Tag Archives: ångest

Gud till dig lyfter jag min blick

Ingen har väl undgått att höra om terrordåden som skakar vår omvärld. Dåd som kommer närmare och närmare oss för var dag som går och som vill skrämma oss och få oss att tappa fokus på Herren. Det enda de som utför dåden vill är att få oss tillräckligt rädda och fyllda med fruktan så att vi inte längre ser varandra. Att fylla oss med tvivel så att vi inte vågar lita på någon.

Men Herren vill annorlunda, han säger till dig och mig igår , idag och imorgon att:

” Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. ”( Joh 14:1)

Gud vill att du ska sätta din tillit till honom. Han vill att du ska lita på att han har kontrollen över allt som sker, bra eller dåligt. Även om omvärlden är i gungning så behöver vi lita på honom, fokusera på Herren. Om du går på lina så är det viktigt att du har en fast punkt att fixera blicken vid . Likadant om omvärlden gungar och skakar. Fokusera på Herren.

Han är din styrka, din sköld och han är klippan du har byggt ditt liv på. Ditt liv är inte byggt på sand eller grus som sköljs bort så fort det kommer en storm eller en våg, nej du har byggt ditt liv på den fasta klippan , en stadig grund som står pall för allt vad oroligheter heter.

Idag ser jag på dig Herre, och jag vill inte bli överrumplad av allt runt omkring mig som vacklar. Ge mig visioner så att jag kan se det du ser. Ja jag ser upp till dig Herre,  för från dig kommer min hjälp och jag ber dig om visdom, för du vet ju vad du gör.

Jag vill älska dig du min styrka, jag vill älska dig du min sköld, jag vill älska dig du min klippa, för alltid, ja alla min dar vill jag älska dig.

Halleluja du regerar min Gud, för alltid , i alla mina dar regerar du.

Idag lägger jag min tillit i Guds händer, jag lyfter min blick till honom. Jag vägrar böja mig för rädsla och fruktan, panik och ångest. Jag vägrar låta omvärldens gungfly påverka mina steg eller sluta mig inom mig. Jag vägrar låta det som har hänt påverka hur jag möter människor, eller stänga dem ute. Låt mitt hjärta förbli öppet och fyllt med ditt ljus som kan skina på alla som jag möter.

Annonser

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

Getsemane

Idag går mina tankar till dig, du som för ca 2000 år sedan satt en kväll i Getsemane och bad. Med dig hade du dina lärjungar, men du behövde vara ensam. Ångesten rev i dig… visste vad som väntade…åh om du ändå kunde slippa.

Du sa till dina vänner, ”vänta här …och be för mig, …jag går hit bort en stund och talar med min far, jag behöver vara ensam”. Så gick du iväg…

Satte dig på en sten i trädgården, det enda ljus som fanns var månens bleka sken och du började be… ropa ut din ångest. ”Far… måste jag? Kan jag inte slippa?” Du fick svaret från din fader, men inte svaret du bad om, och du böjde dig under hans vilja, av kärlek till din far och av kärlek till mänskligheten.

Dina lärjungar anade inte din ångest, visste inte dina kval. Sent som det var om kvällen slöt sig deras ögon och de drömde sig bort… men de väcktes ur sin sömn när du kom tillbaks med rödgråtna ögon och en uppsyn full av pina.

Du gick därifrån, du gick mot din död, din död på ett kors…

Filipperbrevet 2:8

”När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…

Det räcker med ett enda

Det finns saker som det faktiskt är tillräckligt med en enda för att  förändra allt. Saker som när du ställs inför dem  så ställs du inför ett val. Varje dag , flera gånger om dagen ställs vi inför olika val men med många av valen tar vi besluten utan att egentligen tänka, de kommer så naturligt. Man kan leva ett tag på det viset men inte i långa loppet.

Annat kan det då vara när man ställs inför de här svåra valen i livet. De som man vet kommer att förändra saker och ting i din tillvaro. Sådana val kan vara mycket svåra att ta, de kan producera ångestkänslor och obeslutsamhet och man skjuter upp det oundvikliga, nämligen att man tar ett beslut.

För att kunna ta beslut kan man fråga sig vad det är jag är rädd för i det nya som kommer om jag tar just det beslutet. Man kan försöka se konsekvenserna av beslutet och utvärdera dem innan. En sak som det faktiskt räcker med en enda för att förändra allt är det beslutet man tar när man bstämmer sig för att följa Jesus. Ett beslut som för många är ett stort och svårt beslut. Det innebär ju att du lämnar ditt gamla liv och får ett nytt tillsammans med Jesus. Det är ett beslut som kan förändra hela din framtid om du tar det och som kan förvandla din klagan till dans.

Ser du din framtid idag och den ser inte ut som du hade tänkt dig, den är mörk och dyster och inom dig finns ingen glädje , bara klagan, då har tiden kommit för dig att ta det där enda beslutet som faktiskt kan förändra allt. Ett erbjudande från Jesus, som du inte kan bortse från längre. Ett beslut i ditt liv är på sin plats , och frågan är denna: Vill du att Jesus ska få bli Herre i ditt liv? Vill du lämna allt och följa mig? frågar han.

Om du vill ta det där beslutet idag så hjälper jag dig gärna. Lämna en kommentar  eller sänd mig ett mail så hjälper jag till.

Kraften i ett rop

  Psaltaren 18:7.

  ”Men jag åkallade HERREN i min nöd
och ropade till min Gud.
Han hörde från sin himmelska boning min röst,
och mitt rop inför honom kom till hans öron.”

Har du ropat till Gud? Nu pratar jag inte om vanlig bön, där vi ber Gud om det ena eller det andra utan jag pratar om att utgjuta sitt hjärta, ropa , skrika gråta till Gud och tala om för honom dina behov , just i din nöd , i din ångest , i din svårighet. David gjorde detta, han ropade till Gud. Han bad till Gud med en glöd i sig, ett inre skrik. Det hebreiska ordet som beskriver ropet i den här versen är ”shava”, det betyder ett desperat rop på hjälp i en hög ton.  Samma hebreiska ord kan vi hitta i Ps 30:3 ”HERRE, min Gud,
jag ropade till dig, och du helade mig.”

Vi vet alla att barn ropar och när ett barn ropar då lyssnar och svarar dess föräldrar. Likadant är det med vår himmelske Fader, han hör oss när vi ropar, när vi i desperation söker efter hans hjälp. Eftersom vi är hans barn har vi rätten att kalla Gud ”abba fader” . I Romarbrevet 8:15b står det ”I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi
ropa: »Abba!  Fader!” och ordet ropa här (grekiska) översätts normalt med att skrika , kvida. Så nu till den ursprungliga frågan. Har du nåt bönesvar du går och väntar på, nåt du har bett Gud om , men han ännu inte har svarat på och du börjar så sakta tro att han inte kommer att svara. Brukar du ropa till Gud? Om inte kanske det är dags att lägga av präktigheten , eller lagomheten och verkligen visa din desperation för det du önskar. Desperata situationer kräver desperata åtgärder. Låt den helige ande få inspirera dig till att nå nya höjder i ditt böneliv, låt den helige ande få ropa ur ditt inre. Varför? Jo för att Herren hör ett rop han själv har inspirerat. Håll inte igen.

Vad gjorde Hanna när hon inte kunde få barn för att hon var ofruktsam? Hon bad och utgjöt sitt hjärta, ett inre rop visserligen, men ett rop från hjärtat. En desperat bön, så desperat att Eli trodde hon var drucken. Läs 1 Sam 1:9-18 . Har du en obesvarad bön? Bli desperat, visa Gud din desperation, och han som är vår Abba Fader ska höra och svara.

Hitta lugnet

Att känna oro är som att ha en storm rasande i sitt inre. Vattnet grumlar sig och man kan inte se ner i djupet. Botten är dold. Finns det överhuvudtaget någon botten? Tankarna börjar att virvla och oron bygger upp sig, det blir bara värre och värre. Horisonten försvinner och du ser inte klart.

Lärjungarna var ute i en båt på sjön och stormen började slita och dra i deras båt, mer och mer och de blev oroligare och oroligare. Jesus låg i samma båt och sov. Till slut klarade inte lärjungarna av ångesten och oron längre utan väckte sin mästare och frågade honom om han inte brydde sig att de höll på att förgås.  Mark 4:39

 39.  ”När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön:
»Tig, var stilla.»  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
lugnt.”

I stunder av oro, kan vi göra som Jesus, säga till vinden att sluta. Vi kan leta upp en lugn plats och sätta oss ner tills vågorna har stillat sig och vi kan tänka klart igen och sikten har blivit bättre. Sätt dig ner en stund alldeles tyst och stilla. Låt din tystnad få bli din bön och låt så lugnet komma och omsluta dig. Om du fortfarande  känner oro föreställ dig att du befinner dig på den båten där på sjön  och att Jesus just sagt till stormen att bli still. Känner du skillnaden?

 ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” står det i Psaltaren 46:11