Etikettarkiv: anden

Ornans tröskplats

Vi kan alla tänka oss ett veteax som vajar för vinden. En gång har det varit ett ensamt vetekorn som blev lagt i jorden för att gro. Det börjar spira och grönska och själva axet utvecklar sig och det ensamma lilla vetekornet har nu blivit många vetekorn. Varje litet vetekorn skyddas av agnar, för att inte kärnan , det värdefulla ska gås illa åt av väder och vind. När tiden är mogen måste dessa agnar skiljas från vetet för att man ska kunna få ut det värdefulla i vetekornet nämligen kärnan. Detta sker på tröskplatsen.

Tröskplatsen är en plats där vetekornet bankas och trampas och det skyddande skalet, agnarna skiljs åt från vetekornet. Tröskplatsen är en vändpunkt för vetet. Det förädlas , förvandlas från något orent till rent vete. Tröskandet innebär ett åtskiljande av agnarna från vetet. Det orena skiljs från den rena vetekärnan.

I Bibeln ( 1 Krön 21) kan vi läsa om David och hur han köpte Ornans  tröskplats. David hade syndat svårt mot Herren  och för att göra bättring inför Gud köpte han denne Ornans tröskplats för många siklar guld och silver och lät på denna plats upprätta ett altare till Gud. På samma plats byggdes senare Salomos tempel.

Vi är som vetekorn inför Gud. När vi har uppnått tillräcklig mognad kommer vi förr eller senare till tröskplatsen för att där bli renade . Vi kan aldrig komma ifrån tröskplatsen , vi kan aldrig gå runt den, vi måste gå igenom den. Att gå igenom tröskplatsen, det görs genom bön, i smärta, med vånda. Att gå igenom tröskplatsen gör ont, men ut på andra sidan kommer du förädlad och renad. Det som är av värde består medan det som räknas som intet särskiljs från dig. På tröskplatsen kan man bara bära fram sig själv som offer, helhjärtat och fullt ut. Halvvägs räcker inte.( David betalade fullt pris för Ornans tröskplats och även för hans djur som Ornan erbjöd sig att ge honom just för att hans offer inte skulle vara halvvägs.) Herren väljer tid och plats, Fadern tröskar och Sonen  hanterar kastskoveln som separerar och Anden är vinden som för bort det orena agnarna.

Vi kan gå igenom tröskplatser många gånger under våra liv. Syftet med dem är att få oss att stanna upp och lyssna på Guds ord om vändpunkt, rena oss och vända om. Lämna synd och orenheter bakom oss och ställa de obehagliga frågorna om våra liv som vi inte alltid vågar ställa – varför blåser det så snålt? Varför  går allt mig emot? Varför måste Gud få sin vilja igenom? Om inte vi finner svaren på dessa frågor i Gud och hans ordningar kan vi själva bli som agnarna som följer med Andens vind när den blåser . Då har vi inte den värdefulla kärnan och insikten om att Guds ord är sanningen, det som förankrar dig och som är värd långt mer än allt guld och silver vi äger och har.

På varje tröskplats står ett altare. David lät bygga ett altare på Ornans tröskplats för där offrade han för att behaga Gud. På altaret kan vi få offra. Något måste alltid lämnas kvar på tröskplatserna. När Andens vind blåser , blåser den bort det som inte ska vara kvar. Kvar blir det rena kornet av vete, det som går att använda till bröd. Bröd som i sin tur ger föda och liv. Ur varje tröskplats föds något nytt, som ger liv. Brödet mättar hunger och ger liv. Från ett ensamt vetekorn till ett livgivande bröd, det är vägen vi har att vandra, även om den ibland orsakar oss smärta, vånda och obehag. Men ingen bakar bröd med agnarna kvar på vetekornet, så om vi inte kommer till tröskplatsen vad är det då vi stoppar in i våra förrådshus, som vi kan baka bröd av?

David reste upp ett altare på tröskplatsen, senare började an att bygga templet just där. Det är ingen slump att det blev just där som Salomos tempel skulle resas upp. Varje tröskplats är en plats för bön, vad passar då bättre än att bygga upp ett bönens hus på den platsen?

Annonser

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Herrens lykta

”Anden i människan är en Herrens lykta, den utrannsakar alla hjärtats innandömen.” Ords 20:27

Herrens lykta… den lyser med ett ljus som inte låter någonting dölja sig. Den tar fram allt i ljuset, ingenting blir fördolt där dess ljus faller. Ljuset från den är inte påträngande, men visar var vi behöver städa upp och torka rent, dess ljus visar vad som behöver åtgärdas.

Anden är lyktan, det är han som visar oss, han som talar in i vårt hjärta ord från Herren. Det är anden som väcker vårt förstånd och öppnar våra ögon så att vi kan se smutsen i vårt inre, och när vi ser den kan vi sedan göra något åt den.

Anden vill oss väl, inte komma med pekfingret, nej , inte heller storsläggan. Han manar oss till eftertanke och vill att vi strävar efter att bli mer lika den vi har som förebild- Jesus. Många gånger kan vi ha svårt att se likheterna mellan oss själva och Jesus , han var och är ju den ende som var utan synd, men Anden vill visa oss att det finns saker i våra liv som vi kan ändra på och som när vi tar bort dem får oss att ännu mer likna Jesus.

Låt Anden lysa med Herrens lykta , in i ditt liv , in i ditt hjärta, och bli inte förskräckt. Låt inte taggarna spärras ut direkt och gå inte in i försvarsställning  när han lyser på saker i ditt liv, utan ta emot hans hjälp. Anden är ju vår hjälpare, han hjälper oss att bli mer lika Herren.

Tack Herre, för att du sänder din Ande  att lysa in i mitt liv. Låt din Andes ljus få lysa och hitta allt det som ligger där och skräpar. Saker som behöver rensas bort. Hjälp mig att ta emot de instruktuioner Anden ger mig och göra rent i mitt hjärtas innersta rum, så att Du Herre kan få bo där. 

Amen

Vad köttet ger

 Mitt ibland oss, ja till och med i dig och mig , finns det. Vilket?? Jo det där som köttet ger, du vet sådant som vi helst av allt skulle vilja sopa under mattan , inte låta synas, men som hur mycket vi är putsar och fejar finns där ändå. Jag pratar om sådant som hör köttet till, sånt som är motsatsen till andens frukter. Som kristna strävar vi ju efter att låta köttet dö, men … ja jag säger faktisk men, för om vi genom att blunda för att vi faktist inte klarar av det, gör oss själva en björntjänst och lurar oss själva till att tro att köttet i oss inte existerar.

I Galaterbrevet 5:19-21 står de uppräknade ,”otukt, liderlighet, fiendskap, avguderi, ofördragsamhet, trolldom,orenhet, vrede , maktkamp, intriger, splittringar, kätterier,dryckenskap och utsvävningar”och det räcker att slänga ett litet öga på dem för att inse att våra församlingar och våra egna liv är fulla av dem. Vem av oss har till exempel inte blivit arg eller vred på någon? Vem kan säga att de drar jämt  och är alltid på god fot med alla sina medmänniskor?För att inte  tala om maktkampen som kanske finns på jobbet, med intriger som följd. Och splittring, ja det finns lite varstans i vilken relation mellan människor du än väljer att se på, i församlingen, i familjen ,i vänkretsen. Inte  går vi fria från köttet!

Men  Galaterbrevet säger att vi ska vandra i anden (5:16) för köttet och anden strider mot varandra och vandrar vi i anden hindrar anden oss från att utföra det köttet vill. Frågan till oss idag är då, borde vi inte försöka att vandra lite mer i anden än vad vi gör så att vi kan se mer av andens frukter i våra liv istället för köttet?

Var kommer du ifrån?

 Kommer du ihåg? Var var du när du först träffade Jesus? Den dagen när han kom in i ditt liv och rörde om och vände allt upp och ner, ut och in? Var befann du dig då? Hur såg ditt liv ut?Hur kände du dig? Hur såg ditt liv ut före mötet med Jesus? Varifån kommer du?

Tänk en liten stund på hur det var. Kan man märka skillnaden? Kommer du ihåg den känsla du hade den dagen när du fick bjuda in Jesus i ditt liv, fjärilarna i magen, hungern efter mer, kommer du ihåg? Känns det likadant idag?

Jeremia 31:3 säger: 3.    Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:
        »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;
        därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Vår kärlek till Herren kan med tiden bli mindre om inte vi hela tiden förser den med nytt bränsle, men hans kärlek till oss är evig. Den är för evigt densamme. hans nåd förblir över oss varje dag, ny nåd varje morgon. Han älskar oss med villkorslös kärlek, det vill säga han begär inget i gengäld.

När du glömmer bort varifrån du kommer, i vilken situation i livet du var när du fick ditt möte med Jesus , den dagen förlorar du den första kärleken. När allt lunkar på i vanlig takt , dagarna går utan att du märker det och det finns ingen större skillnad på dem, den ena är den andra lik. Du ber , går i kyrkan , har ett bra kristet liv, men något saknas, den där glöden, längtan efter att bara vara och umgås med Herren finns inte där längre. Vart tog den vägen? När tappade du den? Ibland är det så svårt att säga, det kommer liksom smygande. Det viktiga är att veta att det finns en väg tillbaka , att komma ihåg varifrån man kommit och göra det man gjorde i början . Se vad Herren säger till församlingen i Efesos:

1.  Skriv till Efesus’ församlings ängel: »Så säger han som håller
      de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de
      sju gyllene ljusstakarna:
  2.  Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet,
      och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat
      dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit
      dem vara lögnare.
  3.  Och du är ståndaktig och har burit mycket för mitt namns skull
      och har icke förtröttats.
  4.  Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första
      kärlek.
  5.  Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter
      sådana gärningar som du gjorde under din första tid.  Varom
      icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake
      från dess plats, såframt du icke gör bättring.
  6.  Men den berömmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
      gärningar, som också jag hatar.  —
  7.  Den som har öra, han höre vad Anden säger till
      församlingarna.  Den som vinner seger, åt honom skall jag giva
      att äta av livets träd, som står i Guds paradis.»

Vem?

Ser ut över skapelsen, varje människa , varje varelse. Undrar vem som är villig? Vem av alla dessa människor är villig att göra det jag säger. Vem skulle kunna tänka sig att lägga ner sitt eget för att göra det jag säger.

Tittar och synar varje mänsklig varelse. Vem kan jag sända? Det är den stora frågan. Ingen verkar vara särskilt villig. Alla är fullt upptagna med sitt. Ingen verkar ens ha tid att prata en stund med mig. Ingen verkar bry sig om vad jag säger , nej de hör inte ens , lyssnar inte. De verkar ha blivit döva, ja till och med stumma, för pratar gör de ju knappast med mig heller.

Finns där inte en enda? En enda person som är villig. Med ett öppet hjärta. Med ett lyhört sinne , som kan ta emot mina instruktioner och följa dem. Någon måste finnas!. Det är omöjligt att på hela jorden inte det skulle kunna finnas en enda männsika med ett hjärta för att tjäna mig. Någonstans där ute finns en tjänare eller tjänarinna som villigt väntar på mina befallningar. Jag skickar ut en förfrågan med den Helige Ande, med andens vind som sveper över hela jorden. Om någon hör andens rop när den ropar” Vem ska jag sända? Vem är villig?” och om någon då svarar ska jag använda detta människobarn. Åh du människobarn , om du ändå ville gensvara! Vem ska jag sända? Vem?

Gå i anden

Galaterbrevet 5:16 ”Vandren i ande, så skolen I
förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.”

Hur många gånger har vi inte fått den här versen om bakfoten? Vi tror att för att undvika köttet begär måste vi vandra i anden, men faktum är att ordet säger precis tvärtom. Det står att om vi vandrar i anden skall vi inte göra vad köttet begär. Vi försöker desperat att döda våra köttsliga begär för att kunna vandra i anden men allt vi får är att det blir svårigheter och nederlag för vi klarar inte att döda våra begär utan andens hjälp .

Om vi istället gör allt vi kan för att vandra i anden och på så sätt få kraft och styrka från honom lovar Guds ord att vi skall få kraft att stå emot det köttet vill att vi ska göra. Vi skall således inte ge efter för köttets begär.

Hur har vi kunnat missuppfatta Guds ord så totalt? Ja , den frågan kan jag inte svara på, men jag kan säga att det är inte för sent att inse att vi har fel och ändra oss. Om vi börjar att vandra i anden kommer inte köttet att vara ett problem längre, så idag är det bara ett beslut som fattas från att vi ska vara fria från köttet. Beslutet att börja vandra i anden! Så vad sägs, ska vi slå till och bestämma oss?