Tag Archives: armar

Jehova-Nissi, stödet i striden

Vardagen består av många olika saker. Vissa roliga och trevliga, andra mindre trevliga och jobbiga. Till de jobbiga hör de där dagarna, veckorna, kanske till och med månaderna och åren som du är mitt i striden. När motståndarsidan gör allt för att ge dig kamp och få dig till att förlora fotfästet.

Striderna kan vara olika, men känslan du har att det är tungt och jobbigt och det känns som om du inte orkar mer, den är den samma vilken striden än är. I 2 Mos 17:8-16(här) läser vi om Mose och Josua. Israels barn var mitt i striden, Josua var den som gick i täten, medan Mose gick upp på höjden och tog med sig Guds stav och bad. Så länge Mose hade Guds stav lyft så vann Israels barn striden , men när Mose armar blev trötta och inte orkade hålla den upplyft då passade fienden på och fick framgång i striden. Aron , Moses bror och en annan man som hette Hur kom till undsättning och hjälpte till att hålla Mose armar uppe under hela dagen och när kvällen kom hade Israels barn vunnit striden.

Vad har nu detta med mina stridigheter eller motgångar att göra? Jo man behöver stöttning från sina syskon i Herren när man är i sådana situationer. Syskon som kan stå med dig i bön, och syskon som hjälper dem som ber att hålla ut i bönen så att segern kan komma till dig.

Guds stav är en bild på korsets trä. Att du tar med dig Jesus och Gud i striden och håller honom först och högt är en förutsättning för din seger. I din egen kraft kan du aldrig vinna .  Precis som härföraren går främst i striden med fanan högt, går du främst med Guds stav , ditt segerbanér , och visar att genom Herren har du rätt att utropa seger över dina svårigheter. När dina bröder och systrar dessutom står med dig i bön för striden du utkämpar kan du vara säker på seger om ni tillsammans orkar hålla ut.

Välj de som du har vid din sida med omsorg,… du vill inte att de ger upp eller vänder dig ryggen mitt i striden, eller kanske till och med går över till motståndaren.

Annonser

Refuserad?

Känner du dig refuserad, bortskuffad , åsidosatt, som om du inte är tillräckligt bra. Många gånger kan vi känna oss på det sättet. Vi kommer , vi är de vi är , men blir inte accepterade, i alla fall inte utan ändringar, utan att bättra på, utan att vara perfekt.

Du kanske har lämnat in ett skolarbete som läraren sa att du måste göra om, det var inte tillräckligt bra. Du kanske har visat dina känslor för någon och de visar att de inte vill samma sak som du. Du kanske skickat in en demo till nåt skivbolag , men får tillbaka den med orden gå och öva lite mer… En kompis kanske byter ut dig mot någon annan…någon som var ”bättre”.

Vad du har blivit refuserad från spelar ingen roll, huvudsaken är att du måste få veta detta: Det finns en som aldrig skulle stöta bort dig… Jesus han finns alltid där för dig med öppna armar och väntar på dig, precis som du är, närhelst du kommer till honom. Han väntar på DIG!

En minut med dig

En minut med dig

är som vågorna i havet,

de slutar aldrig.

En minut med dig,

fyller mitt liv

med glädje och lycka.

En minut med dig,

 lyser upp mitt mörker,

och får min dag att glimma.

En minut med dig,

ger mig kraft

att hoppa över hinder.

En minut med dig,

är allt vad jag behöver,

allt vad jag ber om.

En minut med dig,

låt den få bli lång,

ja en hel evighet.

En minut med dig

under resten av mitt liv

är det enda jag ber dig.

En minut med dig,

istället för guld och silver,

nej hellre en stund i dina armar.

En minut med dig,

där ingen annan existerar,

där finns varken rykten eller hörsägen.

En minut med dig

och mitt hjärta blir glatt,

och mitt sinne fylls.

En minut med dig,

bara med dig,

det blir mitt liv.

Springer du ifrån något eller till något?

I once ran from Him but now I run TO Him…

Hur är det? Flyr du från något? Flyr du från mig, Gud? Vet du att jag,Gud, jag kallar på dig och ropar på dig, jag till och med skriver ditt namn med stjärnorna på stjärnhimlen denna sommarnatt, men du blundar, slår dövörat till och springer din väg. Varför flyr du? Vad tror du det kommer hända för hemska saker om du låter mig få komma ifatt dig? Tror du att jag vill dig illa? Nej jag vill bara vara din Fader , och en Fader vill bara väl för sina barn.

Varför springer du åt fel håll? Nej vänd om istället och spring rakt in i mina öppna armar , som inget hellre vill än att omsluta dig och ta dig i  famn. Jag väntar på dig  och hoppas att du en dag ska förstå hur mycket jag älskar dig. Jag hoppas i det tysta att du ska vända om och komma mig till mötes. Hoppas och längtar, längtar och väntar. Tålmodigt. Jag tränger sig inte på, tvingar ingen, jag jagar dig inte med blåslampa, jag bara väntar tills stunden är inne och du upptäcker att du är på väg åt fel håll. Jag vet att du inte kan fly för alltid.

Så vilket håll springer du åt?

Från svinstia till röda mattan

Luk 15:11-42 Liknelsen om den förlorade sonen.

På grund av att vi vet om att vi inte har gjort det vi borde, att vi har agerat fel, får vi en känsla av fruktan i vårt inre som hindrar oss från att komma hem. Hem till vår Fader.Vi tror att vi ska få bannor och hårda ord om vi ångrar oss och försöker komma hem. Fruktan för Faderns vrede håller oss på distans. Fruktan att inte vara välkommen.

Vi diskuterar med oss själva att vi förtjänar det liv vi har för tillfället , den svinstia vi lever i men även om vi inte kan förtjäna något annat så dras vi till Fadern och hemåt. En aldrig sinande smärta finns i vårt bröst på grund av vår separation med Fadern och det enda sättet att lindra den är att närma sig hemmet. Det är med blandade känslor vi bryter upp från vår svinstia där vi har levat  och känner till allting, men där livet är tufft och hårt, och vi beger oss mot hemmet .

Huvudet nedböjt, hjärtat fyllt av skam , orden du planerar att säga de repeterar du gång på gång för dig själv…” jag är inte värdig att få kallas din son , ta bara emot mig som en av dina daglönare , snälla..” Den stolthet du en gång hade är nu som bortblåst, och fram kommer du som en person klädd i trasor, smutsig  och lortig.

Det du inte hade räknat med händer. Hela scenariot ändrar sig i ett ögonblick. DU hade befarat en lång harang med förebråelser och hårda ord, en Fader med armarna i kors och sur min, men finner något helt annat. Så fort Fadern ser att du är på väg skyndar han sig att rulla ut den röda mattan öppnar sina armar och omfamnar dig och fixar en välkomstfest. DU har kommit tillbaka! Det är väl värt att fira!

Fundera över om det verkligen är värt att leva i svinstian när du kan få den röda mattan utrullad under dina fötter. Kanske är det tid att vända hemåt?Lägga bort stoltheten, glömma det som var och börja om från början…Fadern står och spejar…och väntar, med öppna armar…