Etikettarkiv: andlig död

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Annonser

En bild säger mer än tusen ord

10460205_10152120759871895_1886014882445659224_n

Ta en titt på den här bilden. Den kommer från WomensBibelCafe.com och deras sida på facebook. Ursprunget till bilden är av mindre intresse. Men vad säger bilden egentligen? Att sitta och titta på en bild och samtidigt be Gud tala till dig kan få oanade svar. Nu ska jag berätta vad jag ser…sen om ni vill kan ni berätta för mig i kommentatorsfältet nedan vad ni ser i bilden. Kom ihåg…Gud talar till oss på olika sätt.

Jag ser en öken, dvs oss människor, och ett vattenglas med friskt vatten- Jesus. Öknen är väldigt torr och marken är full av sprickor. Helt död, det finns inget liv, avsaknaden av livgivande vatten är total…och ändå så står vattenglaset precis där intill, inom räckhåll för oss.

Vår stolthet och självuppfattning hindrar oss från att räcka ut handen och ta det livgivande vattnet eftersom vi inte vill ge upp vårt liv eller vara beroende av någon. Vi vill klara oss själva och resultatet blir som det blir. Andlig död, öken, torrt och kargt, där inget liv finns. På grund av vår stolthet och motvilja att förstå att utan Jesus, har vi inget liv, blir vi tack vare omgivningen-solen som bränner het-bara torrare och torrare.

Om vi bara räckte ut handen och tog tag i Jesus, lät vattenglaset hälla ut sitt vatten på oss. Vattenglaset är källan som aldrig sinar…det kan se litet ut men det vatten har strömmar av liv. Jesus säger den som kommer till mig skall aldrig törsta mer.

”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Låt inte stoltheten få göra dig till en öken. Låt inte din envisa vilja att klara allt själv förvandla dig till en karg torr plats utan liv. Sträck ut din hand och ta glaset med det levande vattnet. Lämna ditt liv till Jesus och tjäna honom med ditt liv.

13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Offersymboler

I 3 Moseboken kan vi läsa om fem stora offer som Herren påbjuder att Israels folk ska utföra för att rena sig och för att tillbe honom. Alla dessa fem offer representerar Kristus som person och hans gärningar  som friköpare av oss.

I detta inlägg ska vi ta och titta lite närmare på några av sakerna man skulle offra och deras symbolvärde, det vill säga vad det betyder att offra just det. Kanske fortsätter vi detta inlägg och utökar det med resten av offren och går igen alla offren, det får vi se… Just nu så riktar vi blicken mot spisoffret i 3 Mos 2:1-16

I texten nämns mjöl, olja, rökelse, salt, osyrat och honung. Låt oss titta lite närmare på var och en av dessa saker och se vad de symboliserar.

Mjöl, eller fint mjöl som det står, representerar Kristi perfekta kropp. Mjölet visar oss på Kristus , han som mättar våra själar. Om man tillreder mjölet tillsammans med olja och vätska får man bröd. Vem är livets bröd- jo Jesus. Oljan, det är den helige andes emblem genom gärningar och smörjelse. Den helige ande är den som visar på Kristus och hjälper oss att förstå. Likaväl som man inte kan bara äta mjöl eller enbart olja så har inte heller bara Kristus eller bara den helige ande någon funktion i våra liv. Båda behövs för vår förståelse.

Rökelsen är en symbol för hans gudomliga natur och en symbol för bön. Som röken stiger uppåt så ska också våra böner stiga upp till Gud. Röken från rökelsen kan också ha betydelsen av en slöja. Dels för att skydda oss från den dödliga heligheten hos Gud för oss syndiga människor, om vi skulle råka få se honom ansikte mot ansikte, dels som en slöja för att dölja det syndiga hos människan för Gud

Det bröd man skulle offra skulle vara osyrat och utan honung. Syrningen eller jäsningen och honungen kan fermentera offret , det vill säga förstöra det. För likväl som jäsmedel får en deg att jäsa och bli större , påskyndar det också förruttnelseprocessen. Samma effekt har honung. Surdeg kan också tolkas som den dolda intentionen, med vilka falska gudsmänniskor predikar Guds ord. Och om man ser på honung med samma ögon får det en betydelse av ett sött budskap som är svårt att motstå. Det är det folk vill höra, men inte alltid det budskap av omvändelse som Gud vill att vi ska höra. Om någon hör evangelium sötat med honung uteblir omvändelsen och de fastnar i ordet endast på grund av de fördelar de ser att de kan få genom de löften och gåvor som det talas om i ordet. Resultatet blir en vriden kristendom och andlig död.

Sist men inte minst, salt. Salt har en konserverande verkan. Det bevarar och hämmar förruttnelseprocessen. Det har också en renande, helande och antiseptisk verkan. Det användes till att rena sår från var. Salt motverkar dekomposteringsprocessen. Salt har alltså motsatt effekt till surdeg.

Det offer som nämns här i 3 Mos 2 är alltså , bröd (Kristus) bakat utan surdeg eller honung( oförfalskat okorrumperat utan att ha börjat brytas ner), men med olja i degen och ovanpå ( smord av den helige ande). Detta skulle förbrännas tillsammans med rökelse( bönen som stiger) och inte att förglömma salt( rening, helande). Det är alltså med andra ord Kristi gärning på korset för oss. Han , Kristus var oförfalskad utan synd, smord av den helige ande, han offrade sig för oss som en mellanhand och bad för oss på korset(”Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”” -Luk 23:34 ), och genom allt detta renade och helade han mänskligheten från synd och sjukdomar.

Kanske har dessa rader fått dig att öppna dina ögon och se på ordet på ett annat sätt. Det finns så många dolda skatter i Guds ord, bara man orkar att gräva fram dem.

Andas du?

Att kalla sig kristen utan att utöva bön är som att försöka leva utan att andas. En stund klarar du av att hålla andan  men sen…

Bönen är så viktig för det kristna livet, den är livgivande. Det är bönen som tillför syret i relationen mellan dig och Jesus.Bönen är ju själva kommunikationen mellan dig och din älskade. Hur kan en relation fungera om man inte pratar med varandra, kommunicerar?  Nej , tänkte väl det… en relation där kommunikationen är död  den fungerar inte som den ska och det tror jag vi alla har en eller annan erfarenhet av.

Bönen , kommunikationen, syret är nödvändig i den kristnes liv. En kristen som säger att han eller hon inte ber, kan enligt min mening inte ha en fungerande relation med Jesus. Man skulle kunna dra det ganska långt och fråga så här: Vad händer om du håller andan för länge?  Ja … du kan dö… Om då bönen är att andas och om du undviker att andas för länge vad blir då resultatet? Jo andlig död… 

Så nu då till frågan vi ska ställa oss för dagen: Andas du? Eller håller du så sakteliga på att ändra ansiktsfärg till blålila för att syret håller på att ta slut? ….Andas människa! …Andas!