Tag Archives: buske

Jag är den Jag är

13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn:Jag Är har sänt mig till er.” 15 ( 2 Mos 3:13-14)

Mose står framför den brinnande busken , mitt ute i öknen och talar med Gud. Mose hade genom livets svårigheter lärt sig om ödmjukhet och nu när Gud vill skicka honom till Israels folk i Egypten , tvekar han om han är den rätte att gå. Han hade ju redan försökt en gång men misslyckats totalt och det var därför som han nu står i öknen och vaktar får åt in svärfader.

Han frågar Gud ”vem är jag”? Men det spelar ingen roll vem Mose är för Gud svarar honom att ”Jag går med dig”.  Mose har fortfarande sina tvivel och undrar då vad han ska säga till de äldste i Israel när han kommer inför dem. Vem som har sänt honom dit.  Gud han har svar på även den frågan: ”Jag är den jag är” och ”Jag Är har sänt mig till er”.

Jag är den jag är , namnet uttrycker, inte en abstrakt existens utan en aktiv manifestation av Guds existens, alltså inte vad Gud är i sig själv utan hur och genom vad han kan manifestera sig inför andra. Här och nu, men också i framtiden.  Han är inget definierat,du kan alltså inte sätta fingret på det exakt,  utan med tiden och genom tiden och genom de lektioner och lärdomar vi får i livet, av historien och genom profeterna så kommer han att visa sig som den Han är och långt mycket mer än det ord vi har hört om honom. Han är så  mycket mer än vad vi kan föreställa oss i våra tankar.

Gud är en personlig Gud , därför visar han sig för Mose, inte som skaparen Elohim utan som Gud den personlige frälsaren och karaktären på den frälsaren hittar vi genom hela nya testamentet. Där får vi lära känna Jag Är genom Jesus. Här är han den som räddar Israels folk från Egypten och Mose ska få vara hans redskap.

Mose känner sig väldigt liten inför uppdraget. Det kan du och jag också känna oss inför saker i våra liv, men kom ihåg vad Gud sa till Mose …. ”Jag går med dig”.

När vi känner oss otillräckliga för uppdraget vi har fått kan vi vara säkra på att Gud går med oss. Inte Gud skaparen utan Jag Är går med oss. Han som kommer att visa vem han är under resans gång och som kommer att genom under , tecken och mirakler göra sig känd inför dina och andras ögon som den personlige Guden han är. I varje situation har han lösningen. I varje situation är Han den Han Är.  När du känner dig liten inför auktoriteterna , kan du säga  att Jag Är är med mig och har gett mig det här uppdraget. Det är på hans ord du agerar och står, och Hans auktoritet når högre än alla andras.

Annonser

En brinnande buske

En brinnande torr liten buske, mitt ute i öknen… det var vad som fångade Mose blick den där dagen. Det var den där brinnande busken som kallade Mose till sitt livs uppdrag. En enkel buske!  Gud hade kunnat använda nått annat för att kalla Mose, nåt stort , nåt spektakulärt, nåt som hade passat in på honom och hans äventyrliga liv , men han valde en simpel buske.

Detta kan få oss att inse en sak, att Gud använder obetydliga buskar som budbärare. Just därför att de är enbart en buske och inget i sig själv passar de att frambära ett budskap som är ALLT. Gud fortsätter än i dag att leta efter ”buskar” som är villiga att frambära budskap. Är du en av de buskarna som Gud kan tänka sig att använda? Skulle du vara tillgänglig att vara en budbärande buske för Gud. Gud vill använda dig som ett instrument för att lysa upp mörkret och för att få människor att inse sanningen.Vilken simpel liten buske som helst duger, så länge Gud finns i busken. Mose var tvungen att vara 40 år i öknen för att inse att han inte var något i sig själv. Gud behöver inte en vacker buske som har talets gåva, nej Gud säger: ”vilken liten buske som helst blir bra så länge jag får bo i busken. Det är ju inte du som ska göra nåt för mig utan jag som ska göra något genom dig.”

Vi är alla som den lilla busken, liten, torr och knappt utan liv i öknen, men ändå kan vi om vi är tillgängliga bli använda av Gud. Utan Gud kan vi inte göra något. Inget vi gör har något värde om inte Gud är med oss. Och i denna bild är Guds närvaro representerad av elden. Elden är Gud, som tar sin boning i den torra busken. Elden förtär offret, nämligen oss själva , som vi villigt har lagt inför hans altare. När elden förtär offret blir det till en fackla som brinner,… och brinner för Gud.

Buske eller träd?

 Så här nu på vårkanten blir man allt lite uppmärksam på hur underbar naturen är. Vilken skatt som vår skapare har lämnat till oss. Man längtar tills hela skapelsen kläs i nya kläder och smyckas med allehanda blomster. Man kan fascineras av den mångfald som skapelsen uppvisar och man förundras över dess skönhet.

En tanke som kom över mig i dessa betranktande tider är skillnaden mellan en buske och ett träd. Ett träd har en stam i centrum medan  en buske är ett virrvarr av grenar och saknar central stam. Busken förgrenar sig ifrån marken medan trädets grenar växer ut från den centrala stammen.

Om vi har Kristus i våra liv kan vi säga att han är stammen i vårt liv, det är han som är centrum, den centrala pelaren i vår tillvaro, det är från honom vi får vår näring precis som grenarna på trädet. Busken däremot saknar Kristus. Där spretar tillvaron åt alla möjliga olika håll och ingen näring kommer från en och samma källa. Vem har kraftigast grenar, en buske eller ett träd? Vad säger det om näringen? Vad säger det om vad som är viktigt för oss att ha i våra liv?

Ja , som jag ser det har trädet de kraftigare grenarna och det på grund av att den centrala stammen har större och djupare rötter och kan ta upp mer näring än rötterna på en buske. Min slutsats av denna enkla tanke är att om vi har bjudit in och gett våra liv till Kristus blir vi starkare och får mer näring än om vi inte skulle haft honom i våra liv. Min fråga till dig idag blir då ganska bildlik.

 Är du ett träd eller en buske?