Etikettarkiv: ansikte

Skeppsbrott

I en liten båt, utan åror eller segel, årorna tappade du en efter en , seglet blåste sönder och förstördes i förra stormen. Det börjar dra ihop sig. Mörka moln på himlen i horisonten börjar torna upp sig igen. Bara de inte kommer hit…

Sakta driver båten framåt, mot molnen, de svarta. Det gungar mer och mer, vågorna blir större och större. Kan inte styra! Hjälp kan ingen styra den här båten!? Illamåendet står dig upp i halsen. Stormen tilltar i kraft, den river och sliter i den lilla båten. Krampaktigt klamrar du dig fast . Vatten till följd av vågorna kommer in över relingen. Fyller båtens insida…ösa.. måste ösa.

Med vad? Med dina kupade händer försöker du febrilt ösa båten men det är ett lönlöst försök. Mer och mer vatten. Hjärnan arbetar febrilt , hur ska du komma iland? På fast mark. Du inser din hopplösa situation och luften går ur dig. orkar inte kämpa mer. Sätter dig ner på botten av båten , där mitt i vattnet sitter du och begraver ansiktet i händerna. Tankarna i ditt huvud snurrar, men ändå lyckas de forma ett ord.

JESUS

JESUS

En sång från din barndom kommer över dina läppar och du börjar sakta sjunga, sedan starkare..” Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen…”

Plötsligt är du inte ensam Och du märker att stormen har bedarrat. JESUS ÄR HÄR!

Jag föll

Jag trevade mig fram

steg för steg

Vägen var ojämn och krokig

ett steg, två steg..

aaaj!..stenen som trängde in i foten gjorde så ont

tappade nästan andan

Mitt i smärtan snavade jag och föll

något låg tvärs över vägen och jag ramlade

ansiktet mot marken

Det bränner i handflatorna och på knäna

som om jag gått på glödande kol

ligger där på vägen

hur ska jag orka lyfta mig upp?

Luften gick ur, kroppen värker

kraften är försvunnen

tankarna i huvudet bara irrar och vill inte sansa sig

allt är cirkus

Inne i huvudet åker tankarna karusell

utmattad ligger jag där och rör mig inte

låter mig bara existera

Låter mig sakta, oändligt sakta

återfå sansen, kraften och orken

Karusellen har stannat

det har blivit dags att kliva av

med ren viljestyrka reser jag mig upp på knä

Skrapsåren bränner

men jag SKA hoppa av karusellen

orkar inte åka en vända till

Krypandes , en liten bit i taget

närmar jag mig karusellens kant

Snart är jag där, snart är jag i säkerhet

visst jag föll,

men jag reser mig igen

Det går inte fort…

men jag reser mig på nytt

Ta mig högre

Ta mig högre ,

för mig närmare dig,

dra mig djupare

in än vad jag någonsin varit förut.

Lyft mig upp,

upp ur djupet,

det djupa träsket,

där sjögräs snärjer mina fötter

och drar min ännu djupare ner,

lyft mig upp,

du min Gud.

För mig upp till höjden

upp på Sion berg

där jag kan se dig

ansikte mot ansikte,

där din närvaro

får mitt ansikte att lysa.

För mig upp,

högre och högre

för att jag må lysa

som en fackla ibland folken.

En fackla som ska hållas högt,

för att lysa vida omkring,

ja Herre, ta mig högre

högre…högre

Barak

Psaltaren 95:6 ” Kom låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren , vår skapare”.

Nehemja 8:6 ”Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade folket ”Amen, amen” . De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken”

Barak, att falla ner, välsigna, prisa och knäböja, det är betydelsen av det här ordet. I de två verserna ovan ser vi ordet användas och hur det kan ta sig uttryck i våra liv. När vi prisar Gud kan vi göra det genom att välsigna hans namn, knäböja inför honom i vördnad, för att han är Herre, den store Guden, vi kan falla ner på vårt ansikte för att vi inte kan se den härlighet som han utstrålar.

Är det inte det här vi längtar efter? Att få se och känna hans närvaro så starkt att vi inte kan annat än att bara falla ner inför hans fötter och välsigna och prisa honom. Barak! Men… jag ställer nu den obehagliga frågan… hur ofta gör vi det? Mitt svar blir, med handen på hjärtat, alldeles för sällan. Viljan kanske finns där, i alla fall ibland, men tiden, orken, överlåtelsen, tja… den vill kanske inte riktigt infinna sig alla gånger. Nu så här när man sitter och tänker och liksom tar till sig ordet, barak, då önskar man inget hellre än att få kasta sig ner på marken inför den store väldige Guden och bara tillbe honom , om man nu hade kunnat känna hans närvaro på det oerhörda sättet just nu… men för att komma dit behövs det nog lite mer, men jag gör ett tappert försök

Barak, ja jag välsignar dig Gud, jag prisar dig och knäböjer inför dig. Du är väldig, ingen är dig lik. Jag ber att du ska komma med din härlighet och låta mig få falla ner med ansiktet mot marken , för jag Herre är inte värdig att ens se på dig och din härlighet, än mindre stå upp inför dig. Herre jag välsignar dig!

Ditt ansikte

 Här är jag

söker ditt ansikte

mina ögon letar febrilt

efter dina ansiktsdrag

Vill känna varje drag hos dig

visa mig vem du är

visa mig vem jag är

låt mig få se mig själv med dina ögon

Linjerna i ditt ansikte

jag följer dem med blicken

för att inpränta i mig

 varje liten detalj

Ditt ansikte talar om

vem du är

fårorna som bildats genom lidandet

de mjuka linjerna av ömhet

ögonen som lyser av barmhärtighet

kärlek och nåd

Munnens linjer

talar om en  skarp tunga

men ändå kärleksfull och barmhärtig

Vecken i pannan

 visar på all den visdom du besitter

smilgropen i kinden

säger mig att du är lycklig

att din lycka kommer inifrån

Tårarna i dina ögon

säger mig att du önskar så mycket mer

bättre

om jag ändå kunde känna dig

Vill inpränta varje litet drag

varje linje

 varje fåra

 vill lägga det på mitt hjärta

som ett fotografi

att när som helst plocka fram

 Vill kunna röra

ta på

 känna

 få känslan av dig under mitt skinn

Vill att du ska leva i mig

genom mig

 av mig

Vill känna dig

 

Mörkrummet

Bilden av Hans ansikte kan framkallas endast i mörkrummet.

Ibland kan vi gå igenom tider av skugga , mörker och dysterhet. Det kan tyckas som om dessa tider finns där till ingen nytta, och vi frågar oss varför vi ska behöva genomlida dessa tider av sorg , dysterhet , problem eller oro. Men även om vi känner det som om Gud på något sätt tycks ha lämnat oss vind för våg så har han inte det , vi har bara hamnat i hans hands skugga. Där i skuggan är vi fortfarande under hans beskydd, nära honom , även om vi inte ser det för att mörkret runt omkring oss inte låter oss se klart.

En fotograf som ska framkalla ett foto måste göra det i ett rum där det inte finns något ljus. När man kommer in i mörkrummet måste ögonen få vänjas vid mörkret men efter ett tag så ser du faktiskt även små detaljer där inne. Fotot som ska framkallas läggs i en vätska som får bilden att framträda, först vagt , men sedan klarare och klarare.

När vi är i mörkrummet kan bilden av Hans ansikte många gånger klarna och bli tydligare för oss. Där i mörkrummet framträder bilden av Gud på ett tydligare sätt än vad vi kanske någonsin skulle ha sett den i dagsljuset eller i strålkastarens sken där ljuset bländar och sticker oss i ögonen.

Befinner du dig i mörkrummet just nu? Ta vara på tillfället att låta dina ögon vänjas vid det knappa ljus som låter dig se där inne, och ta tillfället i akt att studera Hans ansikte, för just där, i mörkrummet framkallas bliden av Hans ansikte just för dig.

Spegel spegel på väggen…

Tittar du i spegeln som hänger där borta på väggen? Har du sett vems ansikte som möter dig när du blickar in i den? Är det någon du känner eller är det en för dig totalt okänd person som dyker upp när du ställer dig famför speglen? Kan du framför speglen stå och veta och känna att det här är verkligen jag och inte någon som jag kanske skulle vilja vara, eller någon som någon annan vill att du ska vara. Är spegelbilden du ser en sann spegelbild eller är det en falsk sådan?

Jesus accepterar oss som vi är utan att vi behöver förställa oss. Han ser den äkta spegelbilden och han vill öppna dina ögon så att du också kan se den och lära känna dig själv. Kanske får du när du lär känna dig själv närmare uppenbarelsen att det här kan nog behövas ändras på, men då är det du som gör en inre förändring och inte bara till det yttre. Spegelbilden och verkligheten överensstämmer fortfarande.
Varje morgon kan vi fråga spegeln, ”spegel spegel på väggen där, säg vem som inom mig är?” Om svaret blir som du önskar vet bara du. Jesus vill vara inom dig, men han kommer inte dit utan att du öppnar upp ditt hjärta för honom.