Etikettarkiv: besvikelse

När allt är svart

Människan har en viss tendens att alltid måla allting så svart som natten. När oron kryper på kommer svarta färgburken och penseln fram och vips har vi målat hela vår omgivning och allt som berör oss i svart. Kanske skulle vi ta och prova att måla med någon annan färg nån gång. Kanske ett par nyanser ljusare?

Oron gör att vi många gånger tänker och föreställer oss det allra värsta scenariot.  Det blir liksom ett sätt för oss att ”vacccinera” sig mot kommande besvikelser. Men hur ofta oroar vi oss inte i onödan. För det allra mesta händer aldrig det där värsta scenariot utan utfallet blir nåt helt annat, nåt som kanske faktist är helt acceptabelt. Dessutom… skulle det allra värsta mot förmodan ändå hända, jag kom då ihåg att du har oanade resurser att tillgå. Du har en Gud som är allsmäktig och god. En Gud som har all makt i himlen och på jorden. En Gud som har omsorg om just dig. I Ps 73:25 står de ” Vad har jag i himlen förutom dig? När jag har dig frågar jag inte efter något annat”.

Likaså har vi löftet ifrån Rom 8:38 -39 att ” …varken död eller liv, varken änglar eller furstar , varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat , skall kunna skilja oss från Guds kärlek…”

Så varför måla hela världen svart? Varför oroa sig för att världen skulle gå under idag, det är ju faktiskt redan  i morgon i Australien.

Det är de små sakerna

Det är de små sakerna som gör det.

Om du skulle försöka dig på att gissa vad du skulle sakna mest om det togs bort ifrån dig, vad skulle det då vara? Skulle det vara din bil? Visakortet? Kanske den där dyrbara vasen du fick av moster Karin, den som är värd en hel förmögehet som står längst in i skåpet? Nä, jag tror faktiskt inte det skulle vara någon av dem ovan nämnda sakerna.

Det du saknar mest när du inte har det är inte pengar eller statusprylar utan mänsklig värme. Kontakt, ett enkelt ord , en kram , någon att bara prata med. Ute i vårt avlånga land finns många ensamma människor, som skulle ge väldigt mycket för att bara ha en vän som kom på besök då och då, eller någon att ringa till när allt känns tomt och kallt. Någon som slog en signal bara för att se hur du hade det idag, som bara undrade lite lätt hur du mådde. Nån som tog sig tid att lyssna och bara finnas där om uti fall att du skulle behöva.

När Jesus var i Getsemane strax innan han skulle korsfästas gick han dit med sina lärjungar. Han gick dit för att be, för att utgjuta sitt hjärta inför sin fader och han behövde vara ensam en stund med sin far, men han bad att lärjungarna skulle vaka med honom en bit bort. Han ville veta att de fanns där för honom. Så han gick iväg och bad, han bad ut all ångest han hade just då för det som han skulle göra . När han kom tillbaka och fick se att de satt och sov kände han besvikelsen. Besvikelsen över att de inte hade kunnat vara där för honom en liten stund.

Har du känt den besvikelsen någon gång? Kanske är du en av de ensamma människorna i vårt land? Kanske är du en av de som skulle kunna räcka ut en hand till  någon, finnas där? Den dagen när du står där på ensamhetens stig, önskar du då inte att du hade haft nån med dig att hålla i handen? Nån som leder dig, som reser dig upp när du snubblar på saker på stigen?

Varje dag har du möjligheten att få finnas där för någon annan människa. Varje dag har du möjligheten att ge ett uppmuntrande ord, en enkel kapp på axeln, en kram  eller bara sätta dig ner och lyssna  eller prata med någon. Kanske är det just det som personen i fråga har längtat efter. En stunds mänsklig kontakt. Valet är ditt, men tänk bara så lite det kostar att göra någon glad…