Etikettarkiv: ansikte

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Som blomman söker ljuset

Nu är våren här. Och med våren kommer alla vårblommor. Underbara, skira , alltid lika vackra att titta på, finns det nåt vackrare än ett hav av vitsippor i solskenet…?

vitsippaVitsippan är ett lysande exempel på att blommor vänder sig mot ljuset. De sträcker sina kronblad åt det hål ljuset kommer från för att fånga in så mycket ljus som möjligt. Likt en parabol som tar in en signal.

Likadant borde vi vända oss mot ljuset…och med ljuset menar jag inte solen, utan världens ljus, Jesus. Jesus är ljuset , signalen vi behöver fånga upp i våra liv. Vänd inte ryggen till ljuset, utan vrid dig och låt Hans ljus få lysa in i ditt liv, Låt Hans strålar lysa in i din själ genom din själs fönster , dina ögon. Se ljuset från Jesus och vänd ditt ansikte mot honom, som vitsippan vänder sitt ansikte mot solens ljus.

vitsippa april.jpg-for-webJesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12

Främling, eller inte

Ja, honom skall jag få skåda , mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej som en främling. Därefter trånar jag i mitt innersta. Job19:27

Som ni kanske har märkt är jag inne i en period där jag läser ur Jobs bok. En underbar och komplicerad bok på många sätt. Den vers som talade till mig på ett speciellt sätt idag är den ni ser här ovan. Vid första ögonkastet kanske den inte verkar så märkvärdig men jag ska strax förklara mig.

Det är Job som säger detta och det till trots att han plågas av sjukdom,  ensamhet och känner sig övergiven av alla. I all sin vånda utbrister han ändå, (och här kommer folkbibelns version), 

25 Men jag vet att min återlösare lever, 
och som den siste skall han träda fram över stoftet. 
26 När sedan denna min sargade hud är borta, 
skall jag i mitt kött skåda Gud. 
27 Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, 
inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.

Det den här versen säger mig är hur vi ska förhålla oss till vår förlossare, Jesus. Vilken relation vi ska ha till honom. Vem han är för oss. Det står att med egna ögon  ska jag se honom, inte genom någon annans ögon. Vi måste alltså ha ett personligt möte med honom. Ansikte mot ansikte. Han ska vara min hjälp.Det är till honom jag ska vända mig med saker som tynger mig och som jag tycker verkar jobbiga och han ska då hjälpa mig att hitta lösningar eller bara lätta min börda.  Han ska inte vara som en främling för mig, vilket i sin tur innebär att om han inte är en främling betyder det att jag ska känna honom. Och för att  lära känna någon måste man umgås med personen i fråga, för att ta reda på hur personen i fråga tycker och tänker. Allt detta ovan ska alltså vara mitt hjärtas begär, det jag verkligen längtar efter i mitt innersta. 

Vilken relation har du till din förlossare? Är han en främling eller känner du honom? Har du med egna ögon sett honom ansikte mot ansikte? Är han din hjälp? Önskar du i ditt inre att du kände honom? Behöver du umgås mer med honom för att lära känna honom? Det här är frågor vi alla kan ställa oss bara genom att läsa vers 27 i kapitel 19 av Jobs bok.

Tänk så mycket man kan få ut av bara en stackars liten vers om man verkligen läser mellan raderna.

Läs gärna mellan  raderna här i den här sångtexten också. Man kan ju faktiskt börja undra om låtskrivaren hade vers 27 i tankarna när hon skrev den? Hon kanske frågade sig frågorna ovan?

Främling Vad döljer du för mig? I dina mörka ögon En svag nyans, av ljus nånstans Men ändå,

en främling Så känner jag för dig Jag ber dig, låt mig få veta Vem vill du vara?Kan du förklara Det för mig?

Som Mona Lisa har sitt leende Så gömmer också du en hemlighet Stjärnor jag ser dem Vill gärna ta ner nån till dig Där bortom himlen finns en evighet Om du vill upptäcka den här med mig Ta första stegen och visa mig vägen ikväll En känsla och jag litar på den Sen blir vår kärlek aldrig främmande igen 

Natten finns till för dig och mig Glöm det som är omkring oss Låt mig få komma Låt mig få vara nära dig 

Som Mona Lisa har sitt leende Så gömmer också du en hemlighet Stjärnor jag ser dem Vill gärna ta ner nån till dig Där bortom himlen finns en evighet Om du vill upptäcka den här med mig Ta första stegen och visa mig vägen ikväll En känsla och jag litar på den Sen blir vår kärlek aldrig främmande igen Då blir vår kärlek aldrig främmande igen 

Nära

Nära…en önskan att få komma nära.

Känna dina andetag, se ditt ansikte mitt för mitt.

Nära…i din famn

där vill jag va´,

som ett barn krypa upp i din trygga famn.

Där… där vet jag att inget kan röra mig,

inget kan göra mig illa,

för där är jag trygg.

Nära… nära dig.

Så nära man kan komma, så tätt intill det går,

där under ditt beskydd, kan jag finna vila,

där får jag ro.

Nära… det enda jag önskar,

när jag är långt ifrån är det det enda jag vill

att vara dig nära…

Jag skyndar och letar ,

springer och söker för att finna dig,

och komma dig nära…

Nära… där vill jag va´,

låt mig där få stanna,

i din närhet varje dag,

och när jag kommer för långt bort,

dra mig , ja , dra mig närmare dig igen…

Du tillrättavisar

Herre, min Gud, inför dig kommer jag nu, med ett förkrossat hjärta, ett slaget hjärta, ett brustet hjärta. Herre, din tillrättavisning är smärtsam, din tuktan är hård, men med rätta går du till rätta med mig Herre.

Vart kan jag fly? Ingenstans kan jag gömma mig för ditt ansikte, som om du inte skulle se, när det är du som skapat ögat, som om du inte skulle höra, när det är du som gjort örat. Du ser och du hör, och du pekar på min synd, med ditt finger. Pekar rakt in i mitt hjärta. Ont, det gör ont.

Nej Herre, jag vet att din tillrättavisning är något jag måste uthärda. Jag förtjänar den. Du, min Gud, har allt rätt på din sida. Det var dina lagar jag bröt, dina stadgar jag gick emot.

Förlåt. Förlåt! FÖRLÅT!

Endast din stora nåd kan ställa mig upp igen, när jag nu ligger här på knä inför dig, ovärdig att lyfta min blick. Ovärdig att be dig om något annat än att du är barmhärtig mot mig.

Herre, min Gud,var barmhärtig, visa medlidande mot mig, jag ber i Jesu namn. Amen

Ta mig dit

Ta mig till dig
dra mig nära.
Ta mig dit där du är,
i din närhet vill jag vila.
Ta mig dit där kraften av din helighet
får mig att vilja bli renad,
där jag kan känna din andedräkt blåsa liv i mig.
Ta mig till den platsen
där jag kan vara sann ,
där bara du och jag finns,
där alltning annat försvinner.
Där inför dig,
inför ditt ansikte,
rör du mig
och gör mig hel igen.

Som ett vårregn

  Som ett stilla och välgörande vårregn som fuktar jorden och ger den liv på nytt, sådan är du Helige ande. Som solens strålar som tittar fram och bländar mellan molnen och lyser upp sådan är du Helige ande. Kanske så skön som fågelsången från näktergalen i kvällningen en juni afton, så ljuvlig är melodin som du Helige ande spelar i mig. Lika vackra som blommorna på ängen och så ljuvlig är din närhet, när du berör mig i mitt inre, och låter mig få smaka av din godhet och din nåd.

Lika höga och ouppnåeliga som bergens högsta toppar är dina välsignelsers gräns, och djupare än havens djupaste djup är din kärlek för mig. Helt utan gräns  och helt oförtjänt. Lika säker som att örnen flyger uppe i skyn, och att fisken simmar i havets djup, lika säkert är det att du väntar med öppna armar på mig, väntar tills jag kommer hem till dig. Så ljuvlig är din skönhet, så underbar är din närhet, Fader, Son och Helig ande.

Där i ditt vårregn vill jag stå, med ansiktet vänt mot dig, medan regnet faller på min kind och blöter ner hela mig. Varje liten droppe för välsignelse med sig, och när regnet har stannat av, får dina solstrålar värma min kind och ge mig nytt liv igen.

Skeppsbrott

I en liten båt, utan åror eller segel, årorna tappade du en efter en , seglet blåste sönder och förstördes i förra stormen. Det börjar dra ihop sig. Mörka moln på himlen i horisonten börjar torna upp sig igen. Bara de inte kommer hit…

Sakta driver båten framåt, mot molnen, de svarta. Det gungar mer och mer, vågorna blir större och större. Kan inte styra! Hjälp kan ingen styra den här båten!? Illamåendet står dig upp i halsen. Stormen tilltar i kraft, den river och sliter i den lilla båten. Krampaktigt klamrar du dig fast . Vatten till följd av vågorna kommer in över relingen. Fyller båtens insida…ösa.. måste ösa.

Med vad? Med dina kupade händer försöker du febrilt ösa båten men det är ett lönlöst försök. Mer och mer vatten. Hjärnan arbetar febrilt , hur ska du komma iland? På fast mark. Du inser din hopplösa situation och luften går ur dig. orkar inte kämpa mer. Sätter dig ner på botten av båten , där mitt i vattnet sitter du och begraver ansiktet i händerna. Tankarna i ditt huvud snurrar, men ändå lyckas de forma ett ord.

JESUS

JESUS

En sång från din barndom kommer över dina läppar och du börjar sakta sjunga, sedan starkare..” Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen…”

Plötsligt är du inte ensam Och du märker att stormen har bedarrat. JESUS ÄR HÄR!

Jag föll

Jag trevade mig fram

steg för steg

Vägen var ojämn och krokig

ett steg, två steg..

aaaj!..stenen som trängde in i foten gjorde så ont

tappade nästan andan

Mitt i smärtan snavade jag och föll

något låg tvärs över vägen och jag ramlade

ansiktet mot marken

Det bränner i handflatorna och på knäna

som om jag gått på glödande kol

ligger där på vägen

hur ska jag orka lyfta mig upp?

Luften gick ur, kroppen värker

kraften är försvunnen

tankarna i huvudet bara irrar och vill inte sansa sig

allt är cirkus

Inne i huvudet åker tankarna karusell

utmattad ligger jag där och rör mig inte

låter mig bara existera

Låter mig sakta, oändligt sakta

återfå sansen, kraften och orken

Karusellen har stannat

det har blivit dags att kliva av

med ren viljestyrka reser jag mig upp på knä

Skrapsåren bränner

men jag SKA hoppa av karusellen

orkar inte åka en vända till

Krypandes , en liten bit i taget

närmar jag mig karusellens kant

Snart är jag där, snart är jag i säkerhet

visst jag föll,

men jag reser mig igen

Det går inte fort…

men jag reser mig på nytt

Ta mig högre

Ta mig högre ,

för mig närmare dig,

dra mig djupare

in än vad jag någonsin varit förut.

Lyft mig upp,

upp ur djupet,

det djupa träsket,

där sjögräs snärjer mina fötter

och drar min ännu djupare ner,

lyft mig upp,

du min Gud.

För mig upp till höjden

upp på Sion berg

där jag kan se dig

ansikte mot ansikte,

där din närvaro

får mitt ansikte att lysa.

För mig upp,

högre och högre

för att jag må lysa

som en fackla ibland folken.

En fackla som ska hållas högt,

för att lysa vida omkring,

ja Herre, ta mig högre

högre…högre