Etikettarkiv: bekänna

Lär oss att bedja

En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Luk 11:1

Att  se och uppleva Jesus be var säkerligen något alldeles speciellt. Jag tror inte att det var det vanliga rabblandet av inlärda böner , utan det var ett intimt samtal med Gud fader. Jag tror att apostlarna önskade att de kunde be så, och säkerligen visste de att de inte kunde komma dit av egen kraft. De insåg att det var något speciellt! 

Ingen av apostlarna frågade någonsin Jesus om att han skulle lära dem predika, gå på vattnet, återuppväcka döda eller kasta ut demoner, men efter att ha sett Jesus be visste de att de hade något att lära av honom.

 Jesus var en bönens man. Han gjorde ingenting som inte var sanktionerat av hans fader. Allt han gjorde, varenda mirakel, varje handling var totalt underkastad Guds vilja. I Joh 5:19 säger Jesus själv att”…Sonen kan inte göra något av sig själv….” och i Joh 5:30 säger han” Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.”  

Hur mycket gör inte vi på eget initiativ utan att rådgöra med Gud innan? Vi behöver en ny tv…vad gör vi? Lägger vi oss på knä och ber om en ny tv eller går vi till affären och ser ut en tv och köper den på avbetalning? Eller en ny bil? Ett lån och så är det fixat…vi tar sakerna i egna händer och lämnar Gud utanför.

 

Om bön var så viktig för Jesus, Guds son hur viktig borde den inte vara för oss? Vi är inte som Jesus ,som villigt och vid varje tillfälle som ges tar till vara tiden genom att vara tillsammans med sin fader i bön. Vi däremot tar till bön när vi hinner, när vi känner för det. Hur många gånger har man inte sagt till sig själv, nä jag får hoppa över bönen idag, jag hinner inte med det, jag måste ju göra det, och det…?Men handen på hjärtat… borde inte vi be ännu mer än Jesus, vi som är fulla av synd och behöver bekänna våra gärningar inför fadern medan han inte hade en enda synd att bekänna, ändå spenderade han mer tid i bön under sin korta period här på jorden än många kristna gör under en hel livstid.

Varför behövde Jesus be så mycket? Svaret kanske inte är så konstigt,… kanske var det för att han älskade sin far så mycket.Är det det som fattas oss? Kärlek till Gud fader. Ja kanske.

 Är du en bönens man/kvinna? Har du bett Jesus att lära dig att be?

När bara du ser

 Vad händer i ditt liv när ingen annan än du och Gud finns närvarande?Vilka beslut kan du stå fast vid när ingen ser dig? De löften som du sprider omkring dig, att du ska göra si och så, du ska sluta äta godis, inget småätande mellan måltiderna, du lovade att be, kanske till och med fasta och be för din kompis som behövde ha ett bönesvar, står du fast vid dem även när ingen annan ser dig? Ännu värre saker ? Ja jag är säker på att du själv kan komma på massor med exempel.

Karaktär är det jag har och är, det jag står för när ingen ser mig, när bara Gud och jag finns. Frestelsen som i andra människors sällskap är lätt att övervinna kan i ensamhet vara ett helt berg, och tyckas helt omöjlig att övervinna. En röst viskar ,äsch , det är ju ändå ingen som ser dig, vad gör det…? Men en ser! Gud ser! Han ser allt. Hans ögon sveper över hela jorden (2 Krön 16:9 ”TY HERRENS ögon överfara hela jorden….”),ingenting är fördolt för honom. David utbrister i en av sina psalmer (psalm 139 ” HERRE, du utrannsakar mig och känner mig….Vart skall jag gå för din Ande,
        och vart skall jag fly för ditt ansikte?”).

 Vart kan jag fly för ditt ansikte, detta säger han när han precis har fått profetens ord till sig att han har syndat (mord och äkteskapsbrott) och måste bekänna inför Gud sin synd. När profeten kom till David och han talade om vad David hade gjort, fick det David att inse att hans synd inte gick att smita undan, även om han trodde det. Gud hade sett den eftersom han är omnisciente-allvetandes. David gör då det enda rätta. Han går direkt till Gud och ödmjukar sig och ber om förlåtelse.

Karaktär är något vi måste arbeta på och med dagligen. Det är inget man föds med utan något man arbetar sig till. Du och jag kan ha olika karaktärer, jag kan ha svag karaktär och inte kunna motstå frestelsen när ingen ser, medan du kanske inte alls tycker att det är ett stort problem.  Huvudsaken är att vi arbetar med våra karaktärer och att vi om vi faller för frestelsen inte gör som David gjorde först, försöker att skyla över den , utan att vi bekänner inför Herren vad som har hänt. Han har ju trots allt redan sett det. Och när vi bekänner våra synder inför honom är han trofast och nådefull och förlåter oss.

Bekännelse

Gud vill att vi ska komma till honom och bekänna våra synder. Han vill att vi ska vara ärliga inför honom och tala om precis det som ligger mellan Gud och oss, som gör att vi inte kan närma oss honom, så att han kan ta bort det, och så att det sen är fritt fram att komma inför honom.

Vad händer inom oss när vi inte bekänner våra synder inför honom? Ja, vi kan till exempel se vad som hände i David när han hade syndat och innan han kom inför Herren med sin bekännelse. Det kan vi läsa om i Psalm 32:3-5 ” Så länge jag teg försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Ty dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft förtorkades som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde inte min missgärning. Jag sade : ”Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser.” Då förlät du mig min synds missgärning. Sela”

David säger här att han förtorkades på livskraft , han försmäktade. Det var ingen skön känsla han hade precis . Han våndades säkert en hel del. Han visste innerst inne att han hade gjort orätt, men försökte sopa det under mattan , tills den dag han insåg att du kan inte sopa saker under mattan för Gud, för han ser allt, även det som sker i det fördolda, det som är gömt under mattan. Och när David hade insett att han inte kom undan Guds tunga hand , då besinnade han sig och gav sin bekännelse inför Herren. Han gömde inte något, han talade om precis som det var och han blev förlåten.

Vi kan också få förlåtelse för våra missgärningar och synder om vi kommer inför Herren utan att skyla över vad vi gjort. Herren tar då bort från oss den tyngd som tynger oss när vi går runt och bär på synden.

Känner du dig tyngd, försmäktar du, har din livskraft förtorkats som om den vore utsatt för värsta sommarhettan? Kanske finns där något som du behöver bekänna inför vår Herre, något som du kanske har sopat under mattan och som sedan har det fallit i glömska? Kanske är jag tyngd, bedrövad? En inre rannsakan av själen är nog ett måste . Dags att ta fram förstoringsglaset så att man inte missar minsta dammkorn under mattan.