8:20) Abraham(Gen 12:7;26:25) Jakob (Gen35:1-3) Mose( Ex17:15) Josua (Josua 8:30), alla dessa Gudsmän och många fler därtill byggde sina altaren åt Gud. Nu är det vår tur. Dessa Gudsmän har gått ur tiden, det är nu vår tur att resa altaren för vår Gud. En sak till bara… se bara till att altaret blir åt Gud och inte någon annan ( Josua 22:19).

Vad väntar vi på, bygglovet är färdigt , sätt igång och bygg!

Jesaja 53

 Vem tror? Vem ser och hör? För vem uppenbarar Herren sin makt?

Han var som en oansenlig liten växt, som ett skott som skjuter upp från roten ur torrt och kargt land. Han såg inte mycket ut för världen, inget hippt eller modernt över sig som drog blickarna till sig, nej inget i hans fysik var speciellt tilltalade. Istället tittade man ned på honom, han blev övergiven av oss alla i nödens stund, plågad, sjukdomar var inget nytt för honom, han visste hur det kändes att bli utfryst.

Han var föraktad, vi såg ner på honom, men sjukdomarna han bar  var våra, plågorna likaså, han gjorde det, när vi trodde Gud hade glömt honom eller straffade honom för något han gjort, men det var för våra synder han blev straffad, för våra brott fick han lida. Han fick slita spö för att du och jag skulle få bli helade, det var hans sår som gjorde oss friska.

Alla fåren sprang iväg åt olika håll, men den som fick smaka riset var Han, istället för oss. Han lät sig bli pinad, inte ett ljud kom över hans läppar, han var som offerlammet som leds fram till altaret för att offras, eller som fåret som ska klippas, tysta och lugna låter de sig göras saker med.

Han kastades i fängelse , fick sin dom,  och i bojor förde de honom iväg, men tänkte någon en enda gång på honom. Han fick inte ens vara kvar i det levandes land, där stängdes dörren för honom , på grund av hans eget folks synder. Han begravdes bland de gudlösa, mitt emellan rånare och banditer, och detta trots att han aldrig gjort något fel, inte ens en liten vit lögn hade kommit över hans läppar.

Men Gud förbinder den han sårar, botade den som gick in i ditt ställe. Han ska få söner och döttrar och leva länge och Herrens vilja ska förverkliga sig  genom honom. Den dagen när hans svårigheter är slut kommer han att få se ljuset, och mättas av vetskapen.

 Min tjänare, han som är rättfärdig, han delar ut rättfärdighet åt många, ja åt alla och allas våra synder de  tar han. Jag ska ge honom hans andel bland höjdarna, låta honom vara med och dela bytet med de som har makten, bara för att han var lydig, villig att betala priset och räknades som en syndare, när han bar allas våra synder upp på korsträdet och där bad han för syndarna.