Tag Archives: ber

Förväntan

Förväntan… vad förväntar du dig? Kristna klagar , går till kyrkan utan förväntan. Det händer ju inget säger de, kyrkan sover. Var finns förväntan? Var finns förväntan på att Gud ska komma? Om inte vi går med förväntan kan vi heller inte tro att han ska komma. Inte heller förvänta oss väckelse, inte förvänta oss att vi ska bli berörda på något sätt, inte heller förvänta oss att han möter oss där vi är.

När du ber, ber du då med en förväntan på att få ett bönesvar? Om svaret är nej- varför ber du då egentligen? Det kan tyckas vara kontroversiellt men om du ber till Gud om något utan att förvänta dig ett svar eller ett resultat ifrån honom är det väl ganska meningslöst att be, eller hur?

Om du ber din far om en glass för att det är varmt och du vill svalka dig, går du då direkt därifrån efter att ha sagt vad du ville ha eller stannar du kvar och sträcker fram handen och väntar på att få din glass eller pengar att gå och köpa den med?Eller går du därifrån utan att förvänta dig en glass?

Förväntan är det som får resultatet att komma till dig.  Har du bett om något och fått det du bett om?Så vad ber DU om just nu?Och följdfrågan blir då…- Vad förväntar du dig?

Herre, jag ber

   Herre, jag känner mig så långt ifrån dig

som om du hade lämnat mig.

Jag vet inte vart jag är,

jag vet inte vart jag går,

bara du kan visa vägen hem,

bara du kan visa vägen hem.

Herre, jag känner mig så tom utan dig,

för din ande finns ej längre i mig,

Jag vet inte vart jag är,

 jag vet inte vart jag går,

 bara du kan hjälpa mig upp,

bara du kan hjälpa mig upp.

Herre , jag ber,

av hela mitt hjärta

Herre, jag ber ,

dig just nu,

kom hjälp mig hitta,

vägen ur mitt svarta hål,

visa mig Herre vart jag ska gå

Öppna dina ögon och se

 Andra Kungaboken 6:8-23

Har du känt dig omringad, förföljd, ja helt enkelt känt att du har blivit så totalt nedtryckt av dina problem och omständigheter att du har velat ge upp?  Precis som Elisas tjänare. Han såg ut genom fönstret och såg Israels här med hästar och vagnar ,som hade kommit just för att döda Elisa. Tänk en hel här bara för en enda person.

Elisas tjänare såg ingen utväg. I hans tankar fanns bara en väg ut därifrån och det var att bli dödad av den Israeliska hären. Hans mänskliga ögon såg det som fanns framför honom, och modet sjönk drastiskt. Han rusar in till Elisa och berättar vad han ser, och Elisa säger: ”Frukta inte! Ty dem som är med oss är fler än dem som är med dem” och så bad han ” Herre, öppna hans ögon så att han ser” ( 2 kung 6:16-17).

Och Herren öppnade tjänarens ögon! Hans andliga ögon. Han såg en stor himmelsk här omringa den Israeliska hären och dem själva.

Behöver du en Elisa i ditt liv?  Någon som kan få dig att se att loppet inte är kört, en som kan hjälpa dig att öppna dina blinda andliga ögon? Någon som kan be en bön med dig så att du ser den andliga verkligheten och får nytt mod? Alla behöver vi då och då en sådan person i vår närhet, för med jämna mellanrum så förblindas vi av omständigheter och problem som dyker upp i vår väg och glömmer att vi har en stor Gud som backar upp oss och som strider våra strider. Har du ingen sådan person idag och du känner dig nere, krossad, ingen ork kvar, du känner det som om allt hopp är ute , ta då och hitta en sådan person. Någon som du känner förtroende för, som du kan prata med om dina problem och som kan visa dig att även om problemen ser gigantiska ut sett med mänskliga ögon så är det ingenting om du öppnar dina andliga ögon och ser vem som strider tillsammans med dig.

Resultatet? Elisa och tjänaren klarar sig oskadda. Den Israeliska hären blir bortlurad och skadar dem inte. Vem vann segern? Elisa och tjänaren! Även om det såg så mörkt ut från början…Så jag ber en bön för dig idag…

 ”Herre öppna blinda ögon  och låt dem se att du finns med i striden på deras sida, låt inte deras mod sjunka till botten utan stärk dem i deras tro på att du har segern i din hand. Herre,  låt dem få se med nya andliga ögon idag, sina egna omständigheter, och förundras över att de inte har sett att du är med dem alla dagar intill tidens slut . Amen”

Om väggarna kunde tala

Om väggarna kunde tala skulle de berätta om alla tårar som blött din kudde. Om väggarna skulle tala skulle de berätta hur de sett dig på knä.Ja om väggarna kunde tala och om de hade haft öron skulle de ha kunnat berätta för alla och envar hur du har ropat, bönat och bett till Herren, dag ut och dag in. Om väggarna kunde tala skulle deras ord vara ett vittnesbörd, men…

Nu kan inte väggar tala, de har inte heller öron eller ögon. Men en enda finns som hör och ser ändå… Han som i vars namn du bett, Han har hört varje ord, vet varje tanke du tänkt sett varje tår och hört varje rop. Ingenting undgår Honom…

Ingenting

Det är de små sakerna

Det är de små sakerna som gör det.

Om du skulle försöka dig på att gissa vad du skulle sakna mest om det togs bort ifrån dig, vad skulle det då vara? Skulle det vara din bil? Visakortet? Kanske den där dyrbara vasen du fick av moster Karin, den som är värd en hel förmögehet som står längst in i skåpet? Nä, jag tror faktiskt inte det skulle vara någon av dem ovan nämnda sakerna.

Det du saknar mest när du inte har det är inte pengar eller statusprylar utan mänsklig värme. Kontakt, ett enkelt ord , en kram , någon att bara prata med. Ute i vårt avlånga land finns många ensamma människor, som skulle ge väldigt mycket för att bara ha en vän som kom på besök då och då, eller någon att ringa till när allt känns tomt och kallt. Någon som slog en signal bara för att se hur du hade det idag, som bara undrade lite lätt hur du mådde. Nån som tog sig tid att lyssna och bara finnas där om uti fall att du skulle behöva.

När Jesus var i Getsemane strax innan han skulle korsfästas gick han dit med sina lärjungar. Han gick dit för att be, för att utgjuta sitt hjärta inför sin fader och han behövde vara ensam en stund med sin far, men han bad att lärjungarna skulle vaka med honom en bit bort. Han ville veta att de fanns där för honom. Så han gick iväg och bad, han bad ut all ångest han hade just då för det som han skulle göra . När han kom tillbaka och fick se att de satt och sov kände han besvikelsen. Besvikelsen över att de inte hade kunnat vara där för honom en liten stund.

Har du känt den besvikelsen någon gång? Kanske är du en av de ensamma människorna i vårt land? Kanske är du en av de som skulle kunna räcka ut en hand till  någon, finnas där? Den dagen när du står där på ensamhetens stig, önskar du då inte att du hade haft nån med dig att hålla i handen? Nån som leder dig, som reser dig upp när du snubblar på saker på stigen?

Varje dag har du möjligheten att få finnas där för någon annan människa. Varje dag har du möjligheten att ge ett uppmuntrande ord, en enkel kapp på axeln, en kram  eller bara sätta dig ner och lyssna  eller prata med någon. Kanske är det just det som personen i fråga har längtat efter. En stunds mänsklig kontakt. Valet är ditt, men tänk bara så lite det kostar att göra någon glad…

 

Ett rop i nöd

 Fritt från Psalm 4

Åh Gud, lyssna på mig…svara… du som är min rättfärdighet.

Låt din nåd falla över mig och snälla hör mig när jag ber.

Och ni, människor som omger mig, varför ska ni prata och låta rykten och osanningar gå, titta ner på den som faller, utan att sträcka ut en hjälpande hand. Men kom ihåg jag är Hans barn och Han hör mig när jag ber och höjer upp min röst till Honom.

Bli arga, men ge inte efter för synden. Var stilla och tänk efter innan ni gör något, innan ni agerar eller säger nåt.

För att få det Gud har berett finns ett pris, offra de offer Han vill, de rätta, och lita på Honom, ja man måste lita på att han har kontroll.

Rösterna som ropar är många. De säger, ”vem ska visa oss vad som är rätt och fel , bra eller dåligt?” du Herre, kan visa oss, jag ber att du låter dig bli uppenbarad och visar dig för oss, låt ditt ljus få lysa över oss, så att vår natt inte längre är natt.

Du min Herre och Gud ger mig frid och ro i hjärtat mitt, långt mycket mer än någon annan kan ge, långt mycket mer än jag någonsin kan köpa för pengar , långt mer än vad materiella saker kan ge mig.

Du låter mig somna i frid om natten, även om mina tårar väter kuddens var, så ger du mig en inre frid i hjärtat som jag bevarar som en skatt, för du min Gud ,är den som ger mig trygghet och mitt hem det är hos Dig, bara hos dig.

Ett rop ur djupet

Sitter här och tittar in en vägg, försöker klämma fram något att säga till dig, men allting bara studsar tillbaka på mig själv. Orden som kommer ur min mun går inte igenom upp till dig. Det är som om inget av det jag säger kommer ifrån mig, det är bara tomma ord, en ramsa att rabbla, för sakens skull. Åh Herre jag är så trött på det, åh Herre gör mig arg, ledsen, låt tårarna trilla nedför mina kinder, låt längtan riva i min kropp att få känna din närvaro, att få känna din andes kraft. Åh Herre gör det här kalla hjärtat till ett varmt och innerligt bultande hjärta för dig. Låt inte den onde få ta tag i mig och få mig bort från dig.

Så många gånger har man suttit så här, försökt tala till Gud , men att orden bara studsar tillbaks, de kommer inte längre än till taket. Tomma ord, ord utan mening, känner ni igen er? Det händer alla, det är så lätt att hamna där, utanför Guds närhet, så lätt…

Men Herre jag ber att de som sitter där ute just nu idag och försöker nå fram till dig med dessa torra böner, jag ber att du ska komma över dem med din andes eld och att det ska få flamma upp en eld i deras hjärtan. En eld som kan få dem att gråta, skratta, bli arga och få den onde att fly. Låt dessa rop ur djupa torra brunnar inom oss nå upp till dig Herre och kom med ditt regn och fyll på med ditt levande vatten så att de torra brunnarna inte längre sinar utan vi kan få dricka av livets klara källa. den som aldrig sinar. Jag ber dig så i Jesu namn.

Amen