Tag Archives: barn

Vishetens barn

Vishetens barn….är du ett vishetens barn? I Lukas 7: 31-35 kan vi läsa om dessa vishetens barn

.” 31
Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?
32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit. 33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! 35 Så har Visheten fått rätt av alla sina barn.”

 Vem är Visheten? Visheten är ingen mindre än Gud själv. Ords 2: 1-6 säger:

1 Min son, om du tar emot
mina ord
och gömmer mina bud inom dig,
2
så att du låter ditt öra
ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
3
ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst
för att kalla på klokheten,
4
om du söker efter den
som efter silver och letar efter den
som efter en skatt,
5
då skall du förstå
Herrens fruktan och finna kunskapen om Gud.
6
Ty det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd. 

Vishetens barn är alltså de som tar emot Jesu förkunnelse och erkänner att han är Guds /Vishetens son. Genom att ta emot Jesus får vi ta del av Guds vishet, men vi visar också att vi har en visst mått av vishet så att vi kan förstå att det enda rätta är att följa Guds ord, det vill säga det som kommer ur Jesu mun.

Är du ett vishetens barn? Har du tagit ditt förnuft till fånga och tagit emot Jesus i ditt liv. Eller är du som de andra som varken vet ut eller in, de som inget är bra nog för? De som varken ville ta emot Johannes för han levde sitt liv för spartanskt och drastiskt,han som drog lagen till sin spets,  eller Jesus, som de tyckte var en frossare och levde för utsvävande, långt från lagen. Jag hoppas att du är ett vishetens barn, ett Guds barn,… ett bland många i Guds stora familj.

12
Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.
13
Att frukta Herren
är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.
14
Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd,
och hos mig finns makt.
15
Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
16
Genom mig styr härskare
och hövdingar, alla domare på jorden.
17
Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig,
de finner mig.
” (Ords 8:12-17)

 

 

Annonser

Jul, en tid för eftertanke

Många av våra älskade julsånger har texter som om du lyssnar noga kan få dig att tänka efter både en och två gånger. Som den här tex, visste Maria vem hennes barn egentligen var? Sätt dig in i hennes situation…Vad tänkte hon om allt det hennes son gjorde under sitt liv på jorden? Vi som är föräldrar kan kanske förstå hennes frustration över vissa av de händelserna som utspelades i Jesus liv. Vad är det som vi som föräldrar går igenom med våra barn mot det Maria gick igenom. Varje barn är unikt och speciellt men bara ett barn har räddat mänskligheten.

Talita koum 2

Har ni varit med om att ni har läst ett stycke ur bibeln kanske tjugo eller tjugofem gånger och så helt plötsligt den tjugosjätte gången så händer det …orden får en helt ny betydelse och du står där och gapar och bara säger aha!

Det hände mig idag… i kyrkan idag läste  vi ett stycke ur Markus nämligen om den lilla flickan som uppväcks från det döda., synagogsföreståndarens dotter.

Mark 5: 35

”35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”Flicka, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.


Jag vet egentligen inte varför eller hur jag kom på den här infallsvinkeln , det måste ha varit från den helige ande men när jag läste detta blev det så klart för mig att den lilla flickan egentligen är en bild på församlingen.

Här i Sverige har vi länge sett att kyrkorna sover, att saltet tappar sin sälta att kraften i evangelium blir urvattnat. Om inget görs inom en snar framtid kanske kyrkorna dör ut , att vi som kristenhet inte längre är en kraft att räkna med. 

Jag fick bara en tanke när jag läste detta stycket att det här är en profetia om oss kristna. Församlingen.  Om jag läser stycket igen men denna gång har jag bytt ut vissa ord så att ni kan se vad jag såg när jag läste så låter det så här.

35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din församling är död. Varför besvära Mästaren mer?” 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Bara tro.” 37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: ”Varför är ni upprörda och gråter? Församlingen är inte död. Den sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, för alla såg ju med egna ögon att den inte hade liv.
Men han skickade ut allesammans, tog med sig församlingens andliga far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog församlingsmedlemmarnas hand och sade till dem: ” Talitha koum! ” Det betyder: ”församling, jag säger dig, stå upp!” 42 Genast reste sig församlingen och började gå omkring – hon var bara barnet – och de blev helt utom sig av häpnad. 43 Men Jesus befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne andlig föda.

Vad vi behöver är ett vidrörande av vår mästare. Vi kanske ser ut att vara utan liv och utom all räddning, men en liten handräckning från mästaren och hans tilltal till oss att resa oss upp är tillräckligt för att vi ska vakna och resa oss ur vår dvala. Låt inte de församlade runt omkring få lura dig att tro att loppet är kört. Än finns det liv där inne och Herren sträcker ut sin hand till alla dessa sovande församlingar idag  och säger Talita koum- lilla flicka res dig upp. Du kommer att stå brud snart och därför kan du inte sova . Stå upp och ät! Inte barnmat utan mat för vuxna så att du kan växa dig stark och mogna till.

Som ett barn

Många av oss kan känna igen sig i att livet är lite upp och ner, ibland går det som vi tänkt oss, men ibland, eller ska vi säga för det mesta så går det inte alls…ingenting blir som du hade velat och frågan varför kommer oftare och oftare i dina tankar. Varför händer det mig, varför blev det så här, varför går det inte som jag vill, varför? Vi förstår ingenting!

Mycket av det som händer i våra liv formar oss till de vi är, vi kan inte förstå anledningen till varför det just ska hända oss och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska förstå det. I bibeln talas det om att vi borde ta emot Jesus som ett barn. Ett barn har inte full förståelse, kan inte allt, men litar på sin fader att denne vet bäst. En mening i en andaktsbok fick mig att tänka idag. Meningen lyder följande:” De som är som barn springer jublande in i en famn som de känner igen, även om de ingenting begriper.”-( Lena Bergström)

Även om vi inte förstår eller begriper ett dugg av vad som händer oss och meningen med alla svårigheter, så kan vi ändå ha den känslan inombords att vår fader vet bäst och vi kan med glädje och utan missmod springa rakt in i hans öppna armar, för vi vet att han alltid vill oss väl och har kontroll över hela situationen. Att känna den förtröstan  som bara ett barn kan göra är ett privilegium och något vi kan vara lyckliga över att vi får lov att känna. Att veta att vad som än händer mig så finns min fader där för mig och vakar och ser till mig , och han tillåter inte något som inte är för mitt bästa, även om jag kanske inte alltid tycker eller kan se det bästa för mig i det som händer.

Så även om vi behöver växa upp andligt och inte stanna i spädbarnsstadiet i våra kristna liv så när det kommer till det här med förtröstan är det bästa sättet ändå att vara som ett barn. Full av tillit att i den öppna famnen hittar vi trygghet, kärlek, omsorg  och vägledning ut ur varje situation som förvirrar oss eller som vi inte begriper. Jag önskar att du som idag bär på frågan varför i ditt hjärta kan bli som ett barn och springa jublande in i din faders famn och sätta all din förtröstan på honom , att allt, ja faktiskt allt kommer att ordna sig till ditt bästa , för nåt annat kommer han inte att tillåta.

images (2)

Herden

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sina armar, och sakta för han moderfåren fram.” Jes 40:11

 

Han , Jesus /Gud är en herde för sina barn, barnen det är vi, små eller stora det spelar ingen roll , vi är alla får i hans hjord. Han leder oss ut på gröna ängar. Han beskyddar de små lammen från faror genom att ta dem i sin famn, han bär dem när de inte längre orkar. En herde ser till att hjorden har det den behöver, mat vatten och vila. Herren är vår herde.

Men som herde vet han också att genom att vara still så blir hjorden ett lättare byte för rovdjur, därför står det att han för moderfåren sakta fram. Vandringen stannar inte , den går hela tiden framåt, likaså blir det med oss om vi låter honom vara herden. Han för oss framåt. Inte stressat och snabbt men i sakta mak, i lagom takt så att vi inte tröttas ut. Om vi låter vandringen stanna av kan det få ödesdigra konsekvenser därför vet herden att det är viktigt att föra hjorden framåt hela tiden. Maten kan ta slut, vattnet kan bli förorenat och rovdjuren hitta flocken….

Tänk att vi får lov att ha en herde som tänker på oss och vårt bästa. Han vill att vi ska ha det grönaste gräset, det friskaste vattnet och han ser till att inga rovdjur kommer nära. Han vill att vi hela tiden rör på oss mot målet…allt i lagom takt…så att vi hinner smälta maten dricka oss otörstiga men framför allt att vi kommer ett steg närmare målet, dit vi är på väg.

Herren är min herde, mig skall inget fattas….

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Hemmet

Jag fascineras av hur Bibeln gång på gång undervisar om hur det kristna hemmet  bör vara, men hur lite verkligheten egentligen liknar den bilden som Bibeln visar oss. Ordspråksboken är en handbok i hur det kristna hemmet ska se ut, Job har också undervisning om detta. Tyvärr …är dagens verklighet så långt borta från detta ideal.

Vad är då detta ideal.. ja det är inte så lätt att sätta fingret på men jag ska göra ett försök. Fem saker som utmärker det Kristna hemmet är: 1) Mannens och kvinnans personliga umgänge med Gud . 2) Deras umgänge och förtröstan på Gud tillsammans som familj. 3) Föräldrarnas umgänge på det personliga och andliga planet med sina barn. 4) Familjens sätt att hantera omvärlden.  5)Gudsfruktan.

Både mannen och kvinnan bör ha en personlig, levande relation med Herren. Om endaste en av dem har det kommer hela hemmet att halta på något sätt. Genom att veta att båda har en personlig relation till Gud, vet man att båda två strävar efter samma mål och har gemensamma värderingar i stort. Om denna första punkt, som kanske är den lättaste att få till, är uppfylld kommer man direkt vidare till nästa…deras umgänge med Gud som par. Många par nöjer sig med att ha en personlig relation med Gud, där var och en har sin stund i bön, men inget kan svetsa samman två personer mer än att be tillsammans för gemensamma böneämnen. Att blotta sig själv inför någon annan, bygger på och skapar tillit och sammanhållning. Att vara själsligt naken inför någon annan som du ju faktiskt är när du är både inför Herren och inför din partner bevisar att du litar på den personen.

När sedan familjen blir komplett med barn är det viktigt att Gudsrelationen mellan makarna utökas och barnen blir integrerade. Viktigt är att man tidigt vågar prata om tro och Gud och Bibeln . Att be tillsammans som familj är viktigt och att inte föräldrarna gömmer sig när de umgås med Gud utan att det sker på ett tydligt sätt för barnen. Föräldrarna är förebilder för sina barn….ser barnen dig be kommer de att göra de också som en naturlig del i deras liv. Ser de er be tillsammans är det något de bär med sig till sin framtida relation. Låt barnen få vara med.

Så långt så enkelt….nu kommer vi till det lite mer komplicerade, nämligen hur familjen hanterar omvärlden. Den balansgången är inte enkel. Vi lever i världen men inte av den, står det skrivet. Att inse att allt som världen gör inte är nyttigt och/eller bra för mig och min familj kan vara svårt att acceptera. Viljan att inte vara utanför mängden gör att många faller i världens nät. Man vill ju bli accepterad av världen och därför tillåter man att den får påverka mer än vad som är tillbörligt i ens liv. Att här kunna stå på sig och visa enad front tillsammans med sin partner är en stor vinning, som man bara får genom att innan ha bett tillsammans och lagt familjen i Herrens händer. Genom att tillsammans ha studerat Guds vilja för hur en familj ska vara kommer era chanser att öka när det gäller att stå emot omvärldens tryck.

Sist men absolut inte minst är det som all Gudsrelation bygger på, nämligen gudsfruktan. Inte rädsla och tvång , utan respekt och kärlek. Han är konung, Han dog för oss, Han gjorde det ingen annan kunde, besegrade döden…samtidigt är Han Helig, Allsmäktig, himmelens  och jordens skapare, min skapare…jag tillhör alltså Honom…Han är min Herre. Att av kärlek till vad Han gjort välja att försöka följa Hans instruktioner för hur jag/vi ska leva. Om familjen agerar utifrån antagandet att Jesus är familjens överhuvud och att han vet vad som är bäst är redan många av slagen vunna.

Dessa tankar är absolut inga experttankar utan sådant som man har observerat. Herrens tankar för det Kristna hemmet är underbara. Om vi kunde nå åtminstone en något högre nivå i våra kristna hem skulle mycket förändras. Ett råd till alla nybildade par därute… ta er tid att tillsammans läsa och fundera över Guds handbok i familjerådgivning…Ordspråksboken. Gör det till en vana att läsa ur den och diskutera vad det står mellan er. Utvärdera och diskutera vad det står och vad det betyder i ert förhållande…Bygg upp ert förhållande på Guds ord. ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt. ” (pred 4:12) Du själv är ensam och svag, tillsammans med din partner kan du stå emot, men om ni slår er ihop med Konungarnas konung är ni starka och kan bära allt…