Etikettarkiv: arbetsam

Vishetens sju pelare, fjärde pelaren

”Den late är full av begär, och han får ändå inget, men de flitigas hunger blir rikligen mättad” Ords 13:4

Att vara arbetsam, flitig, det är den fjärde pelaren jag tänker mig av de sju vishetens pelare. Finns det något som är mer irriterande än en latmask? Nån som låter andra göra jobbet.  Som pustar och stönar för minsta lilla, som klagar och gnatar på att allt är jobbigt. En sådan person sprider ingen positiv energi runt omkring sig. Han är snarare en energitjuv, som dränerar dig och alla runt omkring sig på energi. Mycket vill han ha, men lite blir hans lön.

” De flitigas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst” (Ords 12:24)

Allt blir svårt för en lat person, varenda sak känns jobbig och många hinder reser sig. Vem  det är som hindrar? Ja , vem vet? Kanske är det Herren som försöker lära dem något eller så är det resultatet av att inte veta vad som menas med lön för mödan. Ords 15:19 säger:

”Den lates stig är som spärrad av törne, men de redliga har en banad stig.”

Om man ser på vad Herrens ord säger här så vill i alla fall jag få det till att en arbetsam person, en flitig  människa vinner Herrens behag. Honom hjälper Herren, dvs det går honom väl. Framtiden ligger för honom, medan tvärtom för den som är lat och inte vill arbeta. Om honom står det följande: ” Den lates begärelse för honom till döden, genom att hans händer inte vill arbeta. ” (Ords 21:25)

Om man går till sig själv och tänker, vem skulle jag helst vilja ha en relation till? En latmask eller en arbetsmyra, vem av dem skulle få relationen att gå framåt, så skulle svaret självklart bli arbetsmyran, eftersom en latmask inte kryper särskilt långt…medan arbetsmyran ser till att dra sitt strå till stacken.  Kanske skulle relationen dö av sig själv, eller av svält, eftersom ” den late sticker sin hand i fatet , men gitter inte föra den åter till munnen” (Ords 19:24). Ordet säger att  ”lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. ” (Ords 19:15) I en relation är det alltid viktigt att inte bara den ena parten gör det den ska utan att båda drar mot samma mål.

Att vara arbetsam och flitig för med sig gott. ”Fattig blir den som arbetar med  lat hand, men de flitigas hand skaffar rikedom” ( Ords 10:4). Det gör att inget fattas dig och du får utveckla sunda och goda relationer till dina medmänniskor. Medan den som flyr arbete blir illa sedd. ” Den som är försumlig i sitt arbete, är allaredan en broder till rövaren.”( Ords 18:9)

Den fjärde pelaren som vishetens hus vilar på är alltså flit, och arbetsvilja. Inget kräver mer arbete än att bygga ett ”hus” och att underhålla det, så det hela tiden är i fint skick.

Annonser

Josef, en intressant man

Under de senaste veckorna har mina tankar dragits till en speciell karaktär i Gamla Testamentet. En person som får utstå så mycket men ändå håller fast vid Gud och får se frukten av det till slut. Hans namn är Josef. De senaste veckorna har jag studerat vem han är, försökt att ta reda på Josefs karaktärsdrag för att få lära känna honom och försöka förstå hur han kunde klara av att mentalt gå igenom allt det som han gick igenom.

De flesta av oss känner till historien om Josef, hur han är hatad av sina bröder för han är faders favorit och för att han har drömmar. Han blir misshandlad av bröderna och såld som slav till Potifar i Egypten. Där blir han frestad av Potifars hustru och kastad i fängelse för något han inte gjort. Bortglömd av sina medfångar får han tillbringa lång tid i fängelset ända till han blir 30 år. Då uttyder han Faraos drömmar och får en hög ställning i Egypten , faktiskt är det bara Farao själv som är högre än honom.

Det finns så mycket att säga om Josef att det är svårt att veta var man ska börja, men jag tror att vi får ta det här i olika delar…och vi börjar med hans karaktär. Hurdan var han? Vem var han?dessa är frågor jag ska försöka svara på ganska kort. 

Josef var en pojk som var trogen sin fader. Han var ärlig, sa sanningen och hade ett rent hjärta. Han såg hur hans bröder levde utsvävande liv men ville själv inte delta i detta utan talade sanning för sin fader när denne frågade. Han hade ett rent hjärta, var rättfärdig. Han fruktade Gud, litade på Gud och hade ett hjärta efter Guds vilja. 

Josef blev såld till Potifar och visade även som slav att han var trogen, hade integritet och var trovärdig, arbetsam och pålitlig. Därför får han snart hand om hela Potifars hushåll.Det hela går dock inte så bra , eftersom Potifars hustru , som blir ”försmådd” av Josef ser till att han hamnar i fängelse. I fängelset ser vi ännu några karaktärsdrag komma i dager. Han är tålmodig i sitt väntande han litade på att Gud var med honom, och han ger Gud äran när han uttyder drömmarna som hans medfångar drömt. Hans trofasthet och pålitlighet visar sig också här då han blir utnämnd till att hålla kollen på de andra fångarna.

När han till sist kommer ut ur fängelset tyder han Faraos drömmar och ger då återigen Gud äran både för uttydningen och för att tillhandahålla lösningen på problemet med hungersnöden. I den sista etappen, när hans bröder kommer till Egypten för att be om säd, ser vi ytterligare några karaktärsdrag. Hur enkelt hade det inte varit för Josef att vägra ge dem mat, att hämnas för det de gjort mot honom? Men det gör han inte.Han frågar efter deras fader, han visar dem nåd och ger dem förlåtelse. Han visar att han är en nobel man som fortfarande är sin fader trogen . 

Josef betalade ett högt pris för sin framgång. Han blev misshandlad, hatad, ljugen om,  frestad, prövad, fängslad och bortglömd, men tack vare sin karaktär , vem han var kunde han komma igenom detta och nå dit Gud ville för honom. Det som hände Josef vill jag påstå , formade honom till den han var. Så är det också med oss. Det vi går igenom formar oss, men vi måste vara försiktiga så att vi inte låter Gud få vara med och forma, för utan hans hand blir inte resultatet detsamma.